PDR dag 3

Cykelsporten är banne mig stor i Danmark. Det är riktigt mycket folk utmed banan och väl inne på slutvarven inne i målstaden är det fullsatta läktare och hög ljudnivå. Varje kväll är det ett 30 minuter långt sammandrag från dagens etapp på DR1 kl 21:30. Danmark Rundt är det största årligen återkommande idrottsevenemanget i landet. Det är inte märkligt att det finns ett Pro Tour-lag och fem continentallag på andra "sidan Öresund".

Hur som helst så kände jag mig stark även idag. Men känslan av osäkerhet som infann sig efter vurpan i onsdag hänger i, vilket gör att jag inte känner mig helt bekväm när det är positionskamp eller i höghastighetskurvor. Känner mig faktiskt lite allmänt "stirrig"!

Kanske var det "stirrigheten" som var orsaken till dagens stolpe ut. I botten av den branta målbacken lyckades jag få problem med framväxeln. Den ville inte växla ner till lilla klingan, och tro mig den behövdes. Det tog otaliga försök, men till sista hoppade den ner precis innan det brantade till rejält (tur i "oturen" eftersom annars hade jag fått kliva av). Tappade därmed 18 riktigt onödiga sekunder, eftersom jag är rätt säker på att jag lyckats komma i mål med gruppen jag befann mig i.

Målet att komma top 5 sammanlagt hade varit betydligt mer inom räckhåll utan den tidsförlusten. Nu ligger jag 14:e sammanlagt 22s från 5:e platsen och jag får banne mig dra på ett "monsterlopp" imorgon om det ska gå vägen. Ska man se det positivt så får jag i alla fall en placering gratis eftersom Nicki Sörenson som ligger tvåa bryter loppet för att åka på bröllop. Han skulle bara vara med de första dagarna för att visa upp sig för den danska publiken efter sin etappseger på Tour de France och bara fullfölja om han hade ledartröjan efter dagens etapp...

PDR Dag 2

Det förutspådda domedagsvädret uteblev som tur var på dagens etapp. Vädergudarna började dock planenligt med skyfall, åska och kantvind i starten, men kom sen av sig någonstans på väg mot målet i Århus.

För min del kunde etappen slutat redan efter 1km eftersom blixtlåset till min regnjacka fastnade precis som starten gick och jag kom iväg ca 50m efter sista man. Var tvungen att "andas med munnen" de första kilometrarna för att täppa den luckan, eftersom Cervelo satte fart direkt från start.

Med en ständigt hotande kantvind blev det aldrig riktigt lugnt och skönt någon gång idag, trots en lagom utbrytning som kom iväg efter ca 50km. Roligt var att min lagkamrat Thomas Riber-Sellebjerg satt med där, spurtade bra på bergsprisen och tog över bergströjan :-)

Med 50km till mål blev det fart i ett kantvindsparti, klungan sprack och sen var det bara att stå på in mot slutvarven. Självklart var det Saxo Bank som fick ta det allra största ansvaret i täten, men vi och Cervelo arbetade en del också eftersom vi fått med många, men framförallt "rätt" åkare.

Väl inne på slutvarven blev det en del hel attacker. Märkligt nog var ledartröjan, Matti Breschel, den första att attackera direkt när vi kom in på slutvarven. Rena rama självmordsuppgiften, men han sägs ju vara minst lika hetlevrad som sin far, d.v.s. vår sportdirektör Tom, och då kan det ju vara så att han bara fick ett av släktens karaktäristiska frispel :-)

Nå väl, Saxo Banks Nikki Sörensen var den enda som lyckades komma loss och vann några sekunder före resten av den 31 man stora gruppen, där jag kastade in cykeln på 26:e plats. Nyss nämnda Matti vann spurten och man får säga att han är helt överjävligt stark, verkar inte som om VM-bronset ifjol var någon tillfällighet för honom...

Ligger nu 21:a sammanlagt, precis 30 sek efter. Imorgon är det den klart hårdaste etappen, med ett helt vansinningt backigt slutvarv som ska köras fyra gånger. Det är imorgon och lördagens tempo som avgör sammandraget och än så länge är en top 5 placering inom räckhåll!

