tisdag 31 mars 2009

Miljöpåverkan

På vägen hit diskuterade vi en del kring vilken miljöpåverkan cykelsporten har. Vi kom fram till att cykelsport på elitnivå troligen ligger i topp bland idrottsliga verksamheter som har negativ inverkan på moder jord.

Varje cyklist kör mellan 70-100 lopp per år och lagen kör ofta på två eller tre fronter samtidigt. Till varje tävling går det minst en bil, en buss och en lastbil som endast innehåller ledare, eftersom cyklisterna i regel flyger och naturligtvis ska plockas upp på någon flygplats som innebär en viss omväg. Är det ett etapplopp ska alla dessa fordon flyttas 10-30mil varje dag och är det ett endagslopp ska minst en bil åka bakom och ett fordon ska ut till langningssträckan som i 8 fall av 10 ligger längst bort på banan. Langningen av mat sker via påsar som sedan slängs utmed vägen efter att man plockat ur det man vill ha ur påsen. Maten är nästan uteslutande förpackad i plast- eller aluminiumförpackningar som självklart även de hamnar på vägen när innehållet inmundigats. Flaskorna plockas oftast upp av åskådare, men det är ju inte direkt tredubbla led runt en 20 mil lång cykeltävling, inte ens de största. Så majoriteten av flaskorna ligger kvar i diket, buskaget eller ängen där de hamnade.

Vi kan i alla fall trösta oss med att när vi tränar är vi extremt miljövänliga och förhoppningsvis inspirerar vi andra till att välja cykeln före bilen i större utsträckning...

Ronde van Vlaanderen

Våren ligger inte bara och lurar här i Belgien utan är väl installerad och fullt operationell. Klarblå himmel, sol och nästan 15 grader. Mycket mycket märkligt. Vi har problem att hitta när vi är ute och kör bil eftersom man ju är van att se landet i regn, sot-dis, lera och med döda djur som vägmärken...

Jag och Steve var igår ut på en liten "road trip". Vi besökte bl.a. pöjkarna i Team Cykelcity som bor på en camping i Geraardsbergen. Därefter var vi in till Gent och käkade Thai (ja, jag svettades något våldsamt som vanligt) och gick på bio. Vi såg The International. Handlar om storbanker som bandit, vilket ju är aktuellt i dagens finanskris. Den hade dessutom en dansk som ärkeskurk. Den får 3 kullerstenar av 5 möjliga!



Årets idrottsliga begivenhet Ronde van Vlaanderen går nu på söndag. Det märks på många sätt!

På bion så visade de en reklamfilm för De Ronde. Den visade folk som klädde upp sig på söndagsmanér och sen stod uppställda utmed kullerstensbackar med en gigantisk ölsejdel i ena handen.

På restaurangen frågade paret vid bordet bredvid oss om vi var idrottare (vi hade ju likadana hoodies med sponsortryck på) och vilken sport vi höll på med. När de fick veta att vi var cyklister påbörjades genast en livlig diskussion om mountainbike vs. landsväg, olika lopp samt om cyklister från olika tideror (böjer man ordet era på det viset?). Det visade sig att hennes pappa var god vän med den gamla storcyklisten Rik van Looy. Coolt, ungefär som att springa på en polare till Sixten Jernberg hemma!

Som sagt, på söndag står Belgien stilla :-)


När man ser detta videoklipp kan man tro att det är ett gäng motionärer som är ute och fincyklar. Men nej, det är de bästa endagscyklisterna i världen som måste kliva av... då hajar man hur jobbigt det är :-)

söndag 29 mars 2009

Tänk positivt del II

Sex friska och pigga "drenger" startade Tour de Normandie för en vecka sedan. Idag kom alla de tre som återstår ner till frukosten lite snoriga och med ömmande/raspiga halsar.

Vissa lopp borde man helt enkelt bara stryka från tävlingsprogrammet!

Glenn Magnusson vann Normandiet 1997. Glenn du har min respekt ;-)

Lyckligtvis ska jag ju till fantastiskt vackra Belgien i veckan och vila upp mig...



fredag 27 mars 2009

Goda nyheter

Jag har fått veta att jag ska köra Tour of Japan 17-24 maj. Det ryktas bl.a. om ett bergstempo uppför Mt. Fuji :-)
Så jävla gött eftersom jag länge velat åka till Japan och alternativet är Olympia's Tour i Holland som i princip innebär 8 dagar av regn, kantvind och vurpor!

onsdag 25 mars 2009

Det går sådär för oss...

