Slut som...

... ja, vad jag nu än är, för artist går det banne mig inte att påstå när man just blivit pinsamt tydligt jämförd med Fabian!

Vi ska snart iväg till start på Tour de Gevaudan så en kort resumé av gårdagen:

Jag körde dåligt. Det kändes dåligt. Jag är besviken. Till flyget direkt efter målgång. Flyg till München. Vänta. Flyg till Lyon. Bil till Mende. Framme kl 02:30. Jag är helt slut!

En längre redogörelse kommer, om jag nu överlever dagens etapp...

Dagens tips

Efter noga analyser tippar jag att jag vevar runt banans 49,8km på 1:03:57 idag och är 3:13min efter segraren!

Mina mellantider bör vara:
12:30 (backen)
21:40 (varvning)
33:55 (backen)
43:00 (varvning)
55:00 (backen)
1:03:57 (mål)

Då har jag gjort ett riktigt bra lopp och bör ha möjlighet att förbättra förra årets 20:e plats!

Musikdetektiv

På väg från Duo Normand spelades en låt på radio som Jens-Erik sade var bra. Jag kunde bara hålla med. Riktigt skönt driv, sväng och dessutom trallvänlig. Han kom dock inte på vad det var för artist. Shit! Kollade på radiostationens hemsida efter låtlistor, men den funktionen fanns inte än.

Första kvällen här i Lugano hörde jag den igen och frågade alla vid bordet om de visste vad det var. Emilia Fahlin gillade den också och ville veta. Detektivarbetet började och idag vid lunch kunde hon triumferande meddela att det var Gossip med låten "Heavy Cross". Enjoy!

Åhmenvafanvadrygtdå!

Nyss klarat av mitt "väckningspass" på trainer nere i ett garage på hotellet. Hade för avsikt att köra en tävlingsuppvärmning, sedan ca 30min kring tröskel och slutligen spinna ca 30min. Jag brukar fungera bäst när jag kört relativt hårt (och rätt ofta när jag kört mig fultständigt slut dagen innan).

Det var dock så varmt där nere att jag kortade ner det hela till 1 timme med 2x5min strax över tröskel (410W). Svettades floder och flåsade i värmen. Det ser jag dock som en klar fördel eftersom värme, svettning och uttorkning stimulerar flera hormoner som gör att kroppen ökar sin blodvolym, ja, förutsatt att man fyller på bra med vätska och salter. Min kropp tycks vara rätt känslig för skillnader i blodvolym och jag tror att detta är en anledning till att jag svarar bra på hård träning dagen innan jag ska prestera.

Medan jag satt där kom Gustav förbi. Han pekade på avsaknaden av framväxel och frågade "men, hur tänkte du nu, ska du verkligen köra uppför den där backen på stora skivan?". STÖN! Hade ju bestämt mig att köra utan framväxel, men när en av förhandsfavoriterna till guldet anser det vara lite väl optimistiskt så blir man ju velig igen...

VM-banan

Idag avverkades tre varv på VM-banan. En trevlig bekantskap, men rätt slätstruken, inget att hetsa upp sig något nämnvärt för. Inga komplicerade kurvor, ingen extremt dålig väg eller andra hinder. Det enda som krävde lite fundering var om jag skulle ha framväxel eller ej på loppet. Enda backen på banan är i alla fall så tuff att när jag gasade på (1:39min med 520W) en gång så hamnade jag en bit neråt 60 i kadens på 53-21. Har i alla fall bestämt mig för att köra utan framväxel (färre saker som kan krångla och ett vajerhölje mindre som flaxar i vinden) eftersom sträckan där det blir lite tungtrampat ändå bara är dryga 100m... och jag kan ju alltid kasta upp kedjan på 23:an bak, även om det då blir en trist vinkel på kedjan!

