Friluftsdag och dagens Fredrik #3

Nu börjar julen sakta fasas ut och saker och ting bli som vanligt igen. Igår var en riktig friluftsdag för min del. Började dagen med ett skidpass uppe på Lugnet. Hade sådan tur att Jonas Djurback anlände till parkeringen exakt samtidigt som mig. Vi kunde därmed slå följe och flåsa varandra i nacken i 75min. Från skidåkningen begav jag mig rakt ut i vildmarken (läs Marnäs). Syster Ängsås d.ä. hade föreslagit en skogspromenad på hennes ägor och man kan lugnt säga att jag fick mitt lystmäte. Två och en halv timmes (effektiv tid) vandring i obanad terräng i djup snö och över myrar (vi båda plurrade i dyn en gång var). Målet var en liten jaktstuga (kallad "herrgården") uppe på ett närliggande berg. Under turen såg vi, vad vi senare skulle få reda på, var relativt färska vargspår. Tre stycken vargar hade sett just där vi var tidigare på dagen. Kändes lite exotiskt :-)

Väl uppe på "herrgården" intogs kaffe och bakverk, dessvärre utan att vi kunde njuta av den fabulösa utsikten eftersom alla fönster på kojan var alldeles frostiga. Vid hemkomsten till "Casa Ängsås" bjöds det på älgkallops med potatis och blåbär och hallonpaj till efterrätt... Mums!

Passade även på att göra "Dagens Fredrik #3" igår, och återigen var min stackars bil inblandad. När jag skulle köra hemifrån på morgonen var parkeringsplatsen inte plogad och jag hade ett jäkla sjå att ta mig ut från den. Lyckades nätt och jämnt ta mig framåt och förbannade de satans slöfockarna som inte plogat parkering än (klockan var ju strax efter 10 på en söndagmorgon). Med bilens och mina sista (mentala) krafter tog jag mig ut på den plogade vägen. Men inte gick det något bättre där, nästan värre, jag stod bara och slirade utan att komma någon vart. Då upptäckte jag att jag glömt handbromsen i...

Dagens Fredrik #2

När jag körde ner till Uppsala för att fira jul med familjen lyckades jag köra i diket några kilometer från pappas hus. Vägen svängde, men det gjorde inte Pekka. Lyckligtvis fanns det en vänlig person med en traktor i gården bredvid vägen... min julängel!

God Jul

En synnerligen God Jul tillönskar jag er, mina välartade bloggläsare!

FK MTB

Det är ju "inne" med förkortningar nu för tiden och för att inte den här bloggen ska halka efter i den rasande utvecklingen blev det en förkortningsrubrik för dagens inlägg.

Idag tackade jag ja till jobbet som förbundskapten (FK) för mountainbike (MTB). Jag kommer dela jobbet med Andreas Danielsson, som varit FK de senaste 6 åren, och min del av tjänsten är på 25%. Känns skönt att ha någon erfaren att hålla i handen när man ger sig in i något nytt.

Mountainbikesporten har väl inte direkt frodats här i Sverige de senaste åren, men trots det har flera av utövarna skördat de kanske största internationella framgångar som Sverige någonsin åtnjutit. Just de åkare som finns inom MTB-sporten i Sverige är den största anledningen till att jag tog jobbet. Det finns en enorm potential och det ska bli väldans intressant att ha i uppgift att försöka hjälpa dem och hela sporten i Sverige.


Mitt hjärta har aldrig slutat slå för mountainbike, trots att jag de senaste åren satsat 100% på landsvägscykel :-)

Börjar redan den 1:a januari, så det är snabba ryck. Är glad att det bara är en 25%-tjänst eftersom jag absolut inte vill släppa de åtaganden och utvecklingsprojekt jag har på gång i firman eller det nya projektet med träningsresor som jag håller på och startar upp med min gode vän Joakim Berggren.

Dagens Fredrik #1

Tror jag ska införa ett återkommande inslag här på bloggen, "Dagens Fredrik", d.v.s. dela med mig av alla gånger jag klantar mig, vilket vanligen sker på daglg basis.

Som nyfrälst skidmotionär begav jag idag mig upp till Stångtjärn här i Falun. De spåren är betydligt flackare än de uppe på Lugnet, vilket är bättre när man främst vill staka. Väl framme bytte jag om i bilen och flyttade över inläggssulorna från mina löparskor till skidpjäxorna. Höger pjäxa var dock svår att dra igen blixtlåset på, men det gick efter mycket möda. Hade tänkt åka någon dryg timme, men redan efter 45min var jag stelfrusen om mina knän och bestämde mig för att ge upp. Under passet märkte jag att jag stakade ganska snett, ungefär som att det fanns någon muskelimbalans (styrka eller rörlighet) eller jag hade olika långa ben. Funderade en del över detta när jag stod där och stakade och började lägga upp en plan för hur detta skulle tränas bort. Väl inne i bilen igen drog jag av mig pjäxorna och upptäckte att jag lagt båda inläggssulorna i samma pjäxa och därmed ordnat nära på 1 cm benlängdsskillnad :-)

Usch, vad det är kallt ute. Idag kände jag mig som det M.O.P. rappade om för 9 år sedan...

Left 4 Dead II

Jag vet inte varför, men TV-spel har aldrig intresserat mig överhuvudtaget. Nästan lite tråkigt på något sätt eftersom det, förutom själva spelandet, verkara vara ett skönt sätt att umgås med vänner. Nu när jag lagt tävlingsidrottandet på hyllan kanske TV-spelslusten vaknar till liv som ett nytt sätt att få utlopp för den inneboende tävlingsdjävulen?

Just nu går det en reklam på TV för spelet "Left 4 Dead II" och i reklamen hörs låten "Electric Worry" med gruppen "Clutch". Upptäckte Clutch av en ren slump 1996, när jag råkade hitta ett kvarglömt kassettband uppe på mitt skåp när jag gick på gymnasiet. Bandet hade gruppen "Paradise Lost" på ena sidan och Clutch på andra och de blev genast favoriter och självklara i min musiksamling.

Skidpremiär...

... för mig också idag, precis som för min ärkerival på skidor, Henrik Öijers dotter Emily!

Istället för att nöta runt i Bojsen som de gjorde så masade jag mig upp till det 700m långa spåret som de dragit upp på skidstadion på Lugnet. Inget jag skulle utsatt mig för om jag fortfarande satsade på cykel. Nu när närmaste träningsmålet är Vasaloppet och min överkropp är mer lik Stig Helmers än Daniel Tynells, kändes det rätt angeläget att komma ut och staka lite. Stakade hela varvet utom banans längst "backe". Sista varvet dristade jag mig dock till att staka även i backen. Oh shit, om jag blir så trött av 100m backe efter 45min åkning, hur i hela h-e ska jag ta mig uppför Lundbäcksbackarna efter 60km på Vasaloppet?

