Nyss hemkommen efter att ha sett filmen 2012 på bio. Det den här rullen saknar i regi tar den igen så det smäller om det när det gäller specialeffekter. Se den på bio, den här filmen lever till 100% på sitt verklighetstrogna återskapande av ofattbara och mäktiga scenarios. Det Lance Armstrong gjort för proffscykling, The Beatles gjort för modern popmusik och iPhonen gjort för modern kommunikation, gör 2012 för katastroffilmsgenren... tar det hela till en helt ny nivå!
Inte nog med att den får alla tidigare katastrof-filmer att verka patetiska, med sina 2 timmar och 38 minuter kvalar den även in som "mastodontfilm" :-)
söndag 15 november 2009
Höstdimma
Säg vad man vill om det trista novemberväder vi har här i Sverige, men det är något rofyllt, mysigt och ombonat med att vara ute cykla när det är några plusgrader och disigt :-)
fredag 13 november 2009
Matrecension
Jag älskar mat, både när det gäller kvalité och kvantitet, en passion jag delade med båda mina medresenärer. Under USA-resan passade vi naturligtvis på att göra lite kvasi-vetenskaplig och ytterst subjektiv "matforskning". Jag tycker att USA generellt sett har sämre gastronomiskt rykte än de förtjänar, det är få länder som erbjuder en sådan bredd på matutbudet. Visst det finns massor med ruskigt kass mat, både nyttighets- och smakmässigt, men det finns lika många pärlor om man bara letar lite.
Vi koncentrerade oss på snabbmat, mexikanskt och hamburgare. Detta var mest praktiskt eftersom 1) detta oftast är relativt billigt (vilket är bra när man ska äta ute alla måltider under en månad), 2) vi var oerfarna men lite nyfikna på det mexikanska köket och 3) jakten på den fulländade hamburgare är i princip lika prestigefylld som jakten på den heliga gralen (vissa anser att de är en och samma sak).
Att vi ideligen "våldsförde" oss på våra matsmältningssystem med stora mängder mat väntades ge märkbart utslag på vågen. Kroppsvikten är ju ett ständigt samtalsämne bland uthållighetsidrottare. Direkt när jag kom hem vägde jag mig och konstaterade nästan fem kilos viktökning, men det verkar ha varit en del "resevikt" eftersom det nu stabiliserat sig kring 2-3kg.
Nedan är våra, som sagt synnerligen subjektiva, forskningsresultat...
Snabbmatstoppen:
1. Carl's Jr
2. In-N-Out Burger
3. Panda Express
4. Jack-in-the-Box
5. Quinto's
6. Baja Fresh
7. Wendy's
8. Denny´s
9. Burger King
10. Taco Bell
Följande ställen kunde ev. fått vara med på listan, men bedömdes inte som rena snabbmatskedjor: Applebee's, Sbarro (sämst på hela resan), Sonic och Ihop.
När det gäller den mexikanska maten är det egentligen bara två ställen som förtjänar att tas upp, Wahoo's i La Jolla (uttalas La Hoja), men framförallt Cotija's i Santee. Vi var tvungna att göra två besök på Cotija's, det var bara så j***a gott!
Resans bästa burgare kom naturligtvis från "icke snabbmatskedjor". Östkusten påstår sig vara burgarmästarna #1 och 4 av 5 restauranger på CNN's top 5 över USA bästa burgare kommer från östkusten. Den enda av de top 5 som vi besökte ligger på västkusten och toppar min lista, nämligen Hodad's i Ocean Beach i San Diego. Kvalitetskött, rejält tilltagna skivor bacon och två tjocka skivor bifftomat var det som fällde avgörandet.
Även om Hodad's var bäst så anser jag att följande ställen förtjänar ett besök om ni, kära bloggläsare, skulle ha vägarna förbi där någon gång.
