Skäll x 2

Idag har jag fått skäll... fast inte så allvarligt som tur är.

I slutet av etappen var jag loss en stund i en 7-mannagrupp där flera som låg bra till sammanlagt var med. Eftersom Martin inte var med så var jag självklart inte särskilt intresserad av att hjälpa till. Övriga utbrytarkollegor prövade alla taktiker för att få mig att vara med och dra. Först lite grymtningar, sen upprörda frågor om vad jag höll på med, därefter hot som snart övergick i desperata besvärjelser och till sist uppgivna försök till att locka med etappseger. Sorry grabbar, men ni vet spelreglerna!

Det hela slutade i klungspurt och vi försökte göra någon form av spurtuppdrag åt Martin. Dessvärre var det bara jag och Jonas som lyckades hålla oss något så när framme för att hjälpa honom. Den hets och galenskaper som de sista 10km på smala och risiga vägar inför en klungspurt med 100 man innebär bör man nog uppleva för att förstå. Under dessa förhålanden är det inte lätt med kommunikation med någon på sitt modersmål, än mindre på något så grötigt som danska. Det blev därför lite misskommunikation mellan mig och Martin med ca 1200m till mål vilket innebar att han tappade lite mark. Efter målgång fick jag lite "konstruktiv kritik", men kunde ju bara vända på det och säga att vill han ha det på ett visst sätt så lär han åtminstone ta det på engelska såhär i början innan danskan sitter. Måste dock säga att Martin är en "god fyr" och efter eftersnacket konstaterade han att jag åtminstone var den enda som var i position att hjälpa till eller strula till det :-)

All publicitet...

Det är ju inte ovanligt att företag marknadsför sig genom att tillverka andra produkter än de man huvudsakligen är känd för. Exempel är Marlboro Classic kläder och Porsche-cyklar. Cykeltillverkaren Scott har valt en lite annan approach.

Jag är slut!

Dagens lopp gick ok, inte strålande men ok, fram tills det var 5km till mål. Då var det som om någon knäppte av en lampa. Finito! Tappade 3 minuter i kantvinden in mot mål på den grupp som jag befunnit mig i.

Nåväl, det positiva för dagen var i alla fall att jag gick bättre uppför nu än förra helgen.

Nu ska jag tömma matförådet i massörernas rum innan jag går och lägger mig!

Fransmän

Ett parti boule är obligatoriskt i en vanlig dag för en fransk pensionär.
I bakgrunden av boulespelandet ser vi "dödens berg", Mont Ventoux. Det är för mycket snö uppe på toppen för att ha några cykeltävlingar där just nu så bansträckningen på årets lopp har blivit ändrad. Även om vi inte ska köra den stigningen så ville vi testa berget lite idag när vi skulle spinna igång benen efter gårdagens resa. Denna något obscena teckning fanns halvvägs upp. Jag vet inte riktigt vad den ska säga, men gissar att någon tycker att den backen suger... Kan väl egentligen bara bifalla det påståendet!

Kontrastträning

Man kan knappast anklaga idrottandet senaste dagarna för att ha varit monotont.

Fredag: Pacing i mörker bakom teambilen ute på franska vischan
Lördag: Linjelopp i kort-kort
Söndag: Simning
Måndag: Trainer inne i pappas garagebygge
Idag tisdag: Snöcykling på förmiddagen och längdskidor nu ikväll

Imorgon blir det löpband och bålstyrka på Hilton Hotel Kastrup, måste vänta 5 timmar mellan flygen och vad bättre att hitta på än att träna lite? I övermorgon blir det nog nått kortare pass med laget och på fredag är det första etappen på 3 Jours Vaucluse. Det verkar inte blir den här veckan som jag ledsnar på att idrotta...

Släktforskning

Idag har jag varit och hälsat på min mormor och morfar. Båda är väldigt skröpliga och det gäller att ta till vara på tillfällena då man kan åka och hälsa på dem. De flyttade för två veckor sedan in till en lägenhet i stan efter att ha spenderat hela sina 87 resp. 89 år långa liv ute på landet.

