tisdag 30 mars 2010

Reality check

För många är det spännande att åka utomlands för att ägna sig åt idrott, men om man har kört belgiska Kermis-lopp på våren förut vet man vad som väntar. Regn, kantvind, dåliga vägar och hundratals svinbra cyklister. Även om man tränat bra hela vintern och är väl förbredd kan det bli en riktig kalldusch.

Efter en vinter utan ett enda distanspass och med tre veckor i Thailand i månadsskiftet januari/februari åkte Mattias idag ner till Belgien för att inleda tävlingssäsongen med Örebro CK's elitlag. Igår ringde han lagledaren för att försöka ta sig ur resan på något sätt. Man kan misstänka att det varit en obehaglig insikt att det faktiskt är dags att börja packa väskan och dra iväg. Observera den uppgivna rösten, det håglösa kroppsspråket och de många desperata försöken att slingra sig ur detta :-)

Idrott kan vara skoningslöst!



Å andra sidan var det sista han sa innan han drog att målet är att komma runt en enda tävling där nere. Lyckas han med det, kan det mycket väl bli "skrattar bäst som skrattar sist" eftersom då blir han jobbig att bli av med för den svenska elitklungan och väl i en spurt är det kanske tre man i Sverige som ens har en chans att spurta ner honom...

Förtydligande

Fick mail av en "upprörd bloggläsare" angående min tvetydighet när det gäller CSI och Horatio. Ena dagen spyr jag galla över kommisarie Horatio Caine och andra dagen ska jag bänka mig för att titta på en CSI-triologi. Vad ska jag säga, jag är en hycklare ;-)

måndag 29 mars 2010

CSI Triologi

Om några minuter börjar det första avsnittet i den efterlängtade CSI-triologin där de tre olika CSI-serierna vävs samman. Det ska jag titta på!



Imorse blev jag intevjuad i radio P4 Dalarna. 16min in i klippet och 23:50min kan ni få nöjet att lyssna på mig.

Videoklipp från examinationen kommer så snart jag redigerat (som tur var behövde jag inte inte censurera det) klart det :-)

fredag 26 mars 2010

Examinationsseminarium

Dagens examinationsseminarium av min D-uppsats förflöt utan några allt för uppseendeväckande tabbar från min sida, vilket resulterade i att jag blev godkänd :-)

Återkommer med en mer utförlig rapport och video från min presentation och den efterföljande diskussionen med opponent Johnny Nilsson. Efteråt var jag och åt middag med mor, far och minsta lillasyster på Hammars i Falun, innan vi styrde kosan ner mot Uppsala. I helgen ska jag vara Enervits representant vid Team Sportias cykelträff på lördag och föreläsa om träning hos Vallentuna CK på söndag. Eventuellt blir det lite utgång på lördag... Nu är jag i alla fall helt slut efter dagen och ska sova. God natt!

torsdag 25 mars 2010

CSI Miami

Kikar på CSI Maiami medan jag äter middag. Man vet att det är uselt utbud på TV'n när CSI Miami är det mest intressanta (missade tyvärr det jag hade tänkt se ikväll, nämligen herrarnas 4000m förföljelselopp på bana, men hann se att Taylor Phinney vann)... David Caruso i huvudrollen som Lt. Horatio är bara så sjukt dryg och töntig att det är värt att blogga om!


Nåja, när jag ändå sitter här vid tangentbordet kan jag meddela att morgondagens examinationsseminarium inte kommer att streamas live, men kommer att finnas på Högskolan Dalarnas hemsida i efterhand. Jag lovar att lägga upp länk och även åhörarkopior för min presentation av uppsatsen. Själva uppsatsen kommer nog också upp här på bloggen, men troligen inte förrän i slutet av maj eller början av juni då förhoppnginsvis också den pedagogiska delen blivit examinerad och godkänd. Imorgon smäller det... wish me luck :-)

onsdag 24 mars 2010

Jobba hemifrån

En av de absolut bästa sakerna med att jobba hemifrån för det mesta är att man kan lyssna på bra musik på i princip vilken volym man vill :-)

Just nu går Gorillaz nya album "Plastic Beach" varmt. Hur gör de för att alltid lyckas skapa så djävla bra och coola grejer?



