onsdag 2 september 2009

Blandade känslor

I måndags kväll dog min mormor. Självklart är den mest dominerande känslan sorg. Det som är lite oväntat är att de två näst mest tydliga känslorna är lättnad och glädje.

Lättnad över att jag inte var bortrest på någon cykeltävling, utan faktiskt i Uppsala just i måndags. Jag var och hälsade på henne på eftermiddagen och sen två timmar senare slutade hon at andas. Vi åkte direkt dit och jag fick chansen att säga hejdå till henne en sista gång.

Glädjen härstammar ur den gemenskap och sammanhållning som uppstår inom släkten när man samlas kring ett dödsfall, eller födsel för den delen. Att gråta tillsammans och prata om minnen skapar starka band.

Morfar ligger på en annan avdelning av samma vårdhem och var förstås förkrossad. De har ju ändå varit ihop i 66 år, fått tre barn, nio barnbarn och byggt upp ett lantbruk tillsammans. Samtidigt lös det som jag beundrar morfar mest för igenom, hans obotligt positiva attityd. Trots det dystra allvaret kunde han inte låta bli att lägga en skojig ton på samtalet. Han bedyrade bl.a. att mormor var "den bästa kärringen på den här sidan ån".

3 kommentarer:

  1. Tråkigt när sådant händer... Jag beklagar.

    SvaraRadera
  2. Beklagar sorgen. Alltid ledsamt med nära och käras bortgång.

    SvaraRadera
  3. beklagar verkligen, men minnen finns kvar och det är så underbart att man kan få minnas sina släktingar och vänner. Bilder och minnen gör att människor finns kvar hos oss så länge vi vill.
    Kram

    SvaraRadera