Morfar har alltid haft ett lite speciellt sätt att uttrycka sig och några axplock av hans verbala repertoar är:

"Py fan för Ludde" (jo det ska vara py och inte fy)
"Det är det här vi gör om dagarna sa Hugo Pettersson till länsman"
"Det var så förskräckligt att tuppen sparkade mig"
"Du är så dum att du hälsar på tåget"
"Det bästa jag vet är att spika och ligga med fina flickor"
"Två supar är som snökedjor"
"Pojkar, pojkar, pojkar sa Jerk Jan om hönsen"
"Du kommer att nöta ut nuppen inifrån"
"Järnvägar" (som svordom)
"Det passar som pitt i Greta tre dagar före julafton"

En klassisk historia är även den om "Lötarn" och Kjell Törnlund som, när de var små pojkar, hade för vana att svära var och varannat ord. Socknens pastor råkade gå förbi och höra pojkarna yttra svordom efter svordom och frågade dem "gossar, har ni inte hört talas om Jesus?". "Lötarn" tittade upp på pastorn och svarade "Jesus, är det nån gubbjävel från Björklinge det?".

Idag berättade morfar även varför granngården till Sundbro, där min far bor och jag just nu huserar, kallas "Knopparbo". Någon av bönderna på gården för länge sedan var inte allt för produktiv, utan gick mest omkring och "knoppade". Namnet har dessutom tydligen inte varit allt för populärt bland dess invånare genom generationerna. Egentligen heter gården Uggelsta! Pest eller kolera, någon?

Passade även på att ta en bild på deras fina pipställ med tre stycken "sjöskumspipor"


Efter besöket hos morfar och mormor var jag och åt stuvade makaroner och Falukorv hos Magnus och Helena. Helena hade en knäckebrödsburk och jag blev då påmind om att jag ju tänkt köpa en svepask att ha knäckebrödet i.

Jo, jag har tränat också. Det blev 3x20st 10-20 sekunderintervaller på trainer i pappas halvfärdiga garage. Var tvungen att skrika ut smärtan vid minst två gånger under sista setet!

Då var det avklarat

Årets första tävlingströja:



Måste säga att jag faktiskt är lite positivt överraskad av årets tävlingsdebut. Hängde med riktigt bra, vilket känns positivt eftersom flera av konkurrenterna redan har någon eller några starter i benen och jag har satsat främst på alternativ träning under vintern. Dessvärre hade vi kollektivt oflyt eftersom, av tre åkare i tätgruppen, fick alla probelm med cykeln när man som minst behövde det.

Nu är det packning som gäller, eftersom mitt flyg går 09:10 och vi har nästan 3 timmar till flygplatsen. Jag har dock rejäl sovmorgon i jämförelse med min rumskompis Andreas Lindén som åker från hotellet kl 01:30.

Idrottsdrömmar

Var just och såg Måns Herngrens senaste regiverk "Allt flyter" tillsammans med min bittre konkurrent Johan Lindgren.



Den handlar om ett gäng snubbar som bildar ett manligt konstsimmarlag och drar till VM i Berlin. Se den när den kommer på TV... Bra soundtrack i alla fall, men det var ju väntat med tanke på att det var "The Soundtrack of Our Lives" som stod för tonerna.

Vi passade även på att lura lite på vi skulle bilda par och satsa på att få köra något 6-dagarslopp nästa vinter :-)

Jag ångrar mig

Har just kört 6x8min MT (se toppfysiks forum för utförligare beskrivning) med lite tramptekniksträning före och efter. Under passet har jag kommit fram till att jag egentligen inte alls tycker särskilt synd om cykelsporten när det gäller att media alltid vinklar det mot doping om det går... Som man bäddar får man ligga!

Tack så mycket, Stephan Schumacher, Bernard Kohl, Emanuelle Sella, Moises Duenas, Ricardo Ricco, Leonardo Piepoli, Peter Riis Andersen, Manuel Beltran, Michael Rasmussen, Alessandro Petacchi, Eddy Mazzoleni, Vladimir Gusev, Alexander Vinokourov, Andrei Kashechkin, Iban Mayo, Patrick Sinkewitz, Mattias Kessler, Sergiy Gonchar, Johan Museuw, Aitor Gonzalez, Jörg Jachke, Michele Scarponi, Ivan Basso, Jan Ulrich, Oscar Sevilla, Fransisco Mancebo, Tyler Hamilton, Santiago Botero, Floyd Landis, Roberto Heras, Inigo Landaluze, Danilo Hondo, Dario Frigo, Marc Lotz, Erwin Bakker, David Miller, Filip Meirhaeghe, Raimondas Rumsas, Dave Bruylandts, Niklas Axelsson, Marco Pantani, Laurent Dufaux, Laurent Brochard, Richard Virenque, Rodolfo Massi och alla ni andra. Hur svårt kan det vara att bara acceptera de fysiska förutsättningar man har blivit tilldelad och satsa på att bli så bra man själv kan med sina förutsättningar? Jävla nollor!