Jag kommer ihåg när jag hörde "Clint Eastwood" från första plattan för första gången. Det var på väg ner till italienska Sarentino för att köra en världscup och jag blev såld på en gång. Del tha funkyhomosapien rappade sådär soft och med djup stämma som bara han kan (endast utmanad av Chali 2na) med Damons gälla stämma i refrängen och en skön groove i bakgrunden. Weltklasse!

Ok, åter till jobbet...

Hemma hos oss

Snart ska vi skiljas, jag och Mathias, så jag tänkte passa på att visa hur det kan låta hemma i köket hos oss...

måndag 22 mars 2010

Examination

Min kombinerade C-uppsats i idrottspedagogik och D-uppsats i idrottsfysiologi var färdigskriven redan i december 2008. Tråkigt nog blev en av mina handledare sjuk i cancer precis innan det var dags för examinering och det hela sköts på framtiden. Han verkade vara på bättringsvägen men dessväre dog han tragiskt nu i höstas :-(

Nu ska i alla fall den idrottsfysiologiska delen av uppsatsen examineras på fredag. Är det någon av er bloggläsare som är intresserade av att närvara är ni förstås varmt välkomna. Klicka på bilden nedan för se inbjudan.


Eventuellt kommer examinationsseminariet även att läggas ut som "live stream" via högskolans hemsida, så att man kan delta utan att åka till Sverige idrottsepicentrum, Falun. Jag får dock be att återkomma med detaljer om detta...

Nostalgipunk

En annan idrottsblogg tipsar idag om bandet Raised Fists nya album "Veil of ignorance". Det här bandet har levererat några av mina absoluta favoritlåtar genom tiderna och faktiskt även influerat mig rejält som tävlingscyklist.

1995 köpte jag samlingsalbumet "Cheap Shots" med artister tillhörande det lilla skivbolaget Burning Heart Records från Fagersta (de har nu flyttat till storstan Örebro).


Samlingen innehåller bl.a. Raised Fist med låten "Break Free". Låten handlar väl som vanligt när det gäller de här straigh edge pojkarna om att leva sunt och göra världen en bättre plats på något sätt. Jag kommer dock tydligt ihåg hur jag spelade passagen som kommer efter ca 1:45min in i låten om och om igen i mitt huvud när jag 1996 körde ett av mina första linjelopp.



BREAK-FREE-FROM-THE-START...!

Man kan väl säga att det inbjuder till en relativt offensiv approach till cykelåkningen. Jag har ju aldrig haft någon särskilt upphetsande spurt, så min chans att vinna på landsväg har alltid varit utbrytningar. Den här låten har jag nynnat på vid mängder av tävlingar eftersom den peppar mig helt sjukt mycket. Deras "Killing it" ligger också på min topp 10 lista över bra "utbrytningsmusik" :-)

Det här med att nynna på musik medan man tävlar är väldigt vanligt och, som i alla fall jag upplever det, särskilt förekommande när man gör ovanligt bra ifrån sig. Undrar vilka de mentala mekanismerna bakom detta är?

söndag 21 mars 2010

Hydrocefalus

Det är säkert inte lätt att vara expertkommentator vid sportsändningar på TV. Men med tanke på att deras jobb är att ha åsikter om andras prestationer så får de tåla att andra (läs vi som vill vara expertkommentatorer men inte visat oss bra nog) har åsikter om deras prestationer bakom mikrofånen.

Asså, Anders Blomquist säger konstiga saker hela tiden och verkar läsa TV-guiden istället för att följa loppen på sin monitor. Jag menar, kolla bara på detta, vad är det han säger egentligen?

Två av mina favoriter bland alla Blomquist-bloopers är:

- Under 5-milen på OS förklarade han att åkarna bär sportglasögon för att dölja sina ögon så att konkurrenterna inte ska se hur trötta de är. Just precis, det är utan tvekan det viktigaste argumentet för ett par schyssta brillor på näsan!