Två dagar kvar av 2009 års Tour de Normandie och vi kan summera:

- 9:e platser som bäst
- bäst plaverad åkare ligger 21:a sammanlagt
- halva laget har brutit varav en pga vurpa och två är sjuka (alltså tre man kvar)
- vårt bagage försvann på flyget dit i söndags och för vissa kom bagaget fram först på onsdag kväll

7:e etappen imorgon, vad är det man brukar säga... sjunde gången gillt?

Har funderat lite på ledarskap och lagkänsla. Här har vi René Wenzel som sportdirektör och han är riktigt soft. Jag upplever dock att han har en god pondus, eftersom han ju fick oss att skärpa till oss gällande att sitta och dagdrömma i klungan efter första dagens fiasko där vi bara fick med en man i en grupp på 26 som gick iväg i ett kantvindsparti. Han är hur som helst ganska mycket en demokratisk ledare.

Lagets kanske främste sportdirre är däremot Tom Breschel (far till förra årets VM-bronsmedaljör). Tom var med på mitt första race i år, Boucle du Sud Ardeche, och var lugn som en filbunke trots att vi hade en del oflyt med materialet. Det går dock många historier om raseriutbrott när det går dåligt. T.ex. kastat Zipp-hjul vilt omkring sig, skällt så att en åkare (en kille i 25årsåldern som kört i ProTour) börjat gråta eller kört ur karavanen i samband med någon tävling, dumpat reservcyklar och extrakläder vid mål och kört hemåt mot Danmark redan innan åkarna hade gått i mål. En genuint auktoritär ledare.

Det intressanta är att alla åkare som kört i laget flera år tycker väldigt bra om Tom som ledare och tycker att han är bra på att få alla att prestera bra. Tough love verkar fungera rätt bra på cyklister :-)

Förresten, fransmän sägs ju normalt sett inte kunna (eller bara vägra) prata engelska, vara allmänt ohjälpsamma, rejält snorkiga och dessutom lukta illa. Börjar tro att de som jobbar på Hotell Campanille i Rouen inte är riktiga fransmän för de är precis tvärtom...

Kära bloggläsare

Tillåt mig lite stolt presentera 2009 år svenska tempomästardräkt:

tisdag 24 mars 2009

Tänk positivt

Jag har alltid haft svårt för dubbeletapper. Imorgon ska vi köra dubbeletapp 83km med start kl 08:50 och 76km med start kl 15:05. Inte min favorit grej!

Målet för morgondagen är därför att bevaka. Låter defensivt, men det innebär ändå att man måste hålla sig framme hela tiden så att det inte piper iväg onödiga grupper som kan vinna etappen eller sabba sammandraget.

Idag körde vi 198km i måttligt blåsiga förhållanden. Jag var uppmärksam ungefär 98km, vilket är för lite om man vill vara med på riktigt och inte bara vara någon form av statist. Det var således 50% chans att nått gick iväg när jag satt och flummade på fel ställe i klungan. Jag satsade på rött och roulettekulan landade på svart... 26 man gick iväg i ett kantvindsavsnitt med ca 25km till mål och fick mellan 22 och49sek på det som kan kallas "huvudklungan", där jag satt och vevade.

Nu ska jag kolla väderförhållandena inför imorgon. Vindriktning och nederbörd!

måndag 23 mars 2009

I did not dare!

Fegade ur och höll i hornen genom höghastighetskorsningen på dagens prolog. Försöker intala mig att det var snabbare eftersom jag lättare kunde hålla en bättre linje genom kurvan.

Benen var på bra humör idag, men jag var dessvärre lite för bekväm för att lida så hårt som man borde. Lite irriterande! Blev 9:a i alla fall.

Det finns självklart en U23-tävling även i Tour de Normandie. Jag frågar mig dock varför det inte finns en Ö30-lista också. Va fan, ska inte vi gubbar, som stretar emot och inte vill ge oss, få nån uppmuntran alls...?

Normandiet klarade sig...

... med en hårsmån från att ödeläggas ännu en gång ("Dagen D" får stå kvar högts upp på topplistan över värsta sakerna som hänt här). Min väska dök upp kl 23:10 igår kväll!

Har just kört prologbanan. Den är 5,7km och lite småtrixig med en kurva/korsning, med mycket refuger där det kommer gå 70-80km/h, som man ev. kan ta i tempoställning... Do I dare?