Såg ett mycket säkert tecken på att det blåser motvind idag. Lätt utför, Saxo Bank ligger och kör och hastighetsmätaren står på 28km/h...

PDR Dag 1

Första etappen av Danmark Rundt är avklarad med bra resultat för laget (Martin 3:a och Rasmus 6:a) och en viss lättnad för mig att gårdagens vurpa inte satt några allvarliga spår i min form. Fanns ju viss risk att jag kunde vaknat upp stel som en pinne och med ett ömmt och svullet knä.

Nu var enda störningsmomentet att mitt bandage lossnade lite och flaxade och skavde. Detta var dock bara något jag märkte när det gick långsamt, annars fanns det gott om annat att tänka på. Dessvärre kände jag mig lite onödigt försiktig och nästan lite rädd när kampen om placeringar inför avgörande partier hårdnade. Värst var det ute på de tre avslutande varven och framförallt i nerförsåkningen inför målbacken. Min ålder och i kombination om att jag bryskt blev påmind om hur hårt, knögligt och fullt av grus det är nere på vägen vi kör på, gjorde att jag inte hade någon riktig lust att chansa och slänga in cykeln i mer eller mindre stora luckor eller knuffa undan andra åkare i 60-70km/h.

Vill man se repotage från etappen:
http://sporten.tv2.dk/video/index.php/nodeId-24014457.html

Lyckligtvis tillhör jag enligt de flesta "intelligenstest" den mest korkade kvartilen i Sverige. Jag kan mycket väl snart ha glömt allt om gårdagens "styrt- vält - valpartij - caduta - crasch" och att jag är gammal nog att köra veternklassen. Imorgon är det fan i mej "full gas" igen!

Etappen imorgon kan bli en gäspning eller helt vansinnigt hård. Man brukar ju säga att "det inte är banan utan cyklisterna som gör en tävling hård". Väder och vind kan däremot göra det hela drygare, farligare och mer oberäkneligt. Det finns uppgifter om 20mm regn och 10-20m/s vind, det är sånt som kan bli svettigt, speciellt när banan går på kuperade och kurviga småvägar...


Första bergspriset kommer efter 43km och är väl egentligen ingen dödsbacke... om det inte vore för det att den föregås av ca 1km på en väldigt smal kullerstensväg med en del skarpa kurvor inne i en by. Tur att man har den två kilometer långa backen att pusta ut i efteråt :-)


ZZZZZZZZZ!

Styrt

Väl nere i Aalborg för Post Danmark Rundt så åkte jag ut på en liten tur för att spinna resan ur benen. Blev lite törstig och tog upp flaskan för att dricka en skvätt. Helt plötsligt slås styret ur handen på mig och jag faller handlöst framåt och kraschar hårt. Va fan. Jag upprepar, VA FAN!

Såren från vurpan i Köpenhamn för två veckor sedan har knappt läkt innan det är dags igen. VA FAN!

Förra gången var det klantigt av mig att ligga bakom en moped som inte visste att jag var där. Men nu, vad tusan hände. Troligen en liten sten i en sekund när koncentrationen inte var på topp. Var nog ganska liknande den vurpa som Jens Voigt gjorde på Tour de France, men lyckligtvis gick det mycket långsammare, kanske 25km/h. Skrapade lik förbannat upp mig rejält och var tvungen att åka upp till sjukhuset eftersom ett djupt sår i vänster knä befarades behövde sys.

Jag är inte bitter... jag är trött!

Toppform min gamle vän

Old friend, by Chloe Parsons

“Prowling through jungles deep
At night we said our prayers
Morning sun would wake us
Sat beside with care.

Magical days of childhood
Quickly passed us by
Wishing those years again
We travelled side by side.

Animals seemed more wild
In unsure distant lands
Travelling across deserts
Walking hot sands.

Wishing those years back
We roamed side by side
Sat under stately tree’s
Those days were not lies.”

Idag körde jag 2x35min tempo på min väl beprövade temporunda runt sjön Runn. Det kändes bra, gick fort och effektmätaren påstod att jag snittade 390W på båda blocken. Jag har aldrig tidigare haft över 390W i snitt på så långa block på träning. Min gamle vän toppformen verkar ha kommit på besök. Väldigt lägligt inför nästa veckas Danmark Runt :-)

Har börjat testa Rotor Q-rings och hittills har intrycket varit mycket positivt...