Summa summarum, 50min och jag tror det blev 17 varv.

Såhär glad var jag efter ett skidpass 2006, hoppas kunna bibehålla samma positiva attityd skidsäsongen 2010 :-)

15 minutes of fame

Upptäckte just att en intervju som Roberto Vacchi och Anders Adamsson gjorde med mig i samband med Svenska Cykeldagarna nu ligger ute på Eurosports webbkanal Cykelsnack.

Ja, det kanske inte blev hela 15 minuter denna gång, men 6:52min i alla fall och då har jag ju faktiskt 8:08min "kändisskap" sparade till någon regnig dag framöver :-)

Teknikens under

Ringde precis till SAS växel som har sån där automatisk röststyrning...

SAS: Välkommen till SAS... bla bla... säg namnet på den person eller avdelning du vill kontakta.
Jag: Företagsresor
SAS: ... säg namnet på den person eller avdelning du vill kontakta.
Jag: Företag
SAS: Carl Bagge... varsågod!
Jag: klick

Promenadmusik

Var precis ute och promenerad en knapp timme. Riktigt härligt och mycket tack vare den att jag återupptäckte den gamla svenska producentnörden Nåids senaste platta (från 2000), "Waking Up". Måste vara den ultimata promenadplattan. Perfekt stämning och framförallt ungefär samma tempo som jag går i genom nästan hela skivan.



Killen är även av dem bakom en av mina absoluta favoritlåter, när det gäller svenska produktioner, genom alla tider. "We vie" med Stakka Bo och Titiyo på sång, Fläskkvartetten gnider fram melodi och ljudmatta och Nåid står bakom spakarna på diverse musikmaskiner. Självklart svängde Johan Renck även ihop en grym video av bara farten. Fantastiskt!

Sent födelsedagskalas

Sent eftersom det genomförs ungefär två månader efter själva bemärkelsedagen, men inte desto mindre trevligt. För andra året i rad slog jag ihop mitt födelsedagsfirandet med syster Sjögren d.ä. och i år lyckades vi även ordna festlokal när vi valde in Erika "jag har inflyttningsfest tre månader efter flytten" Ängsås i vår pakt. Inbjudningarna gick ut via Facebook, som ju alla civilierade människor har. Till skillnad från Anna och Erika som även bjöd in de stackars satar de känner som inte har denna nymodighet, glömde jag helt och hållet bort alla mina "cybersocialt handikappade" vänner. Min rumskamrat Mattias blev exempelvis inbjuden av Erika några dagar innan festen. Till alla andra jag glömt bjuda p.g.a. detta, sorry, men ni missade inget särskilt ;-)

Nä, skämt å sido. Det blev en väldigt lyckad tillställning tack vare alla goa kamrater som kom och förgyllde kvällen. Tack för alla presenter och makalöst trevligt ungänge :-)

Min förkylning verkar lyckligtvis ha försvunnit som en avlöning. Senaste dryga två åren har min sjukdomsdemografi förändrats radikalt. Tror att detta beror på att jag 1) börjat använda handsprit när jag är ute och flänger, 2) gurglar mig i något antiseptiskt (sprit, listerine eller tuggar ingefära) efter att jag varit ute bland mycket folk eller träffat någon som är sjuk och 3) att jag äter c-vitamin och zink när jag är utsatt eller tror att immunförsvaret är sargat.

Tidigare brukade jag alltid vara sjuk en eller ett par gånger om året och då minst en vecka i taget. Sedan hösten 2007 har jag knappt varit sjuk alls. Inte en enda sjukdag 2008 och har haft tre misstänka förkylningar i år, men som bara varat 2-3 dagar och knappt inkräktat alls på jobb, nöje eller idrottande. Hoppas det är ett bestående paradigmskifte!

Snuvig

Hmpf, nu kom straffet för mitt återfall i från trevnadsträning till elitidrottsträning... förkylning!

Trevnadsträning my ass

Jaha, idag cyklade jag och Jocke sista rundan i bergen utanför Benicassim. Dags att summera!

Min ambition när jag åkte ner var att "trevnadsträna" och jag såg framför mig turer utan en enda svettdroppe. Nu blev det väl inte riktigt så... det visade sig att såna turer inte alls är roliga och trivsamma. Tror inte vi kom mer än en timme in i första passet innan jag ledsnade och började yxa på :-)

På vägen ner påstod jag att "det ju absolut inte var aktuellt att hålla på och träna mer än 15 timmar veckan här nere". Nu sitter vi här 22 träningstimmar senare. Inte nog med att vi har cyklat, jag har dessutom envisats med att gymma två gånger också. Det är visserligen mer angeläget än att cykla eftersom jag lär behöva göra vissa framsteg vad gäller överkroppen om jag ska orka släpa mig från Sälen till Mora på skidor om tre månader.

Resans huvudmål har varit att undersöka träningsmöjligheterna här på Intur Sport i Benicassim. De tre hotellen som ingår satsar stenhårt på idrotts-/träningsturism och cykling är en relativt central del, tillsammans med triathlon, motocross/enduro, fotboll, fallskärmshoppning och friidrott.

Intrycket är över förväntan, både anläggningarna kring hotellen och träningsvägarna. Det finns bevakad cykelförvaring med verkstad, gym, 25m bassäng, spa i anslutning till hotellen. Vägarna är helt kanon med fin asfalt. Det är märkligt lite trafik och vi har spekulerat att de har byggt ett så överdimensionerat vägnät p.g.a. jordbruket (och med EU-pengar). Man kan cykla allt från helt pannkaksplatt upp till 22km långa backar. Vi har inte cyklat en meter mountainbike, men det ser ut att finnas mycket grusvägar och stigar i bergen (dock inte så mycket platt vad vi sett). Däremot finns det en permanent cykelcrossbana bredvid hotellen, som vi sprungit runt.

Imorgon bär det av hemmåt igen, se upp!

Mota Olle i grinden

I Spanien är det lagstiftat att man måste bygga en cykelväg bredvid när man bygger en ny motorväg. Både mitt idrottsfysiologiska och politiska intresse väcktes naturligtvis av denna information och som vetenskapsnörd var jag självklart tvungen att söka lite på forskning kring aktivt pendlande.