Det är skillnad på sport och sport

I UNT idag kan man bl.a. läsa att Britta Norgren får startförbud i VM p.g.a. för höga blodvärden. Britta kommer från Svista som är en grannby till Sundbro där jag nu sitter och hon är "skidfostrad" i Bälinge IF som är centralorten dessa byar ligger runt. Hon har varit magsjuk och med den uttorkning som då uppstår är det inte särskilt förvånande att man får högre blodvärden. Man mäter ju hur mycket rödblodkroppar relativt till vätska man har i blodet. Har man då rätt höga värden normalt så hamnar lätt över de gränsvärden som vissa internationella idrottförbund har (ett HB på 160 för skidåkande damer).

Höga blodvärden brukar dock vara förknippat med bloddoping. Jag misstänker som sagt inte alls Britta på något sätt. Jag blir dock väldigt ledsen med tanke på vilken skillnad det är i hur olika idrotter behandlas under såna här omständigheter. Här skriver man om hur synd det är om Britta som "drabbats" av detta och nu missar några VM-lopp. Hade det varit en cyklist hade man spelat ett långt solo på stora dopingtrumman. Exakt samma sak hände ju t.ex. Stephan Schumacher inför VM i Stuttgart 2007, han hade höga blodvärden efter en magsjuka och vips var han utmålad som dopad. Det tråkiga i det fallet är ju att han exakt ett år senare testade positivt för CERA, jag hoppas verkligen historien inte upprepar sig...

Eniro 118118

Numera känner jag två trevliga personer på Eniro 118118, dels i inlägget nedan nämnda Tom Wieselblad, men sedan i morse även en f.d. norsk landslagsman i alpin skidåkning som jobbar där som säljare. Han ringde för att kolla att mina uppgifter hos dem var korrekta, men vi kom snart in på idrott och skidåkning. Han var polare med Franz Klammer. Berättade att uppe vid störtloppsstarten i Kitzbühel är snön alldeles gul eftersom alla går och "nervöskissar" hela tiden. Vi snackade även om "The Hermanators" grymma krash på OS i Nagano. Här kan vi snacka om en hård kille...

The fabulous life of...

Idag körde jag trainer i pappas pågående garagebygge bland cementblandare, sågbockar, vinkelhakar och brädbitar. Märkte å andra sidan inte av omgivningarna särskilt mycket. Årets första pass med 3x20st 10-20 sekundersintervaller var vanvettigt jobbigt!

För de som även följer Tom Wieselblads blogg, jag använder ett Continental Trainer-däck och har aldrig haft några problem ;-)

Salta killar

De få gånger det kommer snö i Danmark så saltar man bort rubbet från vägarna. Man mer eller mindre vräker ut salt. Dessvärre missar de ibland så vi var tvungna att köra en bit ut i vägen. Vissa bilister har fan ingen förståelse eller sympati över huvud taget. En gubbe körde så nära att han slog i backspegeln i en kille. Sen har gubben mage att stanna och börja gräla över backspegeln. De skällde på varandra på danska ett tag, men när gubben började putta på min lagkamrat kunde jag inte hålla mig längre. Använde den otrevligaste tonen jag kunde, pekade med hela handen och bad honom hoppa in i bilen och dra åt h-e. Han såg lite förvånad ut (troligen att bli utskälld på svenska) men gjorde som jag sa :-)

Körde alltså första passet på min nya tävlingscykel i dessa "materialförstörarförhållanden". Stackars varelse! Vi stannade vid en mack bredvid hotellet när vi kom hem och vaskade av hojarna så gott det gick. Jag hoppas mekanikern gör en grovrengöring innan första loppet på lördag.