Utsikten från dagens kontor

Det är många saker jag tycker om med det arbete jag gör i min firma. En är att det inte är bundet till en specifik plats, vilket är en av principerna jag har för firman. Den ska inte ägna sig åt verksamhet som gör att jag är tvungen att hålla mig på en och samma plats för det mesta. Jag vill kunna vara så flexibel som möjligt gällade var jag befinner mig i världen (kanske i universum i framtiden?).

Detta begränsar ju visserligen möjligheterna att tjäna pengar på. Å andra sidan tror jag att friheten uppväger de monetära nackdelarna. Idag som elitidrottare, kan jag arbeta ute på tävlingar och läger om jag vill. Skulle jag någon gång i framtiden bli med fru behöver jag aldrig vara en "bromskloss" i fall hon får ett drömjobb på någon märklig plats i världen. Drabbas jag en vacker dag av någon skum fixidé att dra till St. Anton och åka snowboard i tre månader, så behöver jag åtminstone inte ta tjänstledigt :-)

På väg hem mot Falun från Uppsala idag slog jag upp kontoret vid Nedre Dammen i Gammelstilla.


Gud vad lyxigt om det går att behålla den här principen genom hela yrkeslivet!

Omslagspojke

Jag visste att jänkarna är ett vettigt folk med god smak, men att den var så här god...

Åldern börjar ta ut sin rätt

Bevis 1. I förrgår smörjde jag in ett torrt område i ansiktet. Undrade någon timme senare varför jag var så vitfnasig. Upptäckte då att jag smörjt in mig med tandkräm istället för Helosan.

Bevis 2. Idag skulle jag byta spindelled på bilen (2:a på besiktningen). Monterade med mycket möda bort spindelleden på vänster sida och skulle till och sätta dit den nya... då kom jag på att det var höger spindelled som skulle bytas. Grattis!

Men vissa verkar trotsa det naturliga kronologiska sönderfallet. Fy fan vad Lance körde uppför idag!

En fantastisk framgång för svensk cykelsport...

... äntligen har en svensk tagit en plats i det danska landslaget ;-)


Loppet l'Etoile d'Or var inte öppet för utländska continentallag och vi var istället anmälda som danska landslaget.

Helgens (och idag måndag) tre lopp har varit minst sagt framgångsrik för laget. I lördags (GP Cristal Energie) vann Martin med Troels på 3:e plats och jag som 6:a. Igår (Trophée des Champions) dominerade vi loppet men dabbade oss lite i spurtuppdraget på slutet och Martin blev "bara" 3:a. Idag vann Troels, Martin var 5:a och jag 8:a. Formen verkar hyfsad inför Post Danmark Rundt som börjar på onsdag nästa vecka :-)

Tråkigare är däremot att det dog en person under Tour de Liège idag. Team Cykelcity kör där nere och jag fick besked om det av "Otto". Kvastbilen hade tydligen en släpvagn som lossnade och åkte in bland en massa åskådare. Obehagligt! Innan vi startade vårt lopp idag hade vi en tyst minut för kvinnan som dog under Tour de France här om dagen när en polismotorcykel vurpade in bland åskådare. Det var för övigt en motorcykel som vurpade under vårt lopp i lördags också, men lyckligtvis med mer komisk utgång (vi var tvungna att cykla runt den).

Dessa tråkiga händelser gör att det känns som om det är dags att börja tänka till lite kring trafikklimatet som råder kring cykeltävlingar. Jag tänker naturligtvis inte på cyklisterna själva, utan på den karavan med bilar och motorcyklar som följer med under loppen. Många fordon blir det. Det kan vara över 30 lag som alla har en servicebil, ett gäng kommisarier, fotografer och funktionärer som ska åka i förväg och visa vägen eller varna för refuger och dylikt. Många av dessa fordon ska dessutom fram genom klungan regelbundet, vilket ofta blir kaotiskt på smala kurviga vägar samtidigt som alla cyklister vill ta sig fram.