Samhällets kostnader för sjukvård är ju så stora att alla åtgärder man kan göra för att få folk att sköta sin hälsa bättre borde vara av högsta prioritet. Jag är ju relativt liberal i min syn på det mesta, men vis av erfarenhet så vet jag hur lat människan är när det gäller fysisk aktivitet. Det krävs högst troligen mer än bara information om att det är farligt och korkat att sitta stilla och äta sig fet. Vi måste nog på alla stt och vis forma samhället så att det mer eller mindre är omöjligt att inte sköta sin hälsa. Exempelvis:

- Slopa moms på frukt och grönt och träning-/sportutrustning och medlemskap i träningsanläggningar
- Göra köp av pendlingsredskap (t.ex. cykel, inlines eller regnkläder) avdragsgillt med t.ex. 10000kr var 3:e år
- Bygga ut nätet av cykel- och gångvägar
- Cykelvagnar på

Ja ja, listan kan säkert göraas längre och mer detaljerad... Bifogar i alla fall två abstracts från två typiska artiklar om detta ämne. Generellt sett verkar ju aktivt pendlande (främst är det gång och cykling som undersökts) förbättra hälsan, bl.a. genom att minska risken för hjärt-kärlsjukdomar. Intressant är ju också att cykling verkar vara aningen mer fördelaktigt än att promenera, särskilt för vissa grupper :-)

Is Active commuting the answer to population health?

Shephard RJ.

Department of Public Health Sciences, Faculty of Medicine, University of Toronto, Toronto, Ontario, Canada. royjshep@shaw.ca

This brief review examines whether active commuting is an effective method of controlling the current obesity epidemic and enhancing the cardiovascular health of the population. Of the many potential methods of active commuting, walking and cycling are the usual choices. Children and adolescents prefer cycling, but for adults issues of safety, cycle storage and company dress codes make walking the preferred option, particularly in North American cities, where urban design and weather conditions often do not favour cycling. Active transportation is more frequent in some European countries with dedicated cycle and pedestrian paths, but in most developed societies, active transportation has declined in recent years.Attempts to increase walking behaviour in the sedentary population have had only limited success to date. A weekly gross energy expenditure of at least 4 MJ is recommended to reduce all-cause and cardiovascular mortality. This can be achieved by walking 1.9 km in 22 minutes twice per day, 5 days per week, or by cycling at 16 km/h for 11 minutes twice per day, 5 days per week. When engaged in level walking, the intensity of effort may be adequate for cardiovascular benefit in older adults, but in fit young workers, it is necessary to either increase the pace or choose a hilly route in order to induce cardio-respiratory benefit; in contrast, cycling is likely to provide an adequate cardiovascular stimulus even for young adults.Empirical data to date have yielded mixed results: a reduced all-cause and cardiovascular mortality has been observed more frequently in cyclists than in walkers, and more frequently in women and older men than in young active commuters. More information is needed concerning the typical weekly dose of activity provided by active commuting, and the impact of such commuting on overall attitudes towards physical activity. It is also necessary to find better methods of involving the sedentary population, through both counselling and changes in urban design.

Active commuting and cardiovascular risk: a meta-analytic review.

Hamer M, Chida Y.

Department of Epidemiology and Public Health, University College London, 1-19 Torrington Place, London WC1E 6BT, UK. m.hamer@ucl.ac.uk

OBJECTIVE: Leisure time physical activity is inversely associated with cardiovascular risk, although evidence for the protective effects of active commuting is more limited. The present review examines evidence from prospective epidemiological studies of commuting activity and cardiovascular risk. METHODS: Meta-analytic procedures were performed to examine the association between commuting physical activity and cardiovascular risk. Several cardiovascular endpoints were examined including mortality, incident coronary heart disease, stroke, hypertension and diabetes. RESULTS: We included eight studies in the overall analysis (173,146 participants) that yielded 15 separate risk ratios (RR). The overall meta-analysis demonstrated a robust protective effect of active commuting on cardiovascular outcomes (integrated RR=0.89, 95% confidence interval 0.81-0.98, p=0.016). However, the protective effects of active commuting were more robust among women (0.87, 0.77-0.98, p=0.02) than in men (0.91, 0.80-1.04, p=0.17). CONCLUSIONS: Active commuting that incorporates walking and cycling was associated with an overall 11% reduction in cardiovascular risk, which was more robust among women. Future studies should investigate the reasons for possible gender effects and also examine the importance of commuting activity intensity.

Kung igår

Igår var vi kungar på hotellet! Av alla här hade vi kört den längsta rundan, nästan 15 mil i bergen. Idag såg vi de andra ge sig ut på cyklarna igen, vi tänker ta en tur med hyrbilen istället...

No molesto el gato

Jag är pälsallergiker, vilket har gjort att jag aldrig haft något husdjur, eftersom de djur jag kan tänka mig alla har päls. Bäst tycker jag om katter och skulle faktiskt kunna tänka mig att skaffa en, trots risk för kroniskt röda ögon och regelbunden nysning...

För ett par år sedan såg Jocke en skylt vid en gård med texten "No molesto el gato" när han var på läger i Spanien. Detta har vi skojat en del om, eftersom som icke-spansktalande har vi helt enkelt översatt detta till "lemlästa inte katten". Ikväll råkade vi köra över en katt med bilen och helt plötsligt var detta stående skämt inte lika roligt längre :-(

Som jag skrev tidigare är det flera duktiga cykelcrossåkare på hotellet (både Fidea och BK CP är här). Till helgen är det världscup här i Spanien, vilket vi naturligtvis hoppades åka och kika på. Till vår stora besvikelse är det 630km till Igorre där världscupen går. Så roligt är det inte med cykelcross!

Motionsidrott

Det är molnigt och lite blött på gatorna här nere, så vi skjuter på träningen tills det är drägliga förhållanden ute (läs +15 grader och sol). Så kan man göra som motionär...

Märkligt nog ser Liquigas ut att satsa på samma taktik och de är ju proffs?!?!? Hade jag varit sportdirektör hade de varit ute på cyklarna för länge sen. De belgiska cykelcrossåkarna var dock föredömligt redan iförda cykelkläder när vi kom ner till frukostbufféen!

Träningsläger i Spanien

För två dagar sen beslutade jag mig för att lägga av och imorgon åker jag till Spanien... på träningsläger?!?!?

Har jag ändrat mig? Nej. Är huvudsyftet med lägret att äta, träna och sova? Nej.

Jag och min medresenär Jocke åker dit för att "trevnadsträna" lite. Men framförallt är det affärsmöjligheter som tar oss dit :-)

Memoarer I

Igår kväll beslutade jag mig alltså för att lägga av som cyklist på elitnivå. Ett beslut som inte känns särskilt dramatiskt trots att jag kanske främst identifierat mig som elitcyklist de senaste fjorton åren.

Min cykelkarriär började i april 1993 när jag stod på startlinjen av MTB-loppet Slottsrundan hemma i Uppsala och varade så till den 28:e september 2009 så jag gick i mål på den sista etappen av Tour de Gevaudan.

Jag har faktiskt varit nära att sluta tre gånger tidigare i karriären.

Första gången var hösten 1995 när jag som förstaårsjunior hade en rejäl resultatförsämring under sensommaren, vilket troligen berodde på att jag växte 11cm.

