Hypertermi

Det är ju minst sagt varmt och jag vaknar varje morgon i en dyblöt säng och måste byta sängkläder dagligen. Som svensk är det dock inte svårt att uthärda de få obekvämligheter som tropiskt väder innebär. Snart är det 10 grader varmt och regnet hänger i luften...

Tänkte blogga lite kort om tre aktuella idrottsfysiologiska och träningsteoretiska (blev nyligen kallad "sveriges träningsteoretiker nr 1" på Anders Adamssons blogg) teman:

1. De flesta idrottare klarar ovanligt varmt eller kallt väder olika bra. En orsak till detta är mängden kroppsfett. Fett har goda isoleringsegenskaper, vilket är jättebra när det är kallt ute och man vill behålla kroppsvärme men ytterst påfrestande för kroppen när det är varmt och den vill göra sig av med värme effektivt.

På SM i söndags var det ovanligt varmt. Både jag och Marcus är några av de åkare med minst fett på kroppen (han värre än mig). Jag har oftast stora problem när det är kallt ute, något som jag hörde att även han har.

2. Jag är inte den första som tar upp ämnet, men det är värt att fundera över lite till. Hur kommer det sig att både herr- och dammästarna kommer från Falun. Tre av topp 5 i herrloppet har stark Faluanknytning. Samma dag som SM i landsväg gick även långloppet Ränneslättsturen, där de fyra första i herrklassen är Falubor.

Svaret