- Idag sa han att Petter Northugg är så bra tack vare "sin enorma skalle". Hade inte lagt märke till att vinterns skidkung led av "vattenskalle", men nu när han säger det så...

Nåja, jag är väl mest bara avundsjuk på hans jobb som expertkommentator och att han vunnit Vasaloppet.



En person med cykelanknytning nämns i ovanstående videoklipp. Den som först anger vem i kommentarsfältet skickar jag en refillpåse Enervit sportdryck och flaska till (glöm inte att skriva din adress).

fredag 19 mars 2010

Fy fan...

... skit i bancykling, det är en sån här man ska ha!!!!



Det verkar ju till och med "soft" att krascha med den.

3 dagar i rad

Efter en dag sittandes vid skrivbordet smet jag sent igår afton ner i källaren och cyklade trainer. På inrådan av min coach körde jag 1-2-3-4-5-5-4-3-2-1min med 1min vila mellan varje. Det var jobbigt, så det fick räcka för mig, men coachen själv skulle dessutom träna några 20sek spurter och till råga på allt springa på löpband som uppvärmning och nedjogg. Pust!

Idag begav jag mig till velodromen igen för att klämma några varv. När jag ringde och kollade om det fanns plats på kvällens träningspass fick reda på att även Roberto (som jag gick grundkurs med) skulle dit och fuskträna. Perfekt, då får jag möjlighet att förnedra den gamle storspurtaren ännu en gång ;-)

Eftersom det är den senaste trenden att lägga upp pulsfiler på sin blogg, kommer här min från dagens snurrande. Höjdkurva kändes onödig att ha med i grafen...


Smög ut lite försiktigt på plywooden, men ganska snart gav jag mig i kast med 10min kring tröskel. Höll bl.a. på att lägga på första velodromvurpan :-/ Vinglade till på en raka och kom ner på "Cote d'Azur". Slutade instinktiv att trampa, vilket ju inte går på en bancykel och fick sladd. Nu befann jag mig helt plötsligt ända nere på betongen nedanför banan och var på väg in i kurvan i rätt hög fart. Lyckades som tur var snedda upp på banan igen inne i kurvan. Nära ögat! Därefter blev det lite "blandade småhopp" av spurtkaraktär. Inte för att jag har någon större nytta av det nu när jag lagt av, men tror den typen av träning gör en sån dieselmotor som mig gott. Körde även 1000m med stillastående start och klockade tiden 1:19, vilket känns oväntat bra för att vara mig. Men jag har ju en bit kvar...



Än så länge känns det ganska ovant att köra bana men det ska rätt intressant att se hur man utvecklas tekniskt på banan. Utöver åkteknik och sprintbetonad träning tror jag att den högre kadensen som man använder vid bancykling kan ge en del neuromuskulära effekter. För även om jag inte har några som helst planer på att tävla på cykel så länge jag är förbundskapten, så har jag ju inte riktigt ledsnat på att träna och ta i. Imorgon blir det faktiskt ett pass ute på cykeln innan jag åker och tittar på dubbeljakten vid Svenska Skidspelen. Alltså cykelträning TRE DAGAR PÅ RAD, nu är toppformen nära... se upp ;-)

tisdag 16 mars 2010

Tillgång och efterfrågan

Stefan L frågade i en tidigare tråd om två personer som båda utvecklar 335W på platt mark (där tyngdlagen inte har någon inverkan) därmed borde hålla samma hastighet även om en väger 67kg och den andra 86kg.

Nej, högst troligen kommer den som väger 67kg att hålla en högre hastighet eftersom på platt mark är det luftmotståndet som är den dominerande kraften som bromsar de 335W som cyklisten driver framåt med och en person som väger 19kg mindre med största sannolikhet har en mindre frontalarea (FA) och ett lägre luftmotstånd (CdA).