Corner Bistro i Greenwich Village i New York, New York
Oscar's Café i Springdale, Utah vid Zion National Park
Joy Burger i South Harlem i New York, New York
Hulas Island Grill & Tiki Room i Monterey, California (som jag själv blev tipsad om av en bloggläsare)
Las Vegas är ju kända för sina många bufféer och självklart satsade vi på en "all you can eat all day"-buffé på vårt hotell "The Excalibur". Den innehöll de klassiska köken (mexikanskt, kinesiskt, italienskt, sushi för att nämna några) och var sådär lite lagom sunkig med många lite halvdeppiga gäster som tröståt efter att ha spelat bort lite för mycket pengar. Ett stort plus var att man fick ett "åkband" (precis som på tivoli) runt handleden så att de kunde se att man hade betalt och kunde komma och gå som man ville. En liten besvikelse däremot var Hooter's i Las Vegas, för starka och flottiga kycklingklubbor... tur att det var annat som var positivt ;-)
Vi koncentrerade oss på snabbmat, mexikanskt och hamburgare. Detta var mest praktiskt eftersom 1) detta oftast är relativt billigt (vilket är bra när man ska äta ute alla måltider under en månad), 2) vi var oerfarna men lite nyfikna på det mexikanska köket och 3) jakten på den fulländade hamburgare är i princip lika prestigefylld som jakten på den heliga gralen (vissa anser att de är en och samma sak).
Att vi ideligen "våldsförde" oss på våra matsmältningssystem med stora mängder mat väntades ge märkbart utslag på vågen. Kroppsvikten är ju ett ständigt samtalsämne bland uthållighetsidrottare. Direkt när jag kom hem vägde jag mig och konstaterade nästan fem kilos viktökning, men det verkar ha varit en del "resevikt" eftersom det nu stabiliserat sig kring 2-3kg.
Nedan är våra, som sagt synnerligen subjektiva, forskningsresultat...
Snabbmatstoppen:
1. Carl's Jr
2. In-N-Out Burger
3. Panda Express
4. Jack-in-the-Box
5. Quinto's
6. Baja Fresh
7. Wendy's
8. Denny´s
9. Burger King
10. Taco Bell
Följande ställen kunde ev. fått vara med på listan, men bedömdes inte som rena snabbmatskedjor: Applebee's, Sbarro (sämst på hela resan), Sonic och Ihop.
När det gäller den mexikanska maten är det egentligen bara två ställen som förtjänar att tas upp, Wahoo's i La Jolla (uttalas La Hoja), men framförallt Cotija's i Santee. Vi var tvungna att göra två besök på Cotija's, det var bara så j***a gott!
Resans bästa burgare kom naturligtvis från "icke snabbmatskedjor". Östkusten påstår sig vara burgarmästarna #1 och 4 av 5 restauranger på CNN's top 5 över USA bästa burgare kommer från östkusten. Den enda av de top 5 som vi besökte ligger på västkusten och toppar min lista, nämligen Hodad's i Ocean Beach i San Diego. Kvalitetskött, rejält tilltagna skivor bacon och två tjocka skivor bifftomat var det som fällde avgörandet.
Även om Hodad's var bäst så anser jag att följande ställen förtjänar ett besök om ni, kära bloggläsare, skulle ha vägarna förbi där någon gång.
Corner Bistro i Greenwich Village i New York, New York
Oscar's Café i Springdale, Utah vid Zion National Park
Joy Burger i South Harlem i New York, New York
Hulas Island Grill & Tiki Room i Monterey, California (som jag själv blev tipsad om av en bloggläsare)
Las Vegas är ju kända för sina många bufféer och självklart satsade vi på en "all you can eat all day"-buffé på vårt hotell "The Excalibur". Den innehöll de klassiska köken (mexikanskt, kinesiskt, italienskt, sushi för att nämna några) och var sådär lite lagom sunkig med många lite halvdeppiga gäster som tröståt efter att ha spelat bort lite för mycket pengar. Ett stort plus var att man fick ett "åkband" (precis som på tivoli) runt handleden så att de kunde se att man hade betalt och kunde komma och gå som man ville. En liten besvikelse däremot var Hooter's i Las Vegas, för starka och flottiga kycklingklubbor... tur att det var annat som var positivt ;-)
torsdag 12 november 2009
USA-bilder
Nu har jag sorterat lite bland bilderna från resan för dem som vill kolla lite på hur det såg ut där vi drog fram... Bilder från USA-resan!