Nu ska vi iväg och käka och sen får jag och Andreas Lindén skjuts till Kastrup.

Lagpresentation

Ligger i sängen på ZZZleep Hotel i Köbenhavn efter en intensiv dag med uppstigning strax före 05:00 (tack Isak och Pia för sovplats), försenat flyg, en stor jävla Skinny Vanilla Latte på Starbucks på Kastrup, dansk blötsnö, "teamklädesjulafton", fotografering i nya kläderna, lagpresentation, besök på huvudsponsorn Capinordic och en massa fancy cateringmat.


Tummen upp!


En av dagens fyra bufféer.


Ifjol var lagets bilar blåa och hette Alfa Romeo, men i år är de gröna och heter Honda.


Banken Capinordic låg i ett område som heter som ett annat välkänt danskt företag. På Capinordic berättade man stolt att man förvaltar värdepapper till ett värde av 500 milj. kronor åt vissa kunder. Hoppas man inte gör det samtidigt som man brukar den lokala specialiteten i några större mängder...

Imorgon ska vi tydligen ut och cykla 5 timmar i snöslask på racercyklar utan skärm. Jag längtar redan!

Sovmorgon?

Idag hade jag tänkt vara uppe i friidrottshallen kl 09:00 eftersom jag kl 12 ska åka ner till Uppsala och sen vidare till Stockholm. Det skulle bli vinterns sista styrkepass för benen med vikter. Under säsongen tränar jag bara styrka för bålen och något mer uthållighetsbetonat för överkroppen t.ex. simning, roddmaskin eller stakning på inlines.

Dessvärre försov jag mig och vaknade kl 09:47. Just ätit frukost och kollat på första åket i herrarnas slalom. Brolenius körde bra, men tappade lite tempo sista biten ner. Hoppas han orkar hela vägen i andra åket.

Skiter för övigt i träning idag!

Skidskytte

Grattis Helena Jonsson!

Skidskytte är svincoolt och de svenska framgångarna har ju knappast gjort att mitt intresse för sporten minskat. Många anser att mannen bakom framgångarna är Wolfgang Pichler. Jag borde alltså vara honom tacksam, men icke, jag har aldrig gillat karln. Är det avundsjuka för att han ÄR den demontränare jag själv skulle vilja vara? Ja, kanske, men jag bildade min högst subjektiva "bedömma någon genom en TV-ruta"-uppfattning redan innan jag gav mig in på den tränarbanan.

Snarare har mitt ogillande blivit ännu större eftersom jag ibland får höra om hur hans tränarskap är uppbyggt. Detta kan ju onekligen vara rätt vinklade rapporter eftersom de uteslutande kommer från aktiva som inte blivit uttagna i truppen samt från media.

- Man måste ha honom som tränare om man ska köra i svenska skidskyttelandslaget
- Man måste lämna in pulsfiler från var varje träningspass så att han kan se att man inte kör något annat än den tänkta träningen
- Han är den som blir mest upprörd om en aktiv blir sjuk eller skadad
- Alla aktiva kör samma typ av träning
- Träningsprogrammen kommer veckovis utan att de aktiva vet vad som komma skall

Allt detta är mitt tycke alla "big no-no's" för en tränare. OBS! Vilka träningsmetoder han använder tänker jag inte ge mig på, även om de inte ligger i linje med mina, eftersom där känner jag att det är betydligt svårare att proklammera "den sanna läran".

Att tvingas ha en viss tränare torde knappast vara optimalt eftersom man kan ha olika "personkemi" och fungera olika bra med olika tränares metoder. Detta, särskilt i kombination med att alla kör samma typ av träning, känns väldigt stelbent.

Träningsfiler är ju till för att den aktive att kunna få feedback och inte ett redskap för att "hålla koll" på de aktiva.

Om något går snett i idrottandet, t.ex. sjukdom, skada eller andra personlig omständigheter, tycker jag att tränaren hela tiden ska hålla "huvudet kallt" för att kunna vara så objektiv som möjligt. Självklar ska man inte vara någon robot som inte har känslor och empati för sina aktivas situation. Men att bli upprörd över en förkylning sbbar lite idrottande känns lite overkill.