För tempolopp på platt mark är det mycket mer intressant att mäta en persons W/CdA än W/kg. Däremot har större personer oftast högre W/CdA eftersom förmågan att utveckla mycket effekt nästan alltid är högre hos större personer än vad deras kroppsstorlek ökar CdA. Tempospcialister är därför i regel större (>70kg) cyklister, även om det finns massvis med lysande undantag som t.ex. Janez Brajkovic eller Alberto Contador.

Jobbiga grejer

Såg nyligen att Kacper Szczepaniak, som tillsammans med sin bror blev ertappade med EPO efter att de tidigare i vinter tagit guld och silver på U23 VM i cykelcross, försökte nyligen ta sitt liv. Det här med doping är obehagligt på så många sätt och hur mycket man än ogillar fusk måste man hela tiden tänka på människan bakom. En person som mår bra och bara är ett svin som försöker blåsa andra på medaljer blir inte så ledsen att den själv inte vill leva längre. Man inser verkligen att hela frågan om doping är rätt komplex...

Försenad effekt

Just nu sitter jag på ett av SJ's alla försenade tåg. Åkte 06:05 från Falun C imorse och jag skulle egentligen komma tillbaka till Falun C kl 00:52... men jag ser inte ut att komma hela vägen hem ikväll :-(

Har varit nere i Skara och besökt Cykelgymnasiet där. Det är inspirerande att se en miljö där unga cyklister har goda möjligheter att utvecklas. Följde med i bilen bakom när de körde ett pass med lagtempo, där de som tvingades släppa kunde få lite pace bakom bussen för att "vila" och komma ikapp igen.

Jag har förresten sagt upp lägenheten. Mattias ska flytta ihop med sin flickvän och då känner jag att det är dags att byta läge. Imorgon ska jag börja bjuda på en ny lägenhet, en 3:a som ligger i Falu centrum. När jag var på visningen var det första gången jag var på visning av en lägenhet och imorgon blir första gången jag är med och bjuder på något så dyrt.

Förutom att själv frisksporta en del i helgen så kikade jag lite grann på skidtävlingarna från Holmenkollen. Blir lite förvånad att "expertkommentatorer" tycker att det är märkligt att Marcus Hellner kunde bli 3:a i söndagens sprint efter att ha kört 5-milen dagen innan. Jag tror snarare att han gjorde en av sina bästa sprinttävlingar i världscupen TACK VARE att han kört dagen innan. När jag skaffade effektmätare var en av de intressantaste upptäckterna jag gjorde att jag oftast presterade ovanligt bra dagen efter en rejäl urladdning. Jag visste redan att jag presterade bra dagen efter ett tufft lopp jämfört med andra som kört samma race. Med effektmätaren fick jag även svart på vitt att jag faktiskt presterade ovanligt bra för att vara jag. Detta hade jag sedan länge på "känn" och jag tycker att ganska många andra har samma känsla. Trots att det känts segt som tusan i benen har flera av mina bästa prestationer (effektmässigt) de senaste åren har kommit "dagen efter" eller i slutet av etapplopp :-)

torsdag 11 mars 2010

Debutant

Idag hände det oundvikliga... jag begick premiär på velodromen i YA Arena. Känslorna innan var en kittlande blandning av nervositet (det är ju inte helt lätt), förväntan (alla jag pratat med hittills som testat tycker det är råballt), spänning (så fort det är träning och särskilt med en cykel inblandad blir jag taggad som tusan) och nyfikenhet (hur funkar det här egentligen).

Tycker att debuten gick helt ok, men annat var väl inte att vänta med tanke på vilka mina nybörjarpolare var :-)

Nu när Vasaloppet är avklarat så blir nog mina motionsvanor lite mer inriktade mot cykling (ska ju köra Vätternrundan i år) och löpning (även om det är långt till Lidingöloppet så tror jag det är väldigt smart att vara ute i god tid när det gäller förberedelserna inför en så lång löptävling). Om tid finnes så blir det nog något simpass (även fast jag inte kommer kunna simma Vansbro i år) också. Lurar dessutom på att pröva att paddla kajak i sommar och så har jag ju även sagt att det blir inköp av rullskidor inför Vasaloppet 2011. Jo, jag lovar, jag är motionär!!!!!!

tisdag 9 mars 2010

Idrottskultur

Att säga att Vasaloppet är ett anrikt idrottsevenemang är väl nästan att ta i lite i underkant. Det är en helig institution i svensk idrott och det känns riktigt skönt att ha gjort DET, eftersom det tycker jag nog varje uthållighetsidrottare bör göra någon gång under sitt idrottsliv!