Startar kl 17:34 ikväll!

söndag 22 mars 2009

Vansinnesdåd

Jag har snuddat vid det här temat tidigare, men nu tar jag det ett steg längre!

Jag kom hem natten mellan onsdag och torsdag, efter en månad på resande fot, och ägnade större delen av torsdagen åt att packa upp och dona. På fredag skulle jag på middag och skulle ta på mig rena kläder efter duschen. De översta T-shirtsen i lådan hade jag ju just lagt ner efter jag haft dem med mig senaste månaden. Jag tänkte att det är roligare att satsa på några av de som varit hemma. Upptäckte direkt att de var lite fuktiga. Märkligt! Fick för mig att jag lagt ner några som inte var 100% torra efter tvättning precis innan jag åkt, men de borde ju torkat på en månad och dessa var nog blötare än de varit då... Luktade på den översta. Fy fan vad den stank! Fortsatte att inspektera resten av tröjorna och alla var mer eller mindre fuktiga och luktade illa. Skitskumt, men jag hade bråttom så jag slängde in alla i tvättmaskin och drog iväg.

På väg till middagen funderade jag lite på detta och hade flera teorier. Ha ha, kan Mattias ha gått i sömnen och misstagit min byrålåda för vår toalett, ha ha ha. Frågade direkt när jag kom hem senare på kvällen. Nej, han hade inget minne av något sådant och trodde nog att han skulle hitta till toan även om han sov. Däremot hade han haft en kamrat som sovit över för någon dryg vecka sen. Vi kan kalla honom Mr. Pink. På lördagseftermiddagen, när jag just sett Mark Cavendish spurta hem Milano-San Remo i stor stil, ringer det: "

Hej, det är Mattias kompis Mr. Pink! Han berättade om din tröjlåda och jag tror faktiskt att det kan vara så illa att det är jag som kissat i den. Shit, ursäkta alltså! Jag köper nya T-shirts till dig".

Vi ska återuppta ärendet när jag kommer hem nästa gång...

Kan för övrigt meddela att mitt bagage inte kom fram till Charles de Gaule-flygplatsen idag. Jag lever dock fortfarande i någon sorts vag förhoppning om att fransmännen kör ut det till mig nu ikväll. Gör de inte det kommer jag att gå bärsärk på Region Normandie under natten, så kolla in Nyhetsmorgon :-)

lördag 21 mars 2009

Faluns Compton

Nu är det ställt bortom allt tvivel, jag bor i Faluns Compton. Ikväll var jag på middag med en skara vänner och på vägen hem körde jag förbi två bilar som brann och en, som stod i en korsning precis nedanför där jag bor, som var sönderslagen. Bålljus och sirener överallt.

fredag 20 mars 2009

Krigsplacering

Just fått besked om att jag inte längre är krigsplacerad eftersom det har gått 10år sedan jag gjorde lumpen.
Jag gjorde lumpen på Idrottspluton vid Svea Livgarde i Kungsängen utanför Stockholm.
Min militärtjänstgöring var inte direkt den mest lyckade i mannaminne. Lyckades få kompaniförbud (typ husarrest) redan första veckan när jag glömde låsa mitt skåp två gånger. Kronan på verket måste ändå ha varit "bananskalsincidenten". Inför vår soldaterinran stod vi uppställda framför kasernen, vilket även alla andra kompanier gjorde, totalt säkert över tusen man. Jag hade just tränat och passade på att äta en banan medan jag väntade. När jag ätit upp uppstod problemet med vad jag skulle göra med bananskalet. Först tänkte jag lägga det i fickan men kom sen på att jag nog skulle kunna kasta det in i skogsbrynet ca 10-15m bort. Siktade och slängde allt vad jag hade. Precis när bananskalet lämnade min hand kom våra befäl ut från kasernen och ropade "UPPSTÄLLNING". Bananskalet seglade i en fin båge över deras huvuden men vecklades samtidigt ut som en fallskärm. Det kom således inte alls så långt som jag tänkt, utan damp helt odiskret ner med en duns på taket på major Mattssons bil. Fiasko! Vår plutonchef kapten Sohl skrek genast "vem i h-e gjorde det där?". Jag erkände direkt samtidigt som jag skyndade fram för att plocka bort skalet från bilens tak. Den utskällning jag fick efteråt inför alla andra beväringar minns jag som igår. Den började med "Ericsson, 1410 Ericsson, är det du igen...?".