A tribute to morfar
Hade ett inlägg om min morfar och hans lite speciella sätt att uttrycka sig här på bloggen tidigt i våras som verkade rätt uppskattat. Igår kväll gick "centerextremisten från Skuttunge" ur tiden efter en längre tids ohälsa så jag tänkte köra samma inlägg igen som en "favorit i repris" :-)
-------------------------------------------------------------------------------------------------
Idag har jag varit och hälsat på min mormor och morfar. Båda är väldigt skröpliga och det gäller att ta till vara på tillfällena då man kan åka och hälsa på dem. De flyttade för två veckor sedan in till en lägenhet i stan efter att ha spenderat hela sina 87 resp. 89 år långa liv ute på landet.
Morfar har alltid haft ett lite speciellt sätt att uttrycka sig och några axplock av hans verbala repertoar är:
"Py fan för Ludde" (jo det ska vara py och inte fy)
"Det är det här vi gör om dagarna sa Hugo Pettersson till länsman"
"Det var så förskräckligt att tuppen sparkade mig"
"Du är så dum att du hälsar på tåget"
"Det bästa jag vet är att spika och ligga med fina flickor"
"Två supar är som snökedjor"
"Pojkar, pojkar, pojkar sa Jerk Jan om hönsen"
"Du kommer att nöta ut nuppen inifrån"
"Järnvägar" (som svordom)
"Det passar som pitt i Greta tre dagar före julafton"
En klassisk historia är den om två pojkar från socknen som, när de var små pojkar, hade för vana att svära var och varannat ord. Socknens pastor råkade gå förbi och höra pojkarna yttra svordom efter svordom och frågade dem "gossar, har ni inte hört talas om Jesus?". Den ena av dem tittade upp på pastorn och svarade "Jesus, är det nån gubbjävel från Björklinge det?".
Idag berättade morfar även varför granngården till Sundbro, där min far bor och jag just nu huserar, kallas "Knopparbo". Någon av bönderna på gården för länge sedan var inte allt för produktiv, utan gick mest omkring och "knoppade". Namnet har dessutom tydligen inte varit allt för populärt bland dess invånare genom generationerna. Egentligen heter gården Uggelsta! Pest eller kolera, någon?
-------------------------------------------------------------------------------------------------
Idag har jag varit och hälsat på min mormor och morfar. Båda är väldigt skröpliga och det gäller att ta till vara på tillfällena då man kan åka och hälsa på dem. De flyttade för två veckor sedan in till en lägenhet i stan efter att ha spenderat hela sina 87 resp. 89 år långa liv ute på landet.
Morfar har alltid haft ett lite speciellt sätt att uttrycka sig och några axplock av hans verbala repertoar är:
"Py fan för Ludde" (jo det ska vara py och inte fy)
"Det är det här vi gör om dagarna sa Hugo Pettersson till länsman"
"Det var så förskräckligt att tuppen sparkade mig"
"Du är så dum att du hälsar på tåget"
"Det bästa jag vet är att spika och ligga med fina flickor"
"Två supar är som snökedjor"
"Pojkar, pojkar, pojkar sa Jerk Jan om hönsen"
"Du kommer att nöta ut nuppen inifrån"
"Järnvägar" (som svordom)
"Det passar som pitt i Greta tre dagar före julafton"
En klassisk historia är den om två pojkar från socknen som, när de var små pojkar, hade för vana att svära var och varannat ord. Socknens pastor råkade gå förbi och höra pojkarna yttra svordom efter svordom och frågade dem "gossar, har ni inte hört talas om Jesus?". Den ena av dem tittade upp på pastorn och svarade "Jesus, är det nån gubbjävel från Björklinge det?".
Idag berättade morfar även varför granngården till Sundbro, där min far bor och jag just nu huserar, kallas "Knopparbo". Någon av bönderna på gården för länge sedan var inte allt för produktiv, utan gick mest omkring och "knoppade". Namnet har dessutom tydligen inte varit allt för populärt bland dess invånare genom generationerna. Egentligen heter gården Uggelsta! Pest eller kolera, någon?
onsdag 11 november 2009
Kom igen gubbar, jobba hem!