Har med mig två tempocyklar ner, en tävlingscykel och en reservcykel. Tack vare Klas och Henrics vård är de nu i det bästa skick de någonsin varit i :-)

Fick även en rejäl massage av Andreas igår och idag. Framförallt får han knåda sätet eftersom det tar en del stryk då de musklerna både sträcks ut och får jobba hårt när man sitter i tempoställning. Skinkorna kallas förresten för "ballarna" på danska. Ni kan tro att jag blev lite fundersam i våras när en dansk massör frågade om jag även ville ha lite massage på "ballarna". Jag avböjde vänligt men bestämt, eftersom han inte var så attraktiv, men vi redde till slut ut "missförståndet".

På plats

Duo Normand gick helt ok tycker jag. Det kändes klart bättre än på Chrono Champenois. Taktiken som vi kom överens om innan loppet följdes men med viss modifikation som kändes mest naturlig beroende på hur loppet utvecklade sig. Jens-Erik märkte att jag var starkast av oss efter ca en tredjedel av loppet. Rutinerad som han är bet han inte ihop och körde helt slut på sig långt innan mål bara för att vi prompt skulle dra exakt lika. Han lät mig ta det mesta under mitten av loppet så att han hade kvar i tanken till de sista 10-15km. Sista 10km körde vi riktigt bra och plockade bl.a. in 38 sek på de som blev 5:a, eftersom de var 36 sek före oss med milen kvar. Vi blev 4:a, 4 sek efter 3:e platsen och 17 sek efter 2:a platsen. Upp till seger var det dock en bra bit, närmare bestämt 2:36min.

Formen är alltså på plats!

Efter loppet igår brassade vi upp till Hof Ter Kammen i Oudenaarde, där vi i princip alltid bor när vi är i Belgien. Idag körde jag mitt längsta pass på en tempocykel. Hade bara den att tillgå så dagens 4 timmar långa distanspass blev alltså i tempoposition, vilket faktiskt kändes förvånansvärt bekvämt. Susade fram utmed kanalen, först ner till Tournai, sedan upp till Gent och så tillbaka till Oudenaarde. Fint väder tillråga på allt, inte alls det Belgien man är van vid. Efter tränignen bar det av till Zaventems flygplats för vidare transport ner till VM.

Nu är jag således på plats i Schweiz inför VM. "Schiit schöönt" som några skulle säga. Vi bor i Lugano ca 27km från Mendrisio.

Imorgon blir första turen på VM-banan. Det är 16,6km asfalt som jag verkligen ser fra emot att stifta bekantskap med...

Partempotaktik

Nu har vi enats om taktiken för dagens lopp.

Vi börjar lugnt och tar ca 1min långa förningar första milen. Mellan 10 och 30km försöker vi lägga oss på nära vår maxfart och satsa på att ta ca 30s långa förningar. Vid 32km går vi in i ett ca 10km långt parti som går upp och ner hela tiden. Där ska vi satsa på att jag kör mest uppför och Jens-Erik mest utför. Detta innebär ca 2-3min långa förningar för mig, men där Jens-Erik också måste arbeta hårt mot graviationen. Hans förningar blir upp till 1min långa men där jag får rejäl vila eftersom det är väldigt lätt att ligga på rulle utför. Anledningen till denna taktik är att vi tror att jag har bättre tröskeluthållighet och han har bättre toppfart. Sista 10km får vi se hur vi mår relativt till varandra och justera arbetsbelastningen därefter...

814878

Rubriken är koden till mitt rum på Ibis Hotel i Saint Lô (tips till alla singeltjejer här ute på den franska vischan). Den är ovanligt lätt för mig att komma ihåg, eftersom min äldsta lillasyster Eva är född -81, min far -48 och jag -78. Kamperar ihop med Jens-Erik Madsen. Han är något jag gärna skull vilja vara. Han är världsmästare, i 4000m lagförföljelse på bana för att vara exakt!

Imorgon ska jag och JEM köra Duo Normand, ett partempo över 54km. Vi körde banan idag och även denna helg bjussar fransoserna på en tempobana av rang. Förra helgens insats i Chrono Champenois var jag inte direkt sprudlande glad över, men det har känts bättre och bättre under veckan och jag vågar faktiskt vara lite försiktigt optimistisk. Jag tänker dock inte drista mig till att raka armarna den här gången...