Andra gången var efter säsongen 2001. Fram tills den säsongen hade jag kunnat se en viss utveckling varje år jag tävlat. Den här säsongen var den första som det gick sämre än den innan. Jag tror anledningen, både till att det gick sämre och att jag tappade lusten, var ett för stora fokus på min vikt och kost som nådde sin kulmen det året.

Senaste gången var under våren och sommaren 2005 när jag drogs med en besvärlig knäskada som jag ådrog mig under ett 5 timmar långt distanspass i noll grader och regn (vad tänkte jag med?). Operationen av knäet i juli sammanföll även med separation med min dåvarande sambo Sara och tiden efter detta är utan tvekan ”lågvattenmärket” i mitt liv.

Alla de tidigare gångerna var orsaken till att jag ändå valde att fortsätta att hoppet om att bli bättre och få uppleva mer på cykeln var mer motiverande och spännande än alternativen utanför cyklingen. Nu har den balansen tippat och cyklingen är det minst intressanta av de två.

Självklart hade jag fortsatt om jag lyckats få ett kontrakt med ett ProTour-lag. Högst troligen hade jag även fortsatt om jag fått kontrakt med något lag i USA, eftersom det skulle vara råballt att köra där någon säsong eller så innan man fimpar. Nu var det inget alternativ, så valet var ganska lätt.

Det är många personer som hjälpt mig som tävlingscyklist genom åren. Klubbledare, tränare, sponsorer, journalister, träningskamrater och självklart familjen. Det är alla dessa personer som gjort att det varit roligt under så lång tid… och fortfarande är roligt.

Jag vill gärna summera alla cykelår på detta sätt, men det tar ju lite tid när man ska tänka igenom 17 år av sitt liv. Fortsättning följer :-)

Det här är för övrigt den äldsta cykelbilden jag har av mig själv. Det är Sten Sture pokalen 1998 och jag tror faktiskt att jag här är i ledningen. Jag var dessvärre absolut inte tränad för att vara i ledningen, mest bara orutinerat taggad eftersom det var hemmatävling, och bröt sedemera något varv senare...

Pensionär

Just nu kl 00:00 gick min personliga "dead line" ut för beslutet om jag ska fortsätta som tävlingscyklist även 2010 eller gå i pension. Inget kontrakt nu = jag beslutar mig för att lägga av. Har haft det på känn en längre tid, men nu är det alltså konkret. Återkommer med lite tankar och reflektioner inom kort. Nu ska jag lägga mig så att jag orkar med alla känslor på morfars begravning imorgon!

Jag är störd

Det är november, jag vet inte ens om jag ska tävla nästa år eller ej, har en massa arbete med firman, sitter ensam i ett vandrarhemsrum i Göteborg, det är lördag kväll och ändå ska jag prompt slänga mig på golvet och köra ett 30-minuters styrkepass... Det måste vara någon sorts rop på hjälp!

Klusterarbete

Som vanligt så här års har jag tagit på mig nästan lite onödigt mycket jobb i firman. En solklar kompensationseffekt för att jag håller igen med arbete under tävlingssäsongen. Idag har jag förberett en föreläsning som jag ska hålla på torsdag och jobbat med de nya träningsprogrammen för Vasaloppet som jag snart tänkte lansera.

Cykeldagarna i helgen var väldigt trevliga, som vanligt. Cykelgalan höll lite extra hög klass när cykelentusiasten Martin Stenmarck gästade och bjöd på show. Man kan lugnt säga att alla damer i publiken var väldigt nöjda med hans närvaro. Och det måste man ju ge karln, han är en grymt proffsig artist, bjuder på sig själv och, ja, han ser ruskigt bra ut... Appropå stiliga män, råkade jag på den här bilden idag när jag letade bilder till min föreläsning på nätet:

Weehey... firmafest!

Till helgen är det dags för Cykelsveriges firmafest, Svenska Cykeldagarna. Gjorde sällskap med Långloppscupsgeneralen Lasse Strand ned till Jönköping och vi hade mycket att prata om, så resan ner gick i ett huj. Vem visste t.ex. att Lasse egentligen är träslöjdslärare...?

Den här tillställningen brukar vara ett fantastiskt tillfälle att umgås med människor under lite mer avspända förhållanden, folk jag i vanliga fall bara träffar när jag är iförd tights, är andfådd, har horn i pannan och en cykel mellan benen.

Den här gången har jag även en officiell funktion. Ska sköta Cykeltidningen Kadens monter tillsammans med deras prylbloggare Daniel Rytz. Hoppas dock kunna smita ifrån några gånger under helgen för att mingla lite och även gå på cykelförbundets elitträff där den engelska "mångidrottstränaren" Steve Benton ska föreläsa. Killen är tränare för racerförare, simmare, gymnaster och cyklister, och pysslar alltså med sådant som jag själv hoppas ägna mig åt efter cykelkarriären.

Nu ska jag och Daniel iväg och bygga ihop montern...

Sportlov

Pratade med Vasaloppsspecialisten Jerry Ahrlin igår. Till min stora glädje kunde han avliva myten om att han och den andra "stakmaskinen" Oskar Svärd INTE klarar över 200 repetitioner i den s.k. brutalbänken. Gudskelov!



Råkade även på en gammal bekant i mitt iTunes-arkiv igår, den svenska black metal gruppen "Sportlov". De har släppt två album: "Offerblod i Vallabod" och "Snöbollskrieg" som innehåller klassika låttittlar som "Lady Magda", "Dimma över Mångsbodarna", "Svart pist", "Bloddopad av Satan" och förstås min favorit "Bränn Holmenkollen (Behåll Lugnet). Inte för att de är särskilt bra, nästan lite komiska, men nu när skidsäsongen just har startat lite försiktigt känns de ändå helt rätt... i lagom dos!

Sova sova säng säng säng

Det sägs att det tar ungefär en dag per timmes dygnsförskjutning att anpassa sig till en ny tidszon. Tills dess är man alltså "jetlaggad". Det är 6 timmars tidsskillnad till New York där vi var sist på resan. Dessvärre envisades vi med att vara uppe till småtimmarna, så den faktiska skillnaden är nog runt 10 timmar. Nu är det 10 dagar sen vi kom hem, men jag vaknar fortfarande mitt på natten och har svårt att somna om. Tycker mig dock skönja att det går åt rätt håll!

Sömnens inverkan på prestationsförmågan är relativt väl undersökt. Kan visserligen knappast säga att jag är särskilt insatt i området. En intressant observation jag själv gjort under åren är att en natts dålig sömn inte verkar påverka min prestationsförmåga som cyklist negativt. Snarare tvärt om faktiskt, några av de bästa loppen jag gjort under åren har varit efter en natt där jag legat och "vändit och vridit" på mig eller t.o.m. varit ute på galej :-)

På resan väntade jag mig att någon skulle vara dum nog att glömma bort tidsskillanden och ringa och väcka mig någon natt. Ingen gjorde detta misstag. Fem dagar efter att vi kommit hem ringde jag till Jocke som var däröver för att köra Ironman Florida, gissa om jag ringde och väckte honom kl. 03:45...?