Så här såg vår service bil ut efter söndagens lopp när vi hade karavanplats #34 av 36 lag.


Helgens "snackis" i laget var annars att vår sportdirektör Jesper börjat dejta någon känd dansk f.d. porrskådespelerska som heter Katja K...

Han river

En tjej står och mockar boxen, och kör stånkande och pustande ut med skottkärran till göselstacken!

En häst till den andra:
- Vad ska hon med allt det till?
Den andra:
- Vet ej men det måste vara värdefullt, för hon har samlat på det ända sedan vi möttes!

Nu har jag för första gången i mitt liv prövat att rida. Fick en tur på islandshäst av mina kära vänner Anna, Elin och Erika när jag fylde 30år i höstas och det dröjde tills nu innan tillfälle gavs att "casha in" gåvan. Vi begav oss till Blecket utanför Rättvik.

Jag tilldelasdes hästen Dreimur. Han sades "se trött ut, men tycka om att köra på när han väl kom igång", ungefär som mig med andra ord. Oturligt för oss drog det in ett rejält åskväder precis när vi skulle ge oss av på turen, vilket gjorde oss blöta och fick några av deltagarna att vilja hoppa över turen... eller nej, de skulle nog med... eller nej, det var för otäckt med åska... eller... velpellar!

Till slut kom vi dock iväg ut i skogen. Jag är fjärde ryttaren på bilden. Jo, jag lovar... ni får lita på mig ;-)

Regnet bedarrade under turen och vi gled runt i fräsch och nytvättad skog. Till en början hade jag vissa problem med att få kusen att lyda, men efter ett tag lärde jag mig hans nycker och preferenser och vi kom betydligt bättre överens. Tempot var lite lågt (troligen p.g.a. de fega velpellarna), men det gavs tillfälle att få prova lite galopp. Lite högre fart är utan tvekan min melodi och de korta galoppen var tvivellöst turen höjdpunkter. Det är faktiskt en frän känsla att styra över ett så pass stort djur (ja, jag vet att islandshästar är en liten ras), få in rytmen och jobba med och inte mot djurets rörelser.

Mot slutet av turen visade dock Dreimur vem som egentligen bestämmer och även att han är en finkänslig och lite blyg kille. Helt plötsligt avvek vi nämligen från stigen, trots att jag drog allt vad jag orkade i tygeln åt andra hållet, rakt ut i skogen där vi stannde till. Jag undrade förstås vad som pågick tills jag hörde ett väldigt skvalande under mig. Aha, pisse-paus!

Så här galant positionering hade jag på Dreimur. Vissa påstod att jag skulle sitta mer rakt med ryggen och ner med hälarna...?


Trots regnet var vi väldigt glada efteråt!


Efter ridningen gjorde vi ett litet depåstopp hemma hos familjen Strömberg i Sätra för att duscha. Stort tack! Därefter bar det av till Sjövillan för väldigt god och välförtjänt middag.

Omloop van het Siljan

Börjar med att tipsa om ett intressant blogginlägg på "The Science of Sport", för de som bryr sig om Tour de France, åkarnas effektutveckling och mer vetenskapliga perspektiv på cykelsporten.

Det blev ett varv runt Siljan idag i vackert väder, med trevligt sällskap (Jocke och "Jojje") och bra ben. Sammanlagt blev det 6 timmar och 10 minuter med 34,3km/h i snitt, två 20 minutersperioder med lite högre tempo och 3x30sek spurter det sista jag gjorde innan jag rullade hem. Formen känns god!

Roligaste inslaget idag var utan tvekan dårarna som körde om oss i Siljansnäs. Rätt som vi satt där och trampade hörde vi en märklig tuta bakom oss. När vi tittade tillbaka såg vi en extremt risig gammal husbil som började accelerera allt den orkade för att köra om. På förarplatsen satt en skäggig man som såg helt vild ut, skrek som besatt och juckade fram och tillbaka i sätet för att få bussen att gå fortare. Det såg även ut att vara ca 500 medpassagerar i varierande ålder och skick. När den passerat oss halvvägs öppnades dörren på sidan och ut kommer en röv med byxorna nerhalade till hälften. Jag passade givetvis på att kasta mig in på rulle och hela sängen längst bak i bussen var full av ungar som blev rädda när jag cyklade bakom dem och skrek "hjälp, kör fortare, han kör ikapp oss och är jättearg". Självfallet var jag inte alls arg utan tyckte det hela var superkul :-)