Kikade ikväll på lite bilder från vår sportdirre Renés hus i Oregon där jag, Martin och numera även Viktor ska övernatta någon natt på den stundande road trippen. Shit vad det var fin natur där omkring! René varnade dock att om man tar vänster istället för höger när man kommer ut på landsvägen från hans uppfart så är det asfalt i 1km, sen är det ca 300-400km grusvägar och skog, "and nobody around to hear you screem". Det bor 3 milj. människor i Oregon, hälften av dem i Portland och staten är ungefär lika stor som Spanien. Mmmm, lebensraum :-)

Hemma bra, men...

Cyklade runt Siljan idag. Fan det är banne mig 200km varje gång runt den där sjön. Att man inte lär sig...

Dalarna är rätt vackert såhär års, i höstskrud och allt. Men jag måste ändå tillstå att jag längtar ändå till USA. Ett mål för den resan är Yosemite National Park, där man kan få njuta av en sån här utsikt :-)

Men sluta pula!

Varför kan dom inte hålla händerna ur kakburken...?

På Danmark Rundt fick jag stryk med 33s på 15,5km tempo av Maurizio Biondo. Tyckte själv att jag fick till ett bra lopp. Blev ju trots allt 8:a bara 5s från 2:a platsen. Signiori Biondo vann alltså med 28s före tvåan, sen var det upp till en sekund som skiljde åkarna i täten.

Nu har han åkt dit för EPO... känns skönt på något sätt :-)


För att åka 33s fortare på 15,5km så lär man nog ladda på upp emot en 100W mer än vad jag gjorde (d.v.s. ca 530W, vilket ju är rätt mycket)... särskilt om man kör med ett sånt framhjul och alla vajerhöljen flaxandes i vinden ;-)

Chrono Champenois

Just nu är jag i Frankrike, närmare bestämt i Reims. Imorgon är det Chrono Champenois, vilket är något så ovanligt som ett tempolopp utanför ett etapplopp eller mästerskap. Känns nästan lite löjligt att flyga till ett lopp som är 33km. Kan bara föreställa mig hur urfjantiga 100m-löpare måste känna sig...

Banan är en riktigt bra tempobana. Öppna fält som tillåter rejält med vind och det ska blåsa 18km/h imorgon. Långa rakor men även knixiga avsnitt inne i byar. Mestadels platt, men även lite böljande vägar och någon lagom backe mot slutet.


Fick för mig att gå "all in" när jag stod i duschen och rakade armarna. Jag går ut som nr. 4 kl 15:36. Avdelningen för komiska namn kan nu även lägga till Pippa Handley, hon startar kl. 14:50. Usch, jag tycker det är lite för roligt för att snart vara 31 år!

Nu sitter jag här på mitt Campanille hotellrum och bloggar, men ska nog hinna tejpa in lite vajerhöljen och klämma ett avsnitt av Californication innan jag somnar :-)

Absolut Rock

Jag lite förtjust i designen på Absolut Vodkas Limited Edition. Igår såg jag nya Absolut Rock på Arlanda. Fan att man inte får köpa alkohol när man flyger inom EU! Eftersom jag inte dricker borde jag väl vara undantagen såna larviga regler. Den var hur som helst grymt snygg. Inget annat att vänta heller för den delen. Måste se till att köpa hela kollektionen med Absolut Bling, Disco, Maskerad och Rock.


Hon som stod i utställningsmontern var mycket trevlig och tillmötesgående (annars vore hon ju förstås en rätt kass försäljare). Hon berättade bl.a. att Absolut sköljer rent flaskorna invändigt med vodka innan ny vodka hälls i, att det ska finnas en Boston Tea Party Limited Edition som bara säljs i Boston och dessutom hade hon den goda smaken att ge mig ett flott nitarmband som man egentligen bara ska få med när man köper en flaska :-)

Blandade känslor II

Något annat som ger rätt blandade känslor just nu är samma fråga som dykit upp mot slutet av säsongen de senaste åren. Ska jag fortsätta att satsa på cykel nästa år?