Mastodontsfilms-Mats

Nyss hemkommen efter att ha sett filmen 2012 på bio. Det den här rullen saknar i regi tar den igen så det smäller om det när det gäller specialeffekter. Se den på bio, den här filmen lever till 100% på sitt verklighetstrogna återskapande av ofattbara och mäktiga scenarios. Det Lance Armstrong gjort för proffscykling, The Beatles gjort för modern popmusik och iPhonen gjort för modern kommunikation, gör 2012 för katastroffilmsgenren... tar det hela till en helt ny nivå!



Inte nog med att den får alla tidigare katastrof-filmer att verka patetiska, med sina 2 timmar och 38 minuter kvalar den även in som "mastodontfilm" :-)

Höstdimma

Säg vad man vill om det trista novemberväder vi har här i Sverige, men det är något rofyllt, mysigt och ombonat med att vara ute cykla när det är några plusgrader och disigt :-)

Matrecension

Jag älskar mat, både när det gäller kvalité och kvantitet, en passion jag delade med båda mina medresenärer. Under USA-resan passade vi naturligtvis på att göra lite kvasi-vetenskaplig och ytterst subjektiv "matforskning". Jag tycker att USA generellt sett har sämre gastronomiskt rykte än de förtjänar, det är få länder som erbjuder en sådan bredd på matutbudet. Visst det finns massor med ruskigt kass mat, både nyttighets- och smakmässigt, men det finns lika många pärlor om man bara letar lite.

Vi koncentrerade oss på snabbmat, mexikanskt och hamburgare. Detta var mest praktiskt eftersom 1) detta oftast är relativt billigt (vilket är bra när man ska äta ute alla måltider under en månad), 2) vi var oerfarna men lite nyfikna på det mexikanska köket och 3) jakten på den fulländade hamburgare är i princip lika prestigefylld som jakten på den heliga gralen (vissa anser att de är en och samma sak).

Att vi ideligen "våldsförde" oss på våra matsmältningssystem med stora mängder mat väntades ge märkbart utslag på vågen. Kroppsvikten är ju ett ständigt samtalsämne bland uthållighetsidrottare. Direkt när jag kom hem vägde jag mig och konstaterade nästan fem kilos viktökning, men det verkar ha varit en del "resevikt" eftersom det nu stabiliserat sig kring 2-3kg.

Nedan är våra, som sagt synnerligen subjektiva, forskningsresultat...

Snabbmatstoppen:


1. Carl's Jr
2. In-N-Out Burger
3. Panda Express
4. Jack-in-the-Box
5. Quinto's
6. Baja Fresh
7. Wendy's
8. Denny´s
9. Burger King
10. Taco Bell

Följande ställen kunde ev. fått vara med på listan, men bedömdes inte som rena snabbmatskedjor: Applebee's, Sbarro (sämst på hela resan), Sonic och Ihop.

När det gäller den mexikanska maten är det egentligen bara två ställen som förtjänar att tas upp, Wahoo's i La Jolla (uttalas La Hoja), men framförallt Cotija's i Santee. Vi var tvungna att göra två besök på Cotija's, det var bara så j***a gott!


Resans bästa burgare kom naturligtvis från "icke snabbmatskedjor". Östkusten påstår sig vara burgarmästarna #1 och 4 av 5 restauranger på CNN's top 5 över USA bästa burgare kommer från östkusten. Den enda av de top 5 som vi besökte ligger på västkusten och toppar min lista, nämligen Hodad's i Ocean Beach i San Diego. Kvalitetskött, rejält tilltagna skivor bacon och två tjocka skivor bifftomat var det som fällde avgörandet.


Även om Hodad's var bäst så anser jag att följande ställen förtjänar ett besök om ni, kära bloggläsare, skulle ha vägarna förbi där någon gång.

Corner Bistro i Greenwich Village i New York, New York
Oscar's Café i Springdale, Utah vid Zion National Park
Joy Burger i South Harlem i New York, New York
Hulas Island Grill & Tiki Room i Monterey, California (som jag själv blev tipsad om av en bloggläsare)

Las Vegas är ju kända för sina många bufféer och självklart satsade vi på en "all you can eat all day"-buffé på vårt hotell "The Excalibur". Den innehöll de klassiska köken (mexikanskt, kinesiskt, italienskt, sushi för att nämna några) och var sådär lite lagom sunkig med många lite halvdeppiga gäster som tröståt efter att ha spelat bort lite för mycket pengar. Ett stort plus var att man fick ett "åkband" (precis som på tivoli) runt handleden så att de kunde se att man hade betalt och kunde komma och gå som man ville. En liten besvikelse däremot var Hooter's i Las Vegas, för starka och flottiga kycklingklubbor... tur att det var annat som var positivt ;-)

USA-bilder

Nu har jag sorterat lite bland bilderna från resan för dem som vill kolla lite på hur det såg ut där vi drog fram... Bilder från USA-resan!

A tribute to morfar

Hade ett inlägg om min morfar och hans lite speciella sätt att uttrycka sig här på bloggen tidigt i våras som verkade rätt uppskattat. Igår kväll gick "centerextremisten från Skuttunge" ur tiden efter en längre tids ohälsa så jag tänkte köra samma inlägg igen som en "favorit i repris" :-)

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Idag har jag varit och hälsat på min mormor och morfar. Båda är väldigt skröpliga och det gäller att ta till vara på tillfällena då man kan åka och hälsa på dem. De flyttade för två veckor sedan in till en lägenhet i stan efter att ha spenderat hela sina 87 resp. 89 år långa liv ute på landet.

Morfar har alltid haft ett lite speciellt sätt att uttrycka sig och några axplock av hans verbala repertoar är:

"Py fan för Ludde" (jo det ska vara py och inte fy)
"Det är det här vi gör om dagarna sa Hugo Pettersson till länsman"
"Det var så förskräckligt att tuppen sparkade mig"
"Du är så dum att du hälsar på tåget"
"Det bästa jag vet är att spika och ligga med fina flickor"
"Två supar är som snökedjor"
"Pojkar, pojkar, pojkar sa Jerk Jan om hönsen"
"Du kommer att nöta ut nuppen inifrån"
"Järnvägar" (som svordom)
"Det passar som pitt i Greta tre dagar före julafton"

En klassisk historia är den om två pojkar från socknen som, när de var små pojkar, hade för vana att svära var och varannat ord. Socknens pastor råkade gå förbi och höra pojkarna yttra svordom efter svordom och frågade dem "gossar, har ni inte hört talas om Jesus?". Den ena av dem tittade upp på pastorn och svarade "Jesus, är det nån gubbjävel från Björklinge det?".