Att skicka ut program veckorvis utan att den aktive har någon riktig koll på hur nästa veckas program ska se ut skapar en osäkerhet hos den aktive. Det kan t.o.m. bli så att man som idrottare håller igen lite med träningen om man inte vet hur hård veckan efter kommer att bli. Samtidigt har jag full förståelse för att det är svårt att "ligga före" med den individuella planeringen som tränare, särskilt när man som Wolfgang har många aktiva att ta hand om. Ibland vet man ju som tränare själv inte hur nästa vecka ska se ut förrän man haft tillfälle att prata med den aktive om hur träningen känts senaste veckan eller veckorna.

Att vara en despotisk tränare med en järnhand är absolut inget jag är emot, vissa (jag själv i viss mån) uppskattar detta hårda styre. Som tränare måste man dock kunna vara både denna diktator för de som vill ha det och även vara den mjuka diplomatiska och empatiska kamrat som vissa behöver. Det är å andra sidan inte lätt...

Absolutist

Sedan juli 2008 dricker jag inte alkohol över huvud taget. Inte för att jag låg i riskzonen att kallas alkis innan heller, men nu är det noll, zipp, zero, nada som gäller. Avhållsamheten är en del i ett vad med min gode vän syster Sjöström d.ä. Vadet gäller en resa, om någon får för sig att "nyttja" ska vi åka på solsemester och förloraren betalar. Såhär 7 månader in så kan jag inte direkt påstå att jag längtar efter en sup och känner mig segervis.

Även om jag inte direkt uppskattar smaken av varken vin, öl, whiskey, congac eller ens svalkande parasoldrinkar vid en poolkant någonstans, så kan jag däremot verkligen hänföras av vackra bilder på alkohol. Se och njut...

Hälso-Goebbels

Reklam och propaganda är roliga saker!

I en reklam för VitaePro på TV just nu kan man höra att antioxidanter har "dokumenterad effekt på uthållighet". Jo, det stämmer ju faktiskt, uthålligheten blir dokumenterat sämre. Fria radikaler (som antioxidanter hjälper till att "neutralisera") är ett stimuli för uthållighetsanpassning. Antioxidanter har visserligen även positiva effekter på hälsan, men äter man en hyfsad kost så bör man absolut inte supplementera med en massa extra antioxidanter om man har för avsikt att maximera sin uthållighet.

Det är inte ovanligt att hälsoföretag betalar forskare att göra studier på deras produkt. En fysiologiforskare i min närhet har berättat att han gjort en studie på enzymet Q10 åt en tillverkare av kosttillskott. Jag kommer inte ihåg exakt vilken effekt av Q10 de skulle undersöka, men de fann i alla fall det blev sämre. Tillverkaren var dock lika glad för det eftersom de nu kunde stoltsera med "vetenskapligt dokumenterad effekt". Sweet!

Mmmmm... bär

Denna tallrik med bär ska jag nu äta som kvällsmål. Ska värma dem i micron och äta dem med lite kokosyoghurt. Nu blir ni allt avundsjuka, va?

Ska naturligtvis titta på Scrubs och dricka en jättelik kopp kamomillte med en gigantisk sked honung också. Kanske stretcha lite. LIFE IS GOOD!

Avslappning

Mental träning tycker många är lite hokus pokus, och för all del, det är väl lite halvabstrakt och flummigt. Precis som med kroppen kan man träna hjärnan på en hisklig massa sätt. En av de enklaste och minst krävande metoderna är avslappningsträning där man lyssnar på någon som vägleder en in i ett fullständigt avslappnat tillstånd, både fysiskt och mentalt. För ett tag sen kom jag över ett gäng mp3:or som inte bara innehöll soft musik, en porlande bäck i bakgrunden och en suggestiv röst. Nej då, här hade man tagit ytterligare ett steg. De hade även lagt in frekvenser i bakgrunden (knappt märkbara) som ska hjälpa hjärnan att komma in i "rätt" tillstånd. Hjärnans signaler mäts i vågor eller svängningar. Beroende på vilket läge hjärnan befinner sig i så arbetar den alltså på olika frekvens. Efter att ha lyssnat på dessa ca en månad nu kan jag bara konstatera att det känns ruskigt bra och jag ser fram mot mina nästan dagliga stunder (programmen är olika långa så jag kan välja mellan 7-30min beroende på tidstillgång) med iTouchen.