I en tidigare tråd på bloggen tog någon upp ämnet om idrottare förr och nu och skillnaderna mellan idrottsprestationer idag och för, säg, 70 år sedan. Jag tror att det för ca 50 år sedan var en betydligt bättre bredd när det gäller bra idrottare. Nästan alla var mer fysiskt aktiva än de flesta är idag, så alla som hade lite talang för någonting upptäckte det. Det krävs heller inte sådär våldsamt mycket och hård träning för att nå ganska nära sin maximala prestationspotential. Exempelvis så når de allra flesta som tränar hyfsat hårt upp i närheten av sitt VO2max. Det betyder att troligen hade de bästa uthållighetsidrottarna förr i tiden ungefär lika högt syreupptag som de bästa idag. Skillnaden tror jag är att då kanske det fanns 500 skidåkare eller löpare i Sverige som hade ca 80ml/kg i syreupptag mot idag kanske 50st. MEN idag är det fler av dessa 50 som ligger över 85ml/kg än det var av de 500 förr. Breddkonkurrensen var troligen bättre förr medan konkurrensen i toppen är hårdare nu.

Jag har även fått intrycket att idrottare generellt sett var mer "allmäntränade" förr i tiden, någonting som försvunnit övet tid. Det känns dock som om det här med att vara allsidigt tränad är på väg tillbaka, vilket jag tror är jättebra.

Medan jag höll på och tränade inför Vasaloppet tänkte jag en del på det här med idrottstraditioner och idrottskultur på olika platser i världen. Som cyklist i Sverige avundas man ofta på den starka cykelkulturen som finns i t.ex. Vlaanderen i Belgien, Lombardiet i Italien, Bretagne i Frankrike eller i Danmark för den delen. Sticker man ut och tränar i dessa områden kan vem som helst möta och morsa på några av världens bästa cyklister och en ung elitsatsande cyklist kan ibland ha träningskamrater som haft bergströjan på Touren eller vunnit en vårklassiker.



Sen jag flyttade till Dalarna för sju år sedan har jag flera gånger slagits av den djupa skidkultur som finns här. Vlaanderen i Belgien anses av många som världens mest cykeltokiga område och om det mest skidgalna området i Norge får motsvara Vlaanderen så är nog Dalarna i alla fall som Bretagne när det gäller skidkultur.

När man sticker ut på ett skidpass här kan man möta Vasaloppsvinnare, f.d. världsmästare och världscupvinnare. Det är inte direkt lätt att vara snabbast i spåret om man åker upp och tränar en vardagskväll på Lugnet tre veckor innan Vasaloppet...

Vasaloppet är troligen världens störtsa skidtävling. Funderade lite på hur det skulle vara med ett cykellopp, ta Paris-Roubaix som exempel, där det var masstart med 15000 cyklister. Idag är det ca 20-22st 9-mannalag med de allra bästa proffsen som ställer upp varje år, men låt oss leka med tanken att vem som helst skulle få ställa upp. De 15000 bästa cyklisterna i världen på samma startlinje, hur skulle det se ut? Jag tror jag vet ungefär hur det skulle sluta...



Ja, det skulle bli trångt värre och ett sådant arrangemnag skulle nog skörda för många personers liv varje år för att vara riktigt genomförbart.