Idag berättade morfar även varför granngården till Sundbro, där min far bor och jag just nu huserar, kallas "Knopparbo". Någon av bönderna på gården för länge sedan var inte allt för produktiv, utan gick mest omkring och "knoppade". Namnet har dessutom tydligen inte varit allt för populärt bland dess invånare genom generationerna. Egentligen heter gården Uggelsta! Pest eller kolera, någon?

Kom igen gubbar, jobba hem!

Shit vad det är mycket som man måste komma ikapp med när man "slackat" hemifrån en månad. Eller ja, i princip drygt två månader, jag tror jag var hemma i Falun ca 10 dagar totalt från 27 augusti fram tills att vi kom hem från USA 7 november.

Men saker och ting är sig likt, nästan!

Inom kort hoppas jag även veta vad jag ska göra nästa år, fortsätta cykla eller inte...?

Karma?

Här har man gott runt och gottat sig i en månad. Jag måste ha överskridit någon sorts "ha det bra"-gräns, nu har jag åkt på första förkylningen sen september 2007. Detta i kombination med jetlag gör att man mår som man förtjänar...

New York New York

Efter en månad "on the road" är vi nu så tillbaka på fast mark igen. Damp ned på ett kallt och dimmigt Arlanda för några timmar sen och sitter nu ute hos pappa på Uppsalaslätten och undrar hur länge jag kommer kunna hålla mig vaken idag. Tror stenhårt på att besegra jetlagen genom att hålla ut rejält idag, gå och lägga mig lite tidigare än vanligt och sova tills jag vaknar (gärna mer än 12 timmar senare). Åtminstone hela eftermiddagen vill jag klara av eftersom mamma har födelsedagskalas...

Sista dagarna på resan var vi alltså i New York. Även om jag varit här tre eller fyra gånger tidigare i mitt liv (mor och far får rätta mig om jag har fel), så har jag aldrig spenderat någon kvalitetstid med den här staden. Inte för att man hinner uppleva ens en procent av vad stan har att erbjuda på fyra dagar, men den här gången känns det som om det börjar gå upp ett ljus kring vad New York egentligen är för en plats. Det är en "allt-i-ett"-stad, en form av helhetslösning för den inbitne stadsbon!



Första intrycket är wow, här vill man ju bo. Andra intrycket är, shit, det är ju skitdyrt att bo här så man kommer att få leva som en kyrkråtta. Slutsatsen har blivit, det vore kul att bo i New York ett år eller så någon gång, men bara om man är stenrik och därmed har råd att leva drägligt och dra nytta av allt fräckt som erbjuds.

Eftersom vi inte ville släpa med en massa nya prylar i bilen så utfördes den mesta shoppingen under de här sista dagarna. Ett klädesmärke som jag har någon märklig romantiserande bild av är Abercrombie & Fitch. Vet inte riktigt varför, de är egentligen ganska fjantiga, överspända och brattiga. Nu har jag i alla fall köpt upp mig på lite A & F.

I New York blev det äntligen av att gå på något amerikanskt idrottsevenemang. Bevittnade New York Knicks få stryk av Indiana Pacers med 89-101 hemma i Madison Square Garden. Knicks ledde mer eller mindre från början tills det var 10min kvar då spelet rasade ihop fullständigt. Pausunderhållningen från deras cheer leaders var det inte fel på... Ingen verkade dock deppa allt för mycket över Knicks förlust eftersom New York Yankees samma kväll vann World Series i baseball. Dagen efter hade i princip hälften av stans invånare NY baseballkeps på sig.

Knicks-matchen var slutet på den klart New Yorkigaste dagen. Började dagen med att cykla i Central Park tillsammans med arrangören för Univest GP, som vi körde med Team Cykelcity förra året, John och hans högra hand Drew. 90min i strålande solsken och 14 grader, en perfekt tur med andra ord. Efter turen tog vi T-banan till The Village och åt på Corner Bistro, som är känt för sina hamburgare. John, som bott i New York större delen av sitt liv, pratade oavbrutet om platser, restauranger och affärer som vi promenerade förbi. Bl.a. såg vi Richard Kind gå in i en närbutik, vilket gjorde att det kändes som om jag befann mig i ett Spin City-avsnitt. Efter lunchen fortsatte touren i SoHo, Little Italy (som knappt finns kvar) och China Town med en ständigt anekdotberättande John :-)

Som cyklist har jag hört att ett besök i New York utan att åka till R&A Cycles i Brooklyn är som att vara troende katolik och åka till Rom utan att besöka Vatikanen. Måste dock säga att jag blev djupt besviken, de må vara en av världens största nätbutiker och ha ett sjutusande lager, men butiken i sig var inte mer välsorterad än svensk cykelbutikskedja som driver ett cykellag jag har kört lite för ;-)

Det kommer en mer ingående restaurangrecension framöver över olika ställen vi käkat på, men vill bara tipsa om Fornino på Bedford Ave. i Brooklyn. Det står "The art and science of pizza" på skylten och de gör skäl för namnet, eventuellt den bästa pizza jag ätit!

Full circle

Nu har vi så kommit "full circle" med vår road trip här på USA's västkust. På kvällen den 6:e oktober landade vi på LAX och hämtade ut hyrbilen och nu bor vi på Days Inn i Inglewood vid flygplatsen och imorgon bitti går flyget till New York. Det har onekligen varit fyra härliga veckor!

Igår var vi på Universal Studios och inte nog med det, vi slog till på en VIP Experience. Vi återbekantade oss med adjektivet "vippigt" och verbet "att vippa" medan vi eskorterades runt i nöjesparken, inspelningsseten och alltid gick före alla andra i köerna. Det var inte jättebilligt, men kändes ändå värt det eftersom vi nu hann se allt och dessutom fick gratis parkering, frukost, lunch och Will, en 75-årig personlig guide som kunde en massa extra kuriosa. Simpsonsåkturen var bland det roligaste jag gjort någonsin, helt jävla makalös!!!!



Idag tog vi det tämligen lugnt efter gårdagens Halloweenfirande. Började dagen med en amerikansk frukost med pannkakor, bacon och äggröra på "International House Of Panncakes" och drog sen till Venice Beach för lite stillsamt "häng".



Passade dock på att ta en 45min löptur på stranden medan Martin lekte i den nyinvigda skateparken. Kändes lite klichéartat att springa på en sandstrand i solnedgång i shorts, bar överkropp och solbrillor...



Nåväl, imorgon är det slut på västkustlarvet, då bär det så av till stenhårda "The Big Apple". New York är onekligen den männskliga civilisationens mittpunkt och det är i princip alltid någon bekant som är där. Under våra fyra dygn i stan planerar jag att möta upp Drew Cunningham för lite cykling i Central Park, Martin Pedersen och Brian Vandborg för lite festande och vi ska även träffa Martin och Viktors goda vänner Frida och Berra (som svinigt nog vann en resa till Kent releasefest där) för middag.