Någonstans i mina lådor i källaren finns en video från lumpartiden som ett av gruppbefälen, triathleten Marcus Andersson, gjorde. Kommer ihåg att den var rätt underhållande, synd att jag inte har en VHS-spelare längre.

torsdag 19 mars 2009

Borta bra...

... men hemma bäst. Och jag står faktiskt vid de orden trots att grabbarna gjorde detta när jag åkte till flyget igår...
... och trots att mitt hem för tillfället ser ut såhär (och detta är efter att jag fått lite ordning)
Var bl.a. och hämtade ut min nya "multifunktionsapparat". Borde dock ha kollat upp dimensionerna på den rackarn eftersom jag nästan inte fick in lådan i bilen eller genom ytterdörren.
Noterade även i morse att jag lyckats med konststycket att gå upp två kilo i vikt senaste månaden trots etapplopp och träningsläger. Hmmm :-/

På lördag blir det en riktig idrottsdag. Först egen träning (jag lurar på simning och kanske lite roddmaskin), därefter åskådare på Svenska Skidspelen och slutligen raka spåret hem för att titta på avslutningen av Milano-San Remo. Ahhh!
Dessvärre måste jag nog packa mig iväg till Uppsala redan på lördag kväll eftersom mitt flyg till Frankrike går klockan 06:20 på söndag morgon. Morr!

söndag 15 mars 2009

Men va fan

Googlade just på "military cadences", ni vet såna där ramsor som militären i USA kör för att hålla takten när de joggar eller marcherar, och hamnade bl.a. på denna sidan:

http://www.republicanoperative.com/forums

Fräscht!

Hemlängtan

Idag skulle vi köra på tempocyklarna igen. Jag vägrade! Någonstans måste man för tusan dra gränsen för hur illa man behandlar sina ädlare delar. Inte för att jag har några som helst planer på att skaffa barn de närmaste åren, men man vill ju gärna att allt är funkis om andan skulle falla på.

Imorgon blir det 5 timmar på tempocykel. Bra eller anus, vi får se, jag återkommer imogon kväll.

Det är lustigt att när man är borta en längre tid är det oftast bara de 10% av resan som man längtar hem. Jag har nu varit på resande fot exakt en månad. Det började med lagpresentation den 16 februari, var i Uppsala två dagar, gjorde säsongspremiär på Boucles de Sud Ardeche, var i Uppsala tre dagar, sparkade igång cykelbenen ytterligare med Les 3 Jours de Vaucluse, bilade ner till Barcelona för att ta färjan till Mallorca men missade den och blev kvar en dag extra och sen 2 mars har jag varit här i Magaluf.

Visst det är gött att träna en massa, käka hotellbuffé och dricka "café con leche" på Papis dagarna i ända, men nu vill jag hem till Falun. Vilken tur att jag ska hem till Falun om tre dagar (10% av en månad) och får vara hemma i hela... tre dagar!

Schemat för den närmaste månaden ser ut som följande:

18/3 WOO HOO, flyger hem (får se om jag orkar ta mig hela vägen till Falun eller om jag stannar en natt i Uppsala, flyget ska landa kl 21:30)
19-21/3 Home Sweet Home (alla i Falun, nu får ni ta och få väck snön tills dess, jag sätter mig banne mig inte på vintercykeln igen, nu är jag inkörd på racer och "kort-kort")
22/3 D'OH! Flyger till Paris
23-29/3 Tour de Normandie 2.2
30/3-2/4 Träna i Oudenaarde
3/4 Route de Adelie de Vitre 1.1
5/4 GP de la Nogent sur Oise 1.2
6-9/4 Träna i Oudenaarde
10-12/4 Circuit des Ardennes 2.2
13/4 JIPPI, en längre period hemma... ni kan haja att jag ska dricka högkvalitativa egengjorda kaffe latte och kolla på sitcoms då :-)