Shit vad det är mycket som man måste komma ikapp med när man "slackat" hemifrån en månad. Eller ja, i princip drygt två månader, jag tror jag var hemma i Falun ca 10 dagar totalt från 27 augusti fram tills att vi kom hem från USA 7 november.
Men saker och ting är sig likt, nästan!
Inom kort hoppas jag även veta vad jag ska göra nästa år, fortsätta cykla eller inte...?
Men saker och ting är sig likt, nästan!
Inom kort hoppas jag även veta vad jag ska göra nästa år, fortsätta cykla eller inte...?
söndag 8 november 2009
Karma?
Här har man gott runt och gottat sig i en månad. Jag måste ha överskridit någon sorts "ha det bra"-gräns, nu har jag åkt på första förkylningen sen september 2007. Detta i kombination med jetlag gör att man mår som man förtjänar...
torsdag 5 november 2009
New York New York
Efter en månad "on the road" är vi nu så tillbaka på fast mark igen. Damp ned på ett kallt och dimmigt Arlanda för några timmar sen och sitter nu ute hos pappa på Uppsalaslätten och undrar hur länge jag kommer kunna hålla mig vaken idag. Tror stenhårt på att besegra jetlagen genom att hålla ut rejält idag, gå och lägga mig lite tidigare än vanligt och sova tills jag vaknar (gärna mer än 12 timmar senare). Åtminstone hela eftermiddagen vill jag klara av eftersom mamma har födelsedagskalas...
Sista dagarna på resan var vi alltså i New York. Även om jag varit här tre eller fyra gånger tidigare i mitt liv (mor och far får rätta mig om jag har fel), så har jag aldrig spenderat någon kvalitetstid med den här staden. Inte för att man hinner uppleva ens en procent av vad stan har att erbjuda på fyra dagar, men den här gången känns det som om det börjar gå upp ett ljus kring vad New York egentligen är för en plats. Det är en "allt-i-ett"-stad, en form av helhetslösning för den inbitne stadsbon!
Första intrycket är wow, här vill man ju bo. Andra intrycket är, shit, det är ju skitdyrt att bo här så man kommer att få leva som en kyrkråtta. Slutsatsen har blivit, det vore kul att bo i New York ett år eller så någon gång, men bara om man är stenrik och därmed har råd att leva drägligt och dra nytta av allt fräckt som erbjuds.
Eftersom vi inte ville släpa med en massa nya prylar i bilen så utfördes den mesta shoppingen under de här sista dagarna. Ett klädesmärke som jag har någon märklig romantiserande bild av är Abercrombie & Fitch. Vet inte riktigt varför, de är egentligen ganska fjantiga, överspända och brattiga. Nu har jag i alla fall köpt upp mig på lite A & F.
I New York blev det äntligen av att gå på något amerikanskt idrottsevenemang. Bevittnade New York Knicks få stryk av Indiana Pacers med 89-101 hemma i Madison Square Garden. Knicks ledde mer eller mindre från början tills det var 10min kvar då spelet rasade ihop fullständigt. Pausunderhållningen från deras cheer leaders var det inte fel på... Ingen verkade dock deppa allt för mycket över Knicks förlust eftersom New York Yankees samma kväll vann World Series i baseball. Dagen efter hade i princip hälften av stans invånare NY baseballkeps på sig.