Jag tänkte ta slutgiltigt beslut i frågan under resan i USA (har nu bokat flyg 6 okt och 6 nov hem igen). Känns som att det är en bra idé att ta såna här "livsavgörande beslut" när man är så långt som möjligt ifrån det man ska besluta om och förhoppningsvis har som mest perspektiv på saker och ting.

Anledningen är inte direkt att jag tröttnat på att cykla, vilket man ju i och för sig kunde förvänta sig av någon som gnetat på så länge. Nej, det är fortfarande roligt. "Problemet" är att jag är lika sugen på att satsa på mitt lilla skötebarn till firma, FE Träningsoptimering (a.k.a. Toppfysik). Det finns massor av idéer som jag skulle vilja testa, allt från att ta mig an fler träningsklienter till helt nya produkter...

Hade mer eller mindre bestämt mig att om jag får liknande lön i Capinordic ett år till så blir det en fortsättning. Men nu fick vi ju istället beskedet att laget blivit av med huvudsponsorn och ledningen gett sig själva 14 dagar att finna en ny. Risken är m.a.o. rätt uppenbar att laget läggs ner efter årets säsong :-(

Skulle det istället vilja sig så väl att jag får ett kontrakt med ett Pro Continental eller Pro Tour-lag till nästa år är problemet löst. Då jävlar ska jag cykla! Dessvärre är det inte direkt gjort i en handvändning, det krävs resultat, kontakter och lite tur. I dagsläget är tyvärr kontakter mitt starkaste kort på den fronten, men det hoppas jag ändra på med lite förskott på det sistnämnda :-)

Om jag nu skulle lägga ner elitidrottandet så vet jag lyckligtvis exakt vad jag ska göra, vilket är oerhört skönt. Tror å andra sidan inte att jag är 100% färdig som idrottare och kan mycket väl tänka mig en comeback om ett par år, men då troligen i triathlon istället...

Slovakien Runt

Slovakien är säkert ett jättefint land, men mitt intryck har dragits ner av:

1. Filmen "Hostel" av Quentin Tarantino, vilket gör att de här vandrarhemmen vi bott på känts en aning obehagliga...

2. Min dåliga form som dök upp från ingenstans när jag landade här. Har fått kämpa med näbbar och klor för att ligga 6:a sammanlagt på ett etapplopp med fyra bergiga etapper och ett 21km tempo, alltså i princip är skräddarsytt för mig.

3. Att vädret antingen varit 35 grader varmt och stekande sol eller 15 grader och regn

4. Våra ledare "drog ut på stan" en kväll och lämnade oss på boendet med nästan all mat inlåst. Vi fick förnedra oss genom att plocka ihop "nödproviant" i en låda som stod i korridoren. T.o.m. pollackerna anade att vi var på plundringståg och drog in sin matlåda från korridoren...

Tur att man inte gått och blivit gammal och tragisk :-)

Avslutar med att lätta upp stämningen med en bild på tempofantomen Andreas Lindén. Enjoy!

Blandade känslor

I måndags kväll dog min mormor. Självklart är den mest dominerande känslan sorg. Det som är lite oväntat är att de två näst mest tydliga känslorna är lättnad och glädje.

Lättnad över att jag inte var bortrest på någon cykeltävling, utan faktiskt i Uppsala just i måndags. Jag var och hälsade på henne på eftermiddagen och sen två timmar senare slutade hon at andas. Vi åkte direkt dit och jag fick chansen att säga hejdå till henne en sista gång.

Glädjen härstammar ur den gemenskap och sammanhållning som uppstår inom släkten när man samlas kring ett dödsfall, eller födsel för den delen. Att gråta tillsammans och prata om minnen skapar starka band.

Morfar ligger på en annan avdelning av samma vårdhem och var förstås förkrossad. De har ju ändå varit ihop i 66 år, fått tre barn, nio barnbarn och byggt upp ett lantbruk tillsammans. Samtidigt lös det som jag beundrar morfar mest för igenom, hans obotligt positiva attityd. Trots det dystra allvaret kunde han inte låta bli att lägga en skojig ton på samtalet. Han bedyrade bl.a. att mormor var "den bästa kärringen på den här sidan ån".