Blogging is so 2008

Var nyss och såg Brüno tillsammans med Jocke. Tur att man redan var beredd på det värsta. Sasha Baron Cohen ÄR komplett galen. Att han inte blev mördad under inspelningen av några av scenerna är ofattbart (ex. när han blandar ihop Hamas och Hummus i en palestinsk-israelisk fredsförhandling). Det bästa är att mitt bland alla överdrivna tokerier ligger några små mer subtila budskap. En av de roligare är “For the second time in a century, the world had turned on Austria’s greatest man.”

Imorgon blir det "Funkyzeit" runt Siljan med några 30-sekundersspurter sista timmen!

Bilder och rapport från min födelsedagsridning i lördags kommer så fort jag min "pressansvarige" kommer in från Marnäs. Jag hade i alla fall trevligt på midddagen efteråt...

Jag har en plan!

Kom nyss hem till Falun efter att blivit kvar i Uppsala betydligt längre än planerat idag. Plan A var avfärd efter frukost, men så bytte jag kedja och krans på mammas cykel. Plan B var att åka direkt efter cykelmeket, d.v.s. runt kl 11-12, men så ringde jag till kusin Martin. Plan C var att åka efter det korta besöket hos Martin. Doktor Andér och jag hade dock för mycket roligt att prata om (vi borde ju försöka spara lite till höstens road trip). Jag styrde kosan upp mot Dalarna först kl 18:20 efter att sista kvarten pratat med en gammal klasskamrat som jobbar som akutsjuksköterska och tagit hand om dansken i Team Blue Water som gjorde "face plant" ute på Dag Hammarskjölds väg under Skandisloppet.

Väl hemma gjorde jag vad de flesta gör en fredagkväll kl 21, jag stack ut och sprang en runda :-)

Nu ska jag gå ner och fixa min cykel inför morgondagens tempopass med löjtnant Berggren. Sen är det nog hög tid för sömn eftersom jag ju ska debutera på hästryggen uppe i Rättvik imorgon...

Lärde mig förresten två intressanta vattenrelaterade saker idag.

Moln kan väga väldigt olika mycket bl.a. beroende på hur mycket vatten de har i sig. De kan dock bli ruskigt tunga, så det är en vansinning tur att de inte faller ner i sin helhet (s.k. skyfall?) allt för ofta. Ett stort moln kan ju lätt vara en kvadratmil (100 000 000 kvadratmeter). Om det faller 1mm regn från det så blir det 1kg vatten per kvadratmeter, alltså 100 000 ton. I Gävle kom det nyligen 78mm på ett dygn, vilket innebär att Gävleborna hade saker som väger 7,8 miljoner ton som for runt ovanför huvudet på dem :-)

Vatten är även det enda ämnet som är lättare i sin fasta form än i sin flytande. Vattnet blir tyngre och tyngre ju kallare det blir ner till ca 3-4 grader, då bestämmer det sig helt plötsligt för att bli lättare igen. Å andra sidan, tur är väl det eftersom annars hade isen sjunkit i drinkglasen, haven varit bottenfrysta för länge sen, vi inte funnits och vem hade då uppdaterat mig blogg?

Valpartij

Jag släppte lös min inneboende junior idag på Köbenhavns gator. Det skulle visa sig ödesdigert.

Det blev lite lekstuga sista kilometrarna av dagens tur som skulle avslutas på lagets kontor ute i förorten Glostrup. Jag och Thomas "Selle" Sellebjerg kastade oss in bakom en moped som körde om oss och hoppades på lite bra draghjälp. Dessvärre hade inte damen på mopeden koll på oss bakom eftersom hon plötsligt tvärbromsar. Selle kör in i mopeden, jag kör in i Selle och flyger som en vante över styret. Überfiasko!