Knicks-matchen var slutet på den klart New Yorkigaste dagen. Började dagen med att cykla i Central Park tillsammans med arrangören för Univest GP, som vi körde med Team Cykelcity förra året, John och hans högra hand Drew. 90min i strålande solsken och 14 grader, en perfekt tur med andra ord. Efter turen tog vi T-banan till The Village och åt på Corner Bistro, som är känt för sina hamburgare. John, som bott i New York större delen av sitt liv, pratade oavbrutet om platser, restauranger och affärer som vi promenerade förbi. Bl.a. såg vi Richard Kind gå in i en närbutik, vilket gjorde att det kändes som om jag befann mig i ett Spin City-avsnitt. Efter lunchen fortsatte touren i SoHo, Little Italy (som knappt finns kvar) och China Town med en ständigt anekdotberättande John :-)
Som cyklist har jag hört att ett besök i New York utan att åka till R&A Cycles i Brooklyn är som att vara troende katolik och åka till Rom utan att besöka Vatikanen. Måste dock säga att jag blev djupt besviken, de må vara en av världens största nätbutiker och ha ett sjutusande lager, men butiken i sig var inte mer välsorterad än svensk cykelbutikskedja som driver ett cykellag jag har kört lite för ;-)
Det kommer en mer ingående restaurangrecension framöver över olika ställen vi käkat på, men vill bara tipsa om Fornino på Bedford Ave. i Brooklyn. Det står "The art and science of pizza" på skylten och de gör skäl för namnet, eventuellt den bästa pizza jag ätit!
Sista dagarna på resan var vi alltså i New York. Även om jag varit här tre eller fyra gånger tidigare i mitt liv (mor och far får rätta mig om jag har fel), så har jag aldrig spenderat någon kvalitetstid med den här staden. Inte för att man hinner uppleva ens en procent av vad stan har att erbjuda på fyra dagar, men den här gången känns det som om det börjar gå upp ett ljus kring vad New York egentligen är för en plats. Det är en "allt-i-ett"-stad, en form av helhetslösning för den inbitne stadsbon!
Första intrycket är wow, här vill man ju bo. Andra intrycket är, shit, det är ju skitdyrt att bo här så man kommer att få leva som en kyrkråtta. Slutsatsen har blivit, det vore kul att bo i New York ett år eller så någon gång, men bara om man är stenrik och därmed har råd att leva drägligt och dra nytta av allt fräckt som erbjuds.
Eftersom vi inte ville släpa med en massa nya prylar i bilen så utfördes den mesta shoppingen under de här sista dagarna. Ett klädesmärke som jag har någon märklig romantiserande bild av är Abercrombie & Fitch. Vet inte riktigt varför, de är egentligen ganska fjantiga, överspända och brattiga. Nu har jag i alla fall köpt upp mig på lite A & F.
I New York blev det äntligen av att gå på något amerikanskt idrottsevenemang. Bevittnade New York Knicks få stryk av Indiana Pacers med 89-101 hemma i Madison Square Garden. Knicks ledde mer eller mindre från början tills det var 10min kvar då spelet rasade ihop fullständigt. Pausunderhållningen från deras cheer leaders var det inte fel på... Ingen verkade dock deppa allt för mycket över Knicks förlust eftersom New York Yankees samma kväll vann World Series i baseball. Dagen efter hade i princip hälften av stans invånare NY baseballkeps på sig.
Knicks-matchen var slutet på den klart New Yorkigaste dagen. Började dagen med att cykla i Central Park tillsammans med arrangören för Univest GP, som vi körde med Team Cykelcity förra året, John och hans högra hand Drew. 90min i strålande solsken och 14 grader, en perfekt tur med andra ord. Efter turen tog vi T-banan till The Village och åt på Corner Bistro, som är känt för sina hamburgare. John, som bott i New York större delen av sitt liv, pratade oavbrutet om platser, restauranger och affärer som vi promenerade förbi. Bl.a. såg vi Richard Kind gå in i en närbutik, vilket gjorde att det kändes som om jag befann mig i ett Spin City-avsnitt. Efter lunchen fortsatte touren i SoHo, Little Italy (som knappt finns kvar) och China Town med en ständigt anekdotberättande John :-)
Som cyklist har jag hört att ett besök i New York utan att åka till R&A Cycles i Brooklyn är som att vara troende katolik och åka till Rom utan att besöka Vatikanen. Måste dock säga att jag blev djupt besviken, de må vara en av världens största nätbutiker och ha ett sjutusande lager, men butiken i sig var inte mer välsorterad än svensk cykelbutikskedja som driver ett cykellag jag har kört lite för ;-)
Det kommer en mer ingående restaurangrecension framöver över olika ställen vi käkat på, men vill bara tipsa om Fornino på Bedford Ave. i Brooklyn. Det står "The art and science of pizza" på skylten och de gör skäl för namnet, eventuellt den bästa pizza jag ätit!
måndag 2 november 2009
Full circle
Nu har vi så kommit "full circle" med vår road trip här på USA's västkust. På kvällen den 6:e oktober landade vi på LAX och hämtade ut hyrbilen och nu bor vi på Days Inn i Inglewood vid flygplatsen och imorgon bitti går flyget till New York. Det har onekligen varit fyra härliga veckor!
