torsdag 22 oktober 2009

Skiftande karaktär

Det har varit många intryck av ganska varierande slag de senaste dagarna.

Vi tar det i tur och ordning:

Lake Tahoe var en trevlig omväg på väg ner mot Yosemite National Park. Fick lite San Francisco-bornas Båstad-känsla.


Därefter körde vi genom lite äkta cowboy-landsbygd. Eftersom jag inte alltid lyckas förmå teamets 2:e-förare Andér att stanna så fick det bli en "in motion"-bild.


Vid utsikten över Mono Lake innan man svänger upp mot Tioga Pass var det tydligen kutym att föreviga sin passage med ett klistermärke.


Uppe vid Tioga Pass på 9900 fot var det lite snöigt. Vinterväglag, sommardäck och vääääldigt djupa diken gjorde vissa passagerar nervösa :-)


"Well Dave, it's a racoon"! Den första vi träffade när vi kom till Yosemite Village på kvällen var denna tvättbjörn som var upptagen med att slicka i sig nått från parkeringen.


Det fanns så många fina vyer i Yosemite att man nästan blev mätt på vackert. Nedan är ett axplock. Vi (eller i alla fall jag) hade som ambition att vandra upp på "Half Dome" som är ett halvklotformat berg. Det var dock tur att det inte blev nåtgot av med de planerna eftersom den turen var 17 miles och jag tyckte nog såhär i efterhand att de 4 timmar det tog att gå 4,6 miles upp till Glacier Point och tillbaka var lagom. Hade ju dessutom varit ute och sprungit ca en mil på morgonen innan frukost. Det var ganska exakt 1000 höjdmeters klättring men utsikten var verkligen värd mödan. Tillbaka nerför berget var det lite halvkämpigt för framsidan av låren, särskilt eftersom jag var dum nog att springa större delen av sträckan. Den förutspådda "überträningsvärken" uteblev dock som tur var.







Efter en dags vandring drog vi helt utmattade vidare mot Death Valley och tog in på ett motell i Lone Pine på gränsen till dödsdalen. På kvällen när vi anlände var det bara mörkt och trist, men utsikten över USA's högsta berg Mt. Whittney morgonen efter var det inget fel på.


Death Valley var ungefär lika inbjudande som det låter. Var ner till USA's lägsta punkt, Badwater Bassin som ligger 85,5m under havsnivå och alltså bara ligger en ca tio mil från Mt. Whittney.



Efter Death Valley styrde vi kosan mot syndens näste, Las Vegas. Här har vi nu varit i två dagar och tro det eller ej så har jag inte spelat för en enda cent. Det finns som tur är lite annat skoj att göra här, därav den dåliga blogguppdateringen de senaste dagarna...

4 kommentarer:

  1. Är ganska avis på din resa! Men du, nu får du lägga upp lite bilder från Vegas! Ha de

    SvaraRadera
  2. Ja, nu vill vi ha bildbevis på "hårdvaluta" från Vegas!

    SvaraRadera
  3. What happens in Vegas stays in Vegas! Eller hur? :-) /X

    SvaraRadera
  4. Det går en löptävling med start i Badwater och mål vid parkeringsplatsen i parken, där leden upp till Mt Whittney startar. Förut var mål på toppen men park polisen tillåter inte det längre.
    Mt Whittney är högst i dom 48 sammanhängande staterna.

    SvaraRadera