Vet inte ens om hon på moppen fattade vad som hände, för hon körde bara vidare (jag hoppas hon inte gjorde det för att jävlas). Jag klarade mig under omständigheterna rätt bra, med mest skrap-/brännsår. Det kunde dock ha gått betydligt värre om jag inte haft hjälm på mig, eftersom det var ett ordentligt jack i den efter någonting hårt och vasst. Hjälmen ligger nu i soporna och det där jacket hade varit rätt tråkigt att ha i tinningen istället.

Jag sa efteråt att "det var tur att jag hade hjälm". Men det är faktiskt inte tur. Jag har alltid hjälm, ett medvetet val. Å andra sidan så sa jag att det var otur att jag vurpade. Det var det inte heller, hon körde nervöst och ryckigt hela tiden och jag borde ha förstått att hon kunde göra någon märklig manöver...

Imorgon ska jag meka med min bil (bäst att passa på när man är i Uppsala och kan få handledning av pappa) som fick ett par 2:or på besiktningen och på kvällen är det middag med "kompisar från förr".

Dagens tur

Eftersom alla andra bloggar om Micke J's minneshögtid och/eller Astanas grymma lagtempo på Touren blir det bara några videoklipp från dagens träningstur...

Ett klassiskt kännetecken på att man är i Indien eller har med "hillbillys" i Louisiana att göra, är att en grymt risig kärra är lastad på ett så klantigt sätt att man måste surra fast det sista med nått snöre som råkar ligga på marken bredvid. Jag som trodde jag var i Danmark?!!?!?



Filmade även några svin ute på vägen idag. Några i en transportvagn, där vi bl.a. såg en som sket rakt i ansiktet på en annan. Andra cyklade omkring utan hjälm ;-)

Branta backar, picknick och brist på fokus

Idag stod den rekognosering av den hårdaste etappen i Danmark Rundt, från Aarhus till Vejle, på programmet. Backe upp och backe ner hela dagen och vi passerade bl.a. Danmarks högsta punkt (jag trodde det var Himmelsbjerget, men så är det inte).

Efter 100km var det dags för den sedvanliga pausen med en macka, en bakelse, någon banan och en cola. Idag satt vi i gräset vid en vacker gammal kyrka :-)

Ganska snart efter pausen började det regna rejält. Det öste verkligen ner, men var inte särskilt kallt eftersom det ju var 25 grader och sol strax innan. Mitt i "eländet" fick jag punktering och när jag kom ikapp igen visade det sig att de andra bestämt sig för att kasta in handduken och åka hem till en bekant som bodde någon kilometer därifrån för att duscha och byta om.

Jag blev faktiskt riktigt besviken och nästan lite sur över att behöva avbryta passet. Har jag rest ner till Danmark för att träna och reka etapper så vill i alla fall jag göra just det. Att sitta hemma hos någon man inte känner, dricka kaffe och titta på några som spelar Nintendo Wii känns rätt tråkigt och meningslöst. Framförallt stjäl det tid från kvalitativ avkoppling hemma eller något annat vettigt eftersom, blir träningen här mycket lättare än jag tänk så vill jag ju träna hårt när jag kommer hem. När man väl gör något (och i det här fallet inte har möjlighet att göra nått annat man vill) så är det väl värt att göra fullt ut, 100% fokus.

Nå väl, skit (läs: regnväder) händer! Dessutom fick jag ju se sista 30km av etappen i bilen och den är imponerande backig med tanke på att vi befinner oss i Danmark :-)

När jag skrev detta kom jag även på att det kanske är den här inställningen som gör att jag oftast undviker att stanna och fika på träning, vilket ju en hel del cyklister gör. Varför i hela friden vill man fika iförd svettiga cykelkläder, med viss tidspress och sen behöva uthärda att starta om kroppen igen? När man istället kan vänta tills man kommer hem och då verkligen koppla av, iförd sköna kläder och sitta så länge man önskar...

Förresten...

... efter att ännu en gång bevittnat Fabian Cancellara idag så känner jag att jag ska vara försiktig med att slänga mig med epitetet "tempospecialist". Vid närmare tanke är det nog bara en person här på jorden som är värdig det!

Tack för senast

Att ställa frågor på bloggen verkar generera många och långa kommentarer. Tackar så hjärtligt för all input angående mitt huvudbry kring träningen.