lördag 14 mars 2009

Dagen efter

Fick en dansk tävlingslicens igår. Den ser ju minst sagt proffsigare ut än de papperslappar man får av svenska cykelförbundet. Danskarna klagar på att deras förbund inte gör tillräckligt mycket för sporten. Det är nog svårt för dem att sätta sig in i hur illa det kan vara när de kommer från ett land med ProTour-laget Saxo Bank, fem Continentallag, ett Hors Categorie etapplopp (strax under ProTour), massvis med 1.2-tävlingar, 6-dagarstävlingar och världscuptävlingar på velodrom och ett förbund som tills för ett par månader sen hade en anställd tränare som av väldigt många anses vara världens bästa cykeltränare (Heiko har nu värvats av det extremt rika och hårdsatsande Brittiska Cykelförbundet). Däremot är de nog lite väl optimistiska om de tror att jag ska gå runt och säga att jag är av dansk nationalitet!
Vi har även fått lagets alla SRM skickade ner hit. Det kom en låda med 18 system och med tanke på att varje kostar 3600€ så får man väl säga att det var en rätt dyr låda.
Idag är det vilodag och vi passade därför på att gå ut igår kväll. Nöjesutbudet i Magaluf är väl rätt välkänt. Det är få saker som utstrålar "klass" så mycket som en skylt som denna utanför...
Angående Saxo Bank så verkar de ha varit på läger här en hel del...
Jag vågade inte gå in och undersöka vad en "Mugg med tuppsvans" var för något.
För min del ska dagen innehålla ett återhämtningspass med jogging och simning, en intervju med danska TV2 samt lite "toppfysikande".

fredag 13 mars 2009

Seger!

Idag hade vi åkare utmanat mekanikern Jonas att köra uppför en ruskigt brant backe här på ön. Backen stiger 280m på 2km, vilket alltså är 14% i snitt, men då skall man veta att den är platt ca 200m på mitten. Den är ruskigt grym helt enkelt!

Jonas fysik är dock allt annat än ruskigt grym. Alla åkare och ledare hade därför slagit vad om hur långt upp i backen han skulle orka. Insatsen var 10€ per person. Jag trodde på 1100m... Dessutom skulle Jonas själv få 100 danska kronor per 100m han orkade cykla upp.

I slutet av dagens pass mötte vi upp Jonas och de ledare som inte var med ute på rundan i foten av backen. Iförd cykelkläder, men självklart med sin sedvanliga basballkeps bakåfram (inge hjälm här inte), och slängdes han upp på en cykel utrustad med en 12-28 krans i bak. Varje 100m var uppmärkt på asfalten. Redan efter 250m började han sick-sacka rejält över vägen och kadensen låg kring 30-40. Jag började ana att mitt tips inte skulle gå hem. Han stretade dock på och lyckades med nöd och näppe klara sig fram till det platta partiet efter ca 700m. När han kom upp på platten och kunde pusta ut genom att cykla jättesakta även där började jag bli segerviss. När det brantade till igen var det ju bara 200m till 1100m märket.

Med andan i halsen och panik i blicken gav han sig in i branten. Redan efter 50m såg det ruskigt tungt ut. Han kämpade vidare, ivrigt påhejad av hela laget samt filmteamet från danska TV2 (som gör en dokumentär om laget) som filmade hela äventyret. Efter 1070m sick-sackade han så mycket att han nästan började vända neråt. Efter 1105m orkade han inte svänga runt uppåt igen utan kraschade. Ta-da, tipset gick hem och jag och Jonas Aen, som också tippat 1100m, blev 110€ rikare i var :-)

(För de som vill testa backen så ligger den mellan Puigpuyent och Establiments. Kommer man från Puigpuyent så svänger man in till vänster på en liten väg strax efter avfarten upp mot Calvia. Därifrån är det ca 2km till botten av backen)

torsdag 12 mars 2009

Backen slaknar

Idag körde vi Puig Major igen. Min vana trogen känns det bättre och bättre ju längre lägret fortskrider och det blev en bättre tid än förra gången, trots blåsiga förhållanden. Klockades för 34:27min och var 2:a upp 8 sekunder efter klättermusen Rasmus Guldhammar. Lyckades kräma ur 433W i snitt, vilket var förvånande bra. Nästa gång blir det sub-34 :-)

Mina ansträngningar att minimera hjälmbrännan uppe på hjäsan har återigen varit helt futila. 8 timmar ute i solen med hjälm på lämnar sina spår hur man än gör. Jag ser numera ut som en mer blek-brun-röd versin av Darth Maul...

onsdag 11 mars 2009

Beroende

Det gtrådlösa nätverket här på hotellet är lynnigare än en flodhäst. Det fungerar mycket godtyckligt och väljer helt slumpmässigt ut vem som ska få kontakt och vem som ska få sitta och försöka koppla upp sig "in absurdum" utan framgång.