En annan intressant fråga jag funderat på, är vilken placering jag tror jag skulle kunna tagit på ett sådant lopp (när jag var i som bäst form). Topp 200 (som mitt långsiktiga mål på Vasaloppet)? Knappast! Topp 1000? Kanske om man stod långt fram i starten och lyckades ovanligt bra i kampen om positionerna. Å andra sidan, om ett sådant här lopp skulle få samma status i cykelvärlden som Vasaloppet har i skidvärlden så skulle troligen helt plötsligt 1000-tals f.d. proffs med en grym förmåga att placera sig i trånga och hetsiga klungor börja träna igen och vips så är det nog bara att glömma en topp 1000 också :-(

Interna klockan

Eftersom jag var uppe och jobbade till kl 23:30 igår kväll och inte somnade förrän ca 00:45, var jag inte så nöjd med att vakna pigg som en mört kl 06:18. Låg visserligen kvar till någon minut efter sju i hopp om att få somna om någon timme eller så. Vasaloppet verkar ha rubbat min interna klocka, för jag brukar i alla fall sova minst 7 timmar.

Inte nog med att jag vaknade för tidigt, när jag slår på TV'n för att titta lite medan jag äter frukost är det första jag ser någon som gör ett repotage om cykelträning på trainer. Det var radioprogrammet Rivstart på Bandit vars programledare Peter Sandholt gjorde sitt första TV-repotage och valde detta även för mig märkliga ämne. Men å andra sidan så har de ju även gjort kvalitativa repotage om normala grejer som Stripaerobics. Det här med sända radioprogram i TV genom att montera upp en kamera i studion har jag inte riktigt hajat. Nä, tacka vetja riktig morgon-TV...

måndag 8 mars 2010

Tömd

Igår åkte jag alltså mitt första, men förhoppningsvis inte sista, Vasalopp. Som analys av loppet nöjer jag mig med att konstatera att jag inte helt nöjd körde in som 743:a på tiden 5:12:20 och har för avsikt att köpa rullskidor till sommaren...

Nog för att jag tömde kroppen igår, men imorse var det tömmning på riktigt. Jag debuterade som blodgivare och är i skrivande stund 450ml blod fattigare. Jag var kallad förra måndagen men bokade om eftersom jag misstänkte att jag skulle behöva varje röd blodcell i min kropp till gårdagens aktiviteter. På Blodcentralen klagade de lite på att de nu inte fick så mycket blod av mig utan det mest var blåbärssoppa som jag fyllde påsarna med ;-)



Om jag inte missuppfattade det hela så tar de 450ml blod av alla blodgivare. Känns ju lite orättvist tufft mot mindre personer som dessutom inte är så vältränade. Mängden blod i kroppen är ju relativt proportionell med kroppens storlek (i alla fall fettfri massa) och öker även med träning till en viss gräns. En lite större uthållighetsidrottare som mig kan alltså ha ca 6-7 liter blod medan en liten otränad person kanske bara har 4 liter blod. Förstår om det är lite kämpigt för dessa mindre personer dagarna efter att de givit blod, med tanke på att de blir av med ca 10% av sin totala blodvolym. Borde de inte anpassa mängden de tappar ur en efter varje persons blodvolym?

Järn är en viktig komponent när kroppen ska tillverka nya röda blodkroppar. För att återställa mitt blod till det normala så snart som möjligt får man järntillskott på blodcentralen som ska motsvara den mängd järn som man förlorar. Hur snabbt kroppen producerar nya röda blodkroppar så att man når samma nivå som innan blodgivningen är jag lite osäker på. Blodet består dock inte bara av röda blodkroppar utan även vätska (plasma). Plasman kan man återställa relativt snabbt om man dricker mycket dagarna efteråt. Läste även på lite extra kring detta och just återställande av plasmavolymen, vilket då skapar en minskning av andelen rödablodkroppar i blodsystemet, är ett starkt stimuli för kroppen att skynda på produktionen av röda blodkroppar.

En intressant sak noterade jag i det informationsblad om järn jag fick med mig hem. Saker som minskar järnupptaget:

1. Fytinsyra som finns i kli och fullkornscerealier
2. Polyfenoler som finns i kaffe, te och kakao
3. Ägg

Punkt 2 vet de flesta om, men jag tror att det finns många som tränar hårt som kanske äter lite onödigt mycket ägg och fullkornsprodukter...

fredag 5 mars 2010

Intellus SK

Nu har jag äntligen fått tag på en startplats. På riktigt den här gången. Via Bosses dotter Susanne fick jag kontakt med Andreas Wickström som inte hade möjlighet att använda startplatsen han köpt till företaget Intellus AB. Han ville inte ha något betalt för platsen, men hade kravet att jag körde för Intellus SK på loppet. Känns som en "fair deal"...