Imorgon lämnar vi Kalifornien för denna gång, så en hyllning på sin plats :-)

Halloween i Los Angeles

Just varit ute på Halloween-firande hela kvällen. Helt galet mycket folk i märkliga kläder på Hollywood Boulevard...

Oväntad musikupptäckt

Idag var vi på den mest passande restaurangen hittills på resan. Till skillnad från andra butiker där det står "no shirt, no shoes, no service" stod det här "no shirt, no shoes, no problem". Hodad's i Ocean Beach bjöd inte bara på vad som troligen är världens bästa burgare. Direkt när vi slog oss ner drog ett skönt låtintro igång över högtalarna, på en betydligt högre volym än vad man normalt har på en restaurang. Ungefär samtidigt som vår servitris kom fram till bordet insåg vi att de ju för tusan sjunger på svenska... när hon lite nochalant satte sig ned bredvid mig för att ta vår order blev självklart den första frågan "what is that playing right now?". "Witchcraft" blev svaret, som om det vore självklart. Låten heter "Leva" och de är från Örebro. Njutrock!



Hamburgarna då? Jo, de innehöll sallad, två skivor bifftomat, rå lök, tjocka skivor bacon, saltgurka, senap, ketchup och en fulländat grillad burgare :-)

Öknen ligger bakom oss

Nu har vi så tagit oss ut ur öknen och anlänt till kusten igen, närmare bestämt allra längst ner. San Diego har länge varit en plats som jag idealiserat. Vet inte riktigt varför, men misstänker att det har att göra med det välkänt bra klimatet och relativt bergiga topografin, vilket gör det till en bra plats att utöva flera av de idrotter jag tycker bäst om. Hittills har jag inte direkt blivit besviken, trots att vi idag genomlidit en av de typ tre dagar per år som det regnar lite här.

Den stora "road trip"-delen av resan tog mer eller mindre slut i och med att vi kom hit. Nu ska vi vara här ett par dagar, sedan åka de ca 20 milen upp till Los Angeles och slutligen stanna i New York några dagar inna det bär av hemmåt igen. Ska bli intressant att se vad trippmätaren stannar på när vi lämnar tillbaka hyrbilen, kan bli närmare 700mil...

Det är ett par saker som sticker ut ur mängden av det vi gjort sen jag uppdaterat bloggen senast.

I Zion National Park hängde vi rätt mycket med vår värd på Canyon Vista Bed & Breakfast, Matt. Eftersom han är gammal cyklist var det inte svårt att börja snacka och sen flöt det på med många intressanta diskussioner och historier över middag och frukost på det helt fenomenala haket Oscar's Café i Springdale. Vi hyrde även cyklar med Matt och begav oss ut på stigen, The Bench, som innehöll en hel del schysst "desert singletrack", "click rock" och vackra vyer. Eftersom jag inte suttit på en MTB sen Finnmarksturen 2008 så var det rena rama (h)julafton för mig :-)


På väg från Zion stannade tog vi lite småvägar från Las Vegas bort mot Joshua Tree National Park och snubblade över Kelso Dunes. Enkelt uttryckt en gigantisk sandstrand utslängd mitt ute i sten och "tumble weed"-öknen. Eftersom jag gärna får med lite idrottsturistiska inslag så bestämde jag mig för att ta en löptur upp till toppen. Sandlöpning är jobbigt och sandlöpning upp på 200m hög sanddynor är sjukt jobbigt. Det tog 18min att springa upp till toppen av den högsta och väl uppe höll jag på att svälja tungan av allt flåsande. Att springa nerför skulle dock visa sig vara en helt underbar upplevelse. Sanden bromsar mjukt upp varje steg och de ca 150m utför den brantaste delen var som att sväva och upplevelsen blev inte mindre livsomvälvande av att man hade solnedgång över öken och berg som utsikt :-)

Salvation Mountain utanför Niland i sydöstra California. Här har den något excentriske Leonard Knight målat en hel kulle med bibelcitat för att hylla gud och kärlek. Leonard bor där ute i öknen i en koja som står på flaket av en gammal last bil sedan 1984 och välkomnar alla med öppen famn och en tour av hans livsverk. Karln är ju utan tvekan spritt språngande galen, men en skönare och positivare snubbe får man verkligen leta efter :-)


Det känns skönt att vara på ett ställe ett längre tag nu och inte behöva packa väskan mer eller mindre varje morgon. Förutom en del turistande och förhoppningsvis lite beach-tid, så har jag vissa planer på att träna lite per löpning i de vackra omgivningarna här samt besöka gymmet som ligger 200m från motellet...

Piff & Puff

Vi frukostpicknickade vid Hoover Dam och fick en del matsällskap... Sen kom en Paul Blart wannabe till vakt och körde iväg oss från vår fina, skuggiga och naturintegrerande matplats :-(

Sunset at Grand Canyon

Skiftande karaktär

Det har varit många intryck av ganska varierande slag de senaste dagarna.

Vi tar det i tur och ordning:

Lake Tahoe var en trevlig omväg på väg ner mot Yosemite National Park. Fick lite San Francisco-bornas Båstad-känsla.


Därefter körde vi genom lite äkta cowboy-landsbygd. Eftersom jag inte alltid lyckas förmå teamets 2:e-förare Andér att stanna så fick det bli en "in motion"-bild.


Vid utsikten över Mono Lake innan man svänger upp mot Tioga Pass var det tydligen kutym att föreviga sin passage med ett klistermärke.


Uppe vid Tioga Pass på 9900 fot var det lite snöigt. Vinterväglag, sommardäck och vääääldigt djupa diken gjorde vissa passagerar nervösa :-)


"Well Dave, it's a racoon"! Den första vi träffade när vi kom till Yosemite Village på kvällen var denna tvättbjörn som var upptagen med att slicka i sig nått från parkeringen.


Det fanns så många fina vyer i Yosemite att man nästan blev mätt på vackert. Nedan är ett axplock. Vi (eller i alla fall jag) hade som ambition att vandra upp på "Half Dome" som är ett halvklotformat berg. Det var dock tur att det inte blev nåtgot av med de planerna eftersom den turen var 17 miles och jag tyckte nog såhär i efterhand att de 4 timmar det tog att gå 4,6 miles upp till Glacier Point och tillbaka var lagom. Hade ju dessutom varit ute och sprungit ca en mil på morgonen innan frukost. Det var ganska exakt 1000 höjdmeters klättring men utsikten var verkligen värd mödan. Tillbaka nerför berget var det lite halvkämpigt för framsidan av låren, särskilt eftersom jag var dum nog att springa större delen av sträckan. Den förutspådda "überträningsvärken" uteblev dock som tur var.