Det är vid såna här tillfällen jag inser hur löjligt beroende av det fåniga "world wide web" jag är...

måndag 9 mars 2009

Kantvindsseger

Barkhyttans stolthet, Johan Landström, vann ett lopp i Holland i helgen. Jävligt roligt!

Loppets tvåa, Sjoerd Botter, är en f.d. lagkamrat från min tid i Time-van Hemert och var jag naturligtvis tvungen att skicka ett sms för att håna honom. Vi såg filmen "The Boondock Saints" minst tre gånger säsongen 2007 och han svarade som bartendern i filmen:



Sov över en natt hos Sjoerd och hans sambo Kristin när jag var ner för att titta på cross VM i slutet av januari. De bjöd på Boerkool (bondkål) och jag tackade med att råka riva ner gardinerna i gästrummet när jag skulle gå och lägga mig och sen slå sönder ett vinglas när jag skulle diska åt dem... han svor att ödelägga min lägenhet när han kom på besök till Sverige.

Lägerliv

Det sägs att när Gene Simmons beskrev den perfekta dagen avslutades den med en 22 sekunder lång fjärt som ändrar ton fyra gånger och tvingar hunden att lämna rummet. Såna släpper jag ungefär varje kvart just nu, nått är skumt med buffén!

I övrigt måste jag säga angående vårt träningsprogram att det låter värre än det är. Det ligger inte riktigt i linje med den preussiska millimetereffektiva träning som jag brukar utöva hemma. Det vi ägnar oss åt här är avancerat tidsslöseri. Tråkigt dessutom! Det är visserligen en hel del övningar inlagda i passen, men det är mycket sitta och rulla mellan. Och vad värre är så ska det stannas stup i kvarten och t.o.m. ta långfika/lunch med färdiga mackor. Jag får mest ont i rumpan eftersom man sitter så tungt på sadeln när man kör väldigt lätt. Men eftersom jag främst ägnat mig år alternativ träning under vintern så vill jag cykla en mycket denna period.

Mer positivt är att vi har både massörer, sjukgymnast ochg kiropraktor med oss när nere och de verkar vara det nackont jag haft probelm med de senaste två åren på spåren. Ska dessutom försöka få tid för magnetröntgen av nacken när jag kommer hem. En muskel som jag länge misstänkt och som de också är på och behandlar mycket är den gamla goda M. Infraspinatus. En av anledningarna till att jag satsat på simning som alternativ träning är just eftersom simning tränar denna muskel.

Gemensam humor är viktigt i ett lag och vi har faktiskt riktigt roligt ihop. Här får ni ett smakprov på dansk humor. Som jag har förstått det hela är dessa killar ungefär som Fredrik & Filip, fast på danska :-)

lördag 7 mars 2009

Bergstest

Idag avverkades första av ett gäng riktigt tuffa pass här nere.

Bland kommentarerna efter inlägget med vårt träningsprogram här nere efterfrågades lite data från vårt bergstest. Klättringen är den klassiska Puig Major och vi körde från botten upp till tunneln, vilket enligt skylten i början av backen är 13,9km med 6,2% snittlutning.

Här är mina data:

Längd: 13,9km
Höjdskillnad: 845m
Snittfart: 23,5km/h
Tid: 35:20min
Snitteffekt: 420W
Snittpuls: 172bpm
Snittkadens: 76rpm

Totalt körde vi Sollerberget i "sweet spot", maxtest upp för Puiggen och fyra omgångar lagtempo (två före och två efter bergstestet). Det blev 190km i cykelkläder idag, men för mig bara 180km på cykeln eftersom jag fick punka 10km hemifrån precis när servicebilen åkt före för att göra iordning för vår hemkomst. Det blev taxi istället, med glada tillrop från lagkamraterna när jag kom svischande förbi i taxin med cykelhjälmen fortfarande på skallen :-)

Ungefär såhär fort gick det upp idag :-)



Andreas Lindén gav idag prov på sin totala obildning genom att inte veta vilka gruppen Just D är. Ofattbart!

Jag och Steve roade oss med att sjunga lite under det första lagtempot idag.

onsdag 4 mars 2009

Dåligt inflytande

Såhär brukade Martin Pedersen se ut:
I morse när han kom ner till frukost såg han helt plötsligt ut såhär:

Känns rätt gött faktiskt!