Igår var vi på Universal Studios och inte nog med det, vi slog till på en VIP Experience. Vi återbekantade oss med adjektivet "vippigt" och verbet "att vippa" medan vi eskorterades runt i nöjesparken, inspelningsseten och alltid gick före alla andra i köerna. Det var inte jättebilligt, men kändes ändå värt det eftersom vi nu hann se allt och dessutom fick gratis parkering, frukost, lunch och Will, en 75-årig personlig guide som kunde en massa extra kuriosa. Simpsonsåkturen var bland det roligaste jag gjort någonsin, helt jävla makalös!!!!
Idag tog vi det tämligen lugnt efter gårdagens Halloweenfirande. Började dagen med en amerikansk frukost med pannkakor, bacon och äggröra på "International House Of Panncakes" och drog sen till Venice Beach för lite stillsamt "häng".
Passade dock på att ta en 45min löptur på stranden medan Martin lekte i den nyinvigda skateparken. Kändes lite klichéartat att springa på en sandstrand i solnedgång i shorts, bar överkropp och solbrillor...
Nåväl, imorgon är det slut på västkustlarvet, då bär det så av till stenhårda "The Big Apple". New York är onekligen den männskliga civilisationens mittpunkt och det är i princip alltid någon bekant som är där. Under våra fyra dygn i stan planerar jag att möta upp Drew Cunningham för lite cykling i Central Park, Martin Pedersen och Brian Vandborg för lite festande och vi ska även träffa Martin och Viktors goda vänner Frida och Berra (som svinigt nog vann en resa till Kent releasefest där) för middag.
Imorgon lämnar vi Kalifornien för denna gång, så en hyllning på sin plats :-)
Igår var vi på Universal Studios och inte nog med det, vi slog till på en VIP Experience. Vi återbekantade oss med adjektivet "vippigt" och verbet "att vippa" medan vi eskorterades runt i nöjesparken, inspelningsseten och alltid gick före alla andra i köerna. Det var inte jättebilligt, men kändes ändå värt det eftersom vi nu hann se allt och dessutom fick gratis parkering, frukost, lunch och Will, en 75-årig personlig guide som kunde en massa extra kuriosa. Simpsonsåkturen var bland det roligaste jag gjort någonsin, helt jävla makalös!!!!
Idag tog vi det tämligen lugnt efter gårdagens Halloweenfirande. Började dagen med en amerikansk frukost med pannkakor, bacon och äggröra på "International House Of Panncakes" och drog sen till Venice Beach för lite stillsamt "häng".
Passade dock på att ta en 45min löptur på stranden medan Martin lekte i den nyinvigda skateparken. Kändes lite klichéartat att springa på en sandstrand i solnedgång i shorts, bar överkropp och solbrillor...
Nåväl, imorgon är det slut på västkustlarvet, då bär det så av till stenhårda "The Big Apple". New York är onekligen den männskliga civilisationens mittpunkt och det är i princip alltid någon bekant som är där. Under våra fyra dygn i stan planerar jag att möta upp Drew Cunningham för lite cykling i Central Park, Martin Pedersen och Brian Vandborg för lite festande och vi ska även träffa Martin och Viktors goda vänner Frida och Berra (som svinigt nog vann en resa till Kent releasefest där) för middag.
Imorgon lämnar vi Kalifornien för denna gång, så en hyllning på sin plats :-)
söndag 1 november 2009
Halloween i Los Angeles
Just varit ute på Halloween-firande hela kvällen. Helt galet mycket folk i märkliga kläder på Hollywood Boulevard...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