Efter en dags vandring drog vi helt utmattade vidare mot Death Valley och tog in på ett motell i Lone Pine på gränsen till dödsdalen. På kvällen när vi anlände var det bara mörkt och trist, men utsikten över USA's högsta berg Mt. Whittney morgonen efter var det inget fel på.


Death Valley var ungefär lika inbjudande som det låter. Var ner till USA's lägsta punkt, Badwater Bassin som ligger 85,5m under havsnivå och alltså bara ligger en ca tio mil från Mt. Whittney.



Efter Death Valley styrde vi kosan mot syndens näste, Las Vegas. Här har vi nu varit i två dagar och tro det eller ej så har jag inte spelat för en enda cent. Det finns som tur är lite annat skoj att göra här, därav den dåliga blogguppdateringen de senaste dagarna...

Borta och hemma

Idag drog Northwave CX-cup igång hemma och i år är första gången sedan cupen startade som jag inte ska köra någon deltävling. Cross är annars den roligaste tävlingsformen på cykel, när det är bra förhållanden vill säga, eftersom det är även den tråkigaste när det inte är bra före.

Eftersom vi är på resande fot i en månad så blir det även lite träning här på resan. Hade inte klarat av rent mentalt att vara utan den underbara känslan av fysisk ansträngning så länge. Hittills har det blivit två pass på gymmet (skaffat ett månadskort på 24h Fitness), två löpturer, en cykeltur och en omgång med min gamla elektriska muskelstimulator, som är en praktisk träningsform när man sitter i bilen flera timmar om dagen. Det är ju även bra med fri tillgång till en påse elektrolyter...


Idag ska vi styra kosan mot Yosemite. Förväntningarna är skyhöga eftersom i princip alla vi pratat med säger att det är en av de vackraste platserna på jorden. Efter gårdagens "naturreligösa" upplevelse vid Crater Lake så måste det verkligen vara något i hästväg för att toppa det!

Avslutningsvis några bilder från Seattle:

Av de platser vi hittills varit på kändes Seattle mest svensk. Inte nog med det, det kom fram en tjej och började prata svenska med oss när vi var på en tour av delar av "Gamla Seattle", som ligger begravt under det nya (de byggde över det efter att stan brann ner 1897). Hon pratade så bra svenska att jag naturligtvis antog att hon var svenska och frågade var hon kom ifrån. Minneapolis blev svaret. Jaha, hur länge har du bott där? Eh, jag är från USA, men jobbar som svenskalärare... Såg även denna svensk-touch i ett skyltfönster.


Vi besökte självklart huset där "ungdomsidolen" Kurt Cobain sköt sig själv den 5:e april 1994.


Även om vi inte har Starbuck's i Sverige så var det kul att besöka deras allra första kaffehak i Pike Place Market.


Space Needle var faktiskt lite av en besvikelse, trodde den skulle vara bra mycket större.

Natur deluxe

Kom precis fram till Reno efter en lång dag i bilen. Reno verkar vara riktigt kass, känns som en äkta gangsterhåla. Poliser överallt och rätt skabbigt.

Dagen har varit superbra ändå. Sprang en 45min runda ute i vildmarken uppe i Oregon imorse. Invigde mina nya Nike löpardojor, som jag köpte på Woodburn Outlets igår. På dagens långa bilresa har vi gjort två natursköna stopp, McKenzie Pass och Crater Lake, den ena vackrare än den andra. Den sistnämnda kan faktiskt vara den vackraste platsen jag varit på... Enjoy!




Bend sades vara en riktig idrottsstad och även inne på Applebees, där vi stannade för lunch fanns denna anda...

Träningsgalningar jag känner

Efter en dag utan träning men med sightseeing i Seattle, kall pizza och chips till lunch, 55mil i bil, hamburgare till middag och just uppstigen ur bubbelpoolen var jag ganska nöjd med livet. Men så kollade jag internet lite kort och upptäckte att nybörjarlöparen Henrik Öijer sprungit en mara bara för skojs skull. Jaha, bara att kliva upp och morgonjogga om sju timmar då ;-)

Några bilder från gårdagen

Detour

Ikväll bestämde vi oss för att skita i att köra upp mot nordvästra Washington för att kolla på valar och regnskog imorgon. Vi stannade istället i Portland och gick på bio och såg "The Hangover". Nu är vi även taggade på att vända kosan ner mot Vegas direkt...



Martin blev tipsad om den här biografen av en skejtare när han åkte på en legendarisk skatepark medan jag och Viktor var och svettades i gymmet på 24h Fitness idag. Vi blev positivt överraskade. 2$ inträde, stor och fin gammal salong med mosaik i taket och bord till varje sitplats eftersom man kunde beställa mat under föreställningen. Bra ändring av planen, jag är ju ändå inte särskilt intresserad av stora fiskar och gammal skog ;-)

Äntligen en riktig frukost

Idag vaknade vi i Eugene, Oregon och fick äntligen avnjuta en vettig frukost...


Gårdagen bjöd på mycket bilåkning på kurviga bergsvägar bland gigantiska träd. Men jag börjar med dagen innan det.

Sista dagen i San Francisco var jag alltså ut på cykeltur i Marin County. Mötte upp Liza vid AT&T-stadium, där San Francisco Giants spelar och tog självfallet en espresso på SB innan gav oss iväg. Ganska snart råkade vi på en bekant till henne som hette Pablo som tog på sig rollen som turist guide åt mig. Helt ok cykeltur, men höjdpunkten var utan tvivel att när vi körde över Golden Gate bron på vägen hem hade "Blue Angels" flyguppvisning med passager max 50m över huvudet på oss. Jääääävligt coolt!

Personen som hjälpte oss ta en bild på alla tillsammans verkade inte ha hajat det där med skärpa...


Pablos cykel var förresten lite småfräck. En resecykel som man kan dela på mitten vid över- och underröret och därmed få ner i en vanlig resväska. Hans var dessutom utrustad med roliga detaljer som t.ex. Champagnekorkar som styrändspluggar :-)


Igår körde vi så upp genom norra Californien och lyckades ta oss ända upp till Eugene innan krafterna tog slut. Highway 101 är rätt kuperad och kurvig i de här trakterna så risken att drabbas av tröttet bakom ratten pga uttråkning är i princip obefintlig. Många sträckor är det som att spela nått bilspel, särskilt när det blivit mörkt :-)

Vi gjorde ett par stopp igår (bilder kommer ev. senare):
- Vid ett Redwoodträd som man kunde köra igenom med bilen
- Vid ett litet stup (kanske 30m), där vi bara låg och softade på kanten ett par timmar och kikade på utsikten
- Vid Fern Canyon norr om Orick, som vi fått rekommenderat och som uppfyllde alla förväntningar