Öknen ligger bakom oss

Nu har vi så tagit oss ut ur öknen och anlänt till kusten igen, närmare bestämt allra längst ner. San Diego har länge varit en plats som jag idealiserat. Vet inte riktigt varför, men misstänker att det har att göra med det välkänt bra klimatet och relativt bergiga topografin, vilket gör det till en bra plats att utöva flera av de idrotter jag tycker bäst om. Hittills har jag inte direkt blivit besviken, trots att vi idag genomlidit en av de typ tre dagar per år som det regnar lite här.

Den stora "road trip"-delen av resan tog mer eller mindre slut i och med att vi kom hit. Nu ska vi vara här ett par dagar, sedan åka de ca 20 milen upp till Los Angeles och slutligen stanna i New York några dagar inna det bär av hemmåt igen. Ska bli intressant att se vad trippmätaren stannar på när vi lämnar tillbaka hyrbilen, kan bli närmare 700mil...

Det är ett par saker som sticker ut ur mängden av det vi gjort sen jag uppdaterat bloggen senast.

I Zion National Park hängde vi rätt mycket med vår värd på Canyon Vista Bed & Breakfast, Matt. Eftersom han är gammal cyklist var det inte svårt att börja snacka och sen flöt det på med många intressanta diskussioner och historier över middag och frukost på det helt fenomenala haket Oscar's Café i Springdale. Vi hyrde även cyklar med Matt och begav oss ut på stigen, The Bench, som innehöll en hel del schysst "desert singletrack", "click rock" och vackra vyer. Eftersom jag inte suttit på en MTB sen Finnmarksturen 2008 så var det rena rama (h)julafton för mig :-)


På väg från Zion stannade tog vi lite småvägar från Las Vegas bort mot Joshua Tree National Park och snubblade över Kelso Dunes. Enkelt uttryckt en gigantisk sandstrand utslängd mitt ute i sten och "tumble weed"-öknen. Eftersom jag gärna får med lite idrottsturistiska inslag så bestämde jag mig för att ta en löptur upp till toppen. Sandlöpning är jobbigt och sandlöpning upp på 200m hög sanddynor är sjukt jobbigt. Det tog 18min att springa upp till toppen av den högsta och väl uppe höll jag på att svälja tungan av allt flåsande. Att springa nerför skulle dock visa sig vara en helt underbar upplevelse. Sanden bromsar mjukt upp varje steg och de ca 150m utför den brantaste delen var som att sväva och upplevelsen blev inte mindre livsomvälvande av att man hade solnedgång över öken och berg som utsikt :-)

Salvation Mountain utanför Niland i sydöstra California. Här har den något excentriske Leonard Knight målat en hel kulle med bibelcitat för att hylla gud och kärlek. Leonard bor där ute i öknen i en koja som står på flaket av en gammal last bil sedan 1984 och välkomnar alla med öppen famn och en tour av hans livsverk. Karln är ju utan tvekan spritt språngande galen, men en skönare och positivare snubbe får man verkligen leta efter :-)


Det känns skönt att vara på ett ställe ett längre tag nu och inte behöva packa väskan mer eller mindre varje morgon. Förutom en del turistande och förhoppningsvis lite beach-tid, så har jag vissa planer på att träna lite per löpning i de vackra omgivningarna här samt besöka gymmet som ligger 200m från motellet...