Jag har generellt sett ingenting alls emot hård träning. Snarare tvärt om. Men till och med jag har en gräns. Detta är vad vi åkare nu lyckats förhandla ner träningsprogrammet för lägret till. Det var ännu tuffare innan...

Idag körde vi 3 timmar rätt lugnt på tempocyklarna för att ställa in dem. Jag har inte bestigit en sån apparat sen jag gick i mål på VM den 25:e september.

Torsdag: 4 timmars återhämtningspass på tempocykel med 3min max och 2x20min lagtempo

Fredag: 4,5 timmar på tempocykel med 2-3x20min lagtempo, 1st max tempolopp och 10x20/1:40min spurt

Lördag: 6 timmar med 14km bergstest, 3x20min lagtempo, 10x20/1:40min spurt och 1st träningstävling

Söndag: 7 timmar med 10x20/1:40min spurt, 6-8xspurtuppdrag, 2-3x20min lagtempo med maxavslutning och 1-2st träningstävlingar

Måndag: Fri träning

Tisdag: 4 timmars återhämtningspass på tempocykel med 3min max och 2x20min lagtempo

Onsdag: 4,5 timmar på tempocykel med 2-3x20min lagtempo, 1st max tempolopp och 10x20/1:40min spurt

Torsdag: 7 timmar med 14km bergstest, 3x20min lagtempo, 10x20/1:40min spurt och 1st träningstävling

Fredag: 8 timmar med 10x20/1:40min spurt, 6-8xspurtuppdrag, 2-3x20min lagtempo med maxavslutning och 1-2st träningstävlingar

Lördag: Fri träning

Söndag: 4 timmars återhämtningspass på tempocykel med 3min max och 2x20min lagtempo

Måndag: 4,5 timmar på tempocykel med 2-3x20min lagtempo, 1st max tempolopp och 10x20/1:40min spurt

Tisdag: 7 timmar med 14km bergstest, 3x20min lagtempo, 10x20/1:40min spurt och 1st träningstävling

Jag har faktiskt cyklat 8 timmar en gång förut i min cykelkarriär, men då ingick knappast en massa spurter, lagtempo eller träningstävlingar. Det snyggaste måste ändå vara 4 timmar långa "återhämtningspass" med 3min max och 2x20min lagtempo. Nej, det är ju få saker som gör en så pigg och pånyttfödd som ett sånt pass?!?!?!?

tisdag 3 mars 2009

En strulig resa

Resan från Les 3 Jours Vaucluse till träningslägret på Mallorca blev en rätt bökig historia.

Vi gick i mål ca kl 16:15 i söndags och vår färja avgick kl 23:00. Gott om tid kan man tro, om det inte var 550km från målplatsen till Barcelona där färjan stod och värmde upp dieselmotorerna. Först hade Martin orutinen att vinna etappen så att vi blev sena iväg. Sen kom dom på att det kan ju vara bra att äta efter ett etapplopp. Surprise! Trots att vi i början körde 180km/h med naiva förhoppningar om att hinna så togs ungefär halvvägs till Barcelona beslutet att vi måste ge upp. Det var 1600€ laget aldrig får igen. Att hitta ett hotell i en storstad kan tyckas enkelt, men tydligen går det att krångla till. Gissa vilket rumsnummer man fick sen...


Dagen efter visade det sig att nästa färja inte går förrän samma tid, d.v.s. kl 23. Nu ska jag dock sluta klaga, för det var faktiskt rätt trevligt att strosa runt i Barcelona en hel dag. Skäms dock lite för att istället för att passa på att njuta lite paella eller nått annat spanskt blev det kaffe på Starbuck's och lunch på "gyllene måsen".

Dagens höjdpunkt var dock denna karikatyrteckning som en kille gjorde för 10€. Vi höll ganska hög profil under porträtteringen vilket gjorde att det blev en ansenlig folksamling runt oss :-)

Frågan är vem som skrattar mest, jag eller tecknaren?

Blev även polare med en ganska stel kille från förr.

Jag visste att Carlos Sastre var en skarp kille eftersom han vunnit Tour de France, men att han är så skarp att han fått en saxmodell uppkallad eftersig var något nytt.

Nu är jag i alla fall framme i Magaluf och hotellet är svinbra. Har varit ute och sprungit lite på stranden, gnetat lite situps och gjort några vändor i poolen. Nu ska jag gå och justera in min tempocykel!