Det här med att fixa startplatsen har nästan varit som ett lopp i sig som jag nu gått i mål i. Nu är det bara den lätta biten kvar, att staka sig fram till den här målportalen :-)

torsdag 4 mars 2010

Man ska inte...

... ropa HEJ, förrän man är över...

Fick precis veta att startplatsen som var "paxad" till mig och till 99% säker eftersom den som hade den hade feber, blivit såld till någon annan :-(

Upp som en...


... och ner som en...


Men skam den som ger sig, jag jagar vidare och har lite trådar kvar att rycka i!

Faran över?

Mannen jag tydligen haft misskommunikation med angående Vasaloppsanmälan ringde imorse. Han har hittat en olycklig själ som ligger nedbäddad med feber och med 99% säkerhet inte kommer att starta. Gör han inte det är platsen min. Puh! Han är en klippa utan dess like... Mats på Enervit :-)



Man inser att det är hårt om startplatserna just nu. Min före detta arbetsgivare Bosse ringde också imorse och tipsade om en plats som fanns till salu på Blocket.se. De minuter som förflöt mellan att vi la på och jag hann få igång datorn var nog för att den skulle försvinna. Poppis skidtävling det här!

onsdag 3 mars 2010

Fiasko!

Upptäckte ikväll att det blivit något missförstånd med den som skulle anmäla mig till Vasaloppet. Jag är inte anmäld och i dagsläget har de 16398 anmälda och taket ligger på 15800. Nu kan inte ens "de rätta kontakterna" fixa en efteranmälan.

Jag jagar därför efter någon som vill sälja sin plats. Finns det någon stackars otursförföljd sate som blivit förkyld, tvingats iväg på någon tjänsteresa i sista sekund eller helt enkelt inte känner sig förberedd nog och ser detta erbjudande som ett gyllene tillfälle att slingra sig ur "eländet"? Kontakta i så fall mig på fredrik@toppfysik.nu!

Skapligt praktfiasko i fall jag inte ens kommer till start efter allt snack, all "hype" och alla förberedelser...

Soul Khan

Det var ett tag sen det var lite musiktips här på bloggen så idag är det dags igen. En ny stjärna som börjar klarna rejält på hip-hophimmeln. Soul Khan, är en judisk rappare från Brooklyn som mer ser ut som om han säljer försäkringar än är hip hop stjärna :-)

Det som gör honom så grym är att han är en djävel på att "rap battles", som är en sorts tävlingsform där man på stående fot ska förolämpa sin motståndare på så snyggt och vitsigt sätt som möjligt samtidigt som man har bra flyt i sina rim. Här fullständigt krossar han gangsterrapparen Deacon Frost. Enjoy!

tisdag 2 mars 2010

Angående det här med dubbelmoral

Jag skrev för någon dryg vecka sen om dubbelmoralen angående dopingmisstankar. Att "våra egna" alltid är rena om de lyckas, men andra nationer genast misstänkliggörs om de presterar bra. Jag tycker att det mer eller mindre liknar hets mot folkgrupp, med tanke på att det nästan alltid är idrottare från vissa nationer som drabbas av fördomarna. Visst vissa länder har ett befläckat förflutet. Men med den inställningen kan man bara titta i brottsstatistiken i Sverige och dra slutsatsen att vissa folkgrupper är kriminella. Känns inte helt politiskt korrekt eller fräscht för den delen heller, eller?

Nåväl, en som tröttnat på denna behandling är Justyna Kowaltczyk som irriterar sig på att norrmännen gärna anklagar henne för bloddoping men inte verkar bry sig i att Marit Björgen proppar sig full med stark astmamedicin.