Vedergällning

Jag borde inte hålla på med cykling!

Av de senaste tre distanspassen har två varit smått fiaskobetonade. Idag var det snökaos på vägarna här uppe, vilket i sig faktiskt är rätt ok eftersom man får sladda runt lite och känna sig som 12 bast igen. Dessvärre brukar kassetten i bak bli full med snö och göra att växlarna hoppar. En gammal beprövad lösning för att få bort all snö i kassetten är...



Tror dock inte att min cykel uppskattade att bli skändad på det här sättet. Något senare åkte jag omkull i snön och då fick hojen nog! Den begick myteri genom att offra en del av sig själv...


Det tog 1:45h att cykla hem med bara en fungerande pedal. Det var trixigt nog att cykla idag och det blev inte lättare när ena foten halkade av pedalen stup i kvarten. Under dessa rådande förhållanden började en viss ilska över den mycket godtyckliga plogningen växa. Finns det någon plan för snöröjningen över huvud taget?

Har för tillfället min f.d. sambo som gäst eftersom hon genomför praktik i sin logopedutbildning här i Falun. Som ni ser har hon redan gjort sig hemmastadd...

Nya begrepp

Skidlägret i Långberget får betecknas som en succé.

Träningen gick väldigt bra. Alla pass genomfördes som planerat och enda plumpen i protokollet var att det var en massa nysnö imorse som ledde till ett "valpartij in een afdaling". Träffade även några andra cyklister ute i spåren.

Föreläsningen om idrottsnutrition (sportdryck och andra kolhydratstillskott) som jag genomförde å Enervits vägnar avlöpte smärtfritt och det kändes som om åhörarna var intresserade. Jag bad även Mattias filma mitt framträdande så att jag kunde studera mitt kroppsspråk eftersom jag naturligtvis vill optimera min föreläsarteknik. Till min stora glädje var det mest påtagliga som kunde förbättras bara att jag "fipplade" lite onödigt mycket med white board pennan.

Maten på Långberget har dessvärre rykte om sig att ha varierande kvalité. Mycket märkligt eftersom det mesta andra känns hemtrevligt och inbjudande. På en anläggning dit folk åker för att träna, äta och sova så känns det som en nyckelkomponent för att göra gästerna glada. Förra året myntade min medresenär Joakim ett helt nytt uttryck efter en horribel middag, när han utbrast "blä, jag känner mig matskändad"... I år var maten glädjande nog riktigt bra :-)

Helt slut...

Jag och Mattias "Zlatan" Westling är i Långberget och åker längdskidor. Backintervaller igår kväll, lite lugnare i förmiddags, backintervaller igen i kväll och nått lite softare men längre imorgon förmiddag (men det återstår att se, vi är fan helt färdiga). Skidor är "the shit"!

Cross VM de luxe

Kom hem från cross VM i Holland igår. Hade turen att få tag på biljetter till VIP-loungen (en annan person hade oturen att bli sjuk) och kunde njuta av loppen samtidigt som jag intog en grym buffé...

På väg in i VIP-tältet. Jag hade dessvärre bara plåtar till den något mindre prestigefyllda Michael Boogerd Business Tables och fick inte gå upp till övervåningens Adrie Van Der Poels Hospitality Units.

Hm, märkligt, i kön för Adrie Van Der Poel stod Michael Boogerd (näst längst till vänster) och tog emot. Uppenbarligen var han lite sur över att hans enhet var minst dyr.

Det var ett och annat företag som hade hostat upp slantar för att få vara med på kalaset.

Jag var placerad vid bord #43 av 147st. Det var ekertillverkaren Sapims bord, men jag tror att det bara var en person som satt där som jobbade på Sapim.

Jag började med ostron eftersom jag aldrig ätit det förut. Men det smakade som fisksnor så det blir nog inga fler gånger heller.

Var tvungen att ge mig ut och fraternisera med pöbeln under damernas lopp.


Jag hejade på Katie Compton från USA. Hon kämpade som en hjälte och körde med huvudet under armen och fick således stryk av hemmafavoriten Marianne Vos som vann och Hanka Kupfernagel från Deutchland.

Gav mig även ut ur värmen inne i VIP-tältet för att fota herrloppet. Så här ser en världsmästare ut "in action".