Är just nu på träningsläger i Danmark, där vi kör de flesta av etapperna av Danmark Rundt. Idag blev det 200km och imorgon lär det bli längre... "kort och hårt"-modellen på träningen kan jag glömma för tillfället!

Eftersom det verkar vara givande att fråga bloggläsarna så kastar jag redan nu ut nästa fråga (som dock lär återkomma med jämna mellanrum de närmaste månaderna). Direkt efter säsongen i höst kommer jag, min kusin Martin och ev. någon eller några fler att bege oss till det stora landet i väst för en ca månad lång "road trip". Vi har mer eller mindre tänk koncentrera oss på väst- och östkusten och helt enkelt låta cowboys, hillbillys, tumble weed, snålblåst, regn och kyla få fortsätta ha hela midwest för sig självt.

Eftersom det finns ofattbara mängder saker att göra därborta så gäler det förstås att "suga russinen ur kakan" eller vad det nu heter... Har ni kära bloggläsare några bra förslag på helst lite okända platser?

Hypertermi

Det är ju minst sagt varmt och jag vaknar varje morgon i en dyblöt säng och måste byta sängkläder dagligen. Som svensk är det dock inte svårt att uthärda de få obekvämligheter som tropiskt väder innebär. Snart är det 10 grader varmt och regnet hänger i luften...

Tänkte blogga lite kort om tre aktuella idrottsfysiologiska och träningsteoretiska (blev nyligen kallad "sveriges träningsteoretiker nr 1" på Anders Adamssons blogg) teman:

1. De flesta idrottare klarar ovanligt varmt eller kallt väder olika bra. En orsak till detta är mängden kroppsfett. Fett har goda isoleringsegenskaper, vilket är jättebra när det är kallt ute och man vill behålla kroppsvärme men ytterst påfrestande för kroppen när det är varmt och den vill göra sig av med värme effektivt.

På SM i söndags var det ovanligt varmt. Både jag och Marcus är några av de åkare med minst fett på kroppen (han värre än mig). Jag har oftast stora problem när det är kallt ute, något som jag hörde att även han har.

2. Jag är inte den första som tar upp ämnet, men det är värt att fundera över lite till. Hur kommer det sig att både herr- och dammästarna kommer från Falun. Tre av topp 5 i herrloppet har stark Faluanknytning. Samma dag som SM i landsväg gick även långloppet Ränneslättsturen, där de fyra första i herrklassen är Falubor.

Svaret hade varit solklart om vi alla tränade ihop, hade samma tränare eller körde för samma klubb/lag. Nu är det ju så långt ifrån verkligheten man kan komma. Vi tävlar för sex olika klubbar/lag, undantaget några få av oss så tränar vi alldrig tillsammans och mig veterligen är det bara två som haft samma tränare. What gives?

Ok, tre av oss har flyttat till Falun tack vare Högskolan Dalarnas satsning på elitidrott, så den har helt klart gjort sitt.

Kan det vara någonting i dalaluften eller i vattnet som är positivt för uthållighetsidrottare, för det är inte bara duktiga cyklister som bor i Falun? Är det månne något som sipprar ut från Koppargruvan (de två Falubor som kört i ProTour är de som bott närmast gruvan)?

3. Själv har jag lite huvudbry angående mina träningsförberedelser inför årets stora mål Post Danmark Rundt. Nyckeln till en bra placering i det loppet, för mig, ligger i att inte tappa tid på den backiga etappen till Vejle och sedan göra ett mycket bra tempolopp i Roskilde, som körs på kvällen efter en 110km lång etapp på förmiddagen.

Jag har historiskt sett ofta haft problem med dubbeletapper, vilket är roten till mina funderingar. För att förbereda mig på Roskilde lurar jag nämligen på att köra ett par dagar med ca 2 timmar pace på morgonen följt av ca 15km tempo på kvällen. Problemet med detta är att dessa "specialdagar" ju stjäl träningstid från träning som jag brukar göra för att komma i toppform. Frågan är alltså ska jag försöka träna specifikt på vad jag misstänker kan vara min svaghet eller ska jag köra min traditionella toppningsmetod?