Oavsett om Justyna Kowalczyk är bloddopad eller ej visade hon verkligen prov på "ett pannben i världsklass" när hon spurtvann 3-milen mot just Marit Björgen och den mentala inställningen är det väldigt tveksamt om man kan dopa sig till!

Bäst på jobbet

Idag fick jag reda på att Svenska Cykelförbundets sportchef Madeleine Lindberg-Wall (min chef som förbundskapten) har kört Vasaloppet på 5:31:41 som bäst (samma år som hon vann Engelbrektsloppet). Ett uppenbart mål på söndag är alltså att se till att åtminstone kunna stoltsera med att vara "bäst på jobbet"...

Dagen efter

Efter att ha åkt Öppet Spår igår fattar jag "what the fuss is all about". Det är faktiskt 90 rätt trivsamma kilometer mellan Sälen och Mora. Känslan att komma till kontroller som Mångsbodarna eller Oxberg var mäktig eftersom jag bara sett dessa platser från TV-soffan ätandes frukost med täcktet fortfarande över mig. Igår var det bara ca 4700 personer som åkte och bara denna lilla skara samt de som tittade på och stod på kontrollerna skapade en härlig stämning. Hur grymt kommer det inte då att bli på söndag med 17000 personer till start?

*Uppdatering* Eftersom flera undrat vilken tid jag hade igår, kommer det här: 5:49:54 (mina mellantider)

Mitt lopp började väldigt lugnt. Dels var det ju rätt trångt så första backen var det stillastående eller långsam saxning. Passade bl.a. på att stanna och knyta skorna eftersom jag bara slängt på mig dem innan vi åkte mot start några timmar tidigare. I början gjorde jag även sällskap med Peter som också jobbar med Enervit, eftersom vi trodde att vi skulle vilja åka ungefär lika snabbt och han hade varit med några gånger förut och kunde komma med lite tips. Dessvärre verkade han ha vallat bort sig lite (mina skidor tyckte jag gick riktigt bra hela vägen) så en bit efter Smågan så bestämde vi oss för att göra våra egna lopp.

Efter att jag och Peter skiljts åt så såg loppet ungefär likadant ut för mig. Jag hittade ett tempo som verkade passa bra och, förutom en kille som åkte förbi strax innan Mångsbodarna, så körde jag om folk hela vägen in till mål. Visst var det jobbigt, men jag klarade mig från att någon gång bli sådär rejält trött som jag blivit alla andra skidlopp jag kört hittills. Att jag klarade mig genom hela loppet så bra beror högst troligen på min kolhydratsuppladdning med Pre Sport. Innan denna produkt lanserades för någon månad sen var det lösgodis som gällde. Några efterfrågade min topplista över favoritgodiset att ladda med inför tävling:

1. Brio
2. Vingummin
3. Geléhallon
4. Gott och blandat
5. Ahlgren's bilar

Alla sa att det var tungåkt före igår, men eftersom de lopp jag kört förut haft sämre före (möjligen var det bättre på Engelbrektsloppet) så tyckte jag att det gick på riktigt bra. Spåren var fasta vilket mina fötter måste ha uppskattat eftersom de känns bättre nu är de gjorde tidigare i veckan. Däremot har jag fått ont i senfästet nere vid armbågen för min vänstra triceps. Hade lite känningar på samma ställe på höger sida för några veckor sen. Då gick det över av sig självt rätt snabbt, men nu gör det lite ondare, så framtiden får utvisa hur fort det här läker. Hade ju redan Voltaréntuben framme p.g.a. smärtan i fötterna så den får stå kvar på TV-bordet...

Även om jag tog mig igenom loppet utan att "gå på rött" någon gång eller ta ut mig fullständigt så sov jag i natt 10 timmar. Kan inte minnas när jag sov så länge senast, brukar vanligtvis vakna efter max 7-8 timmar. Kroppen tog nog lite stryk ändå, men mest berodde nog sömnbehovet av att jag bara sov 3-4 timmar igår natt. Vilket "stolleprov" det är att behöva gå upp 04:30 för att åka buss från Mora till Sälen och sedan ställa sig och åka skidor tillbaka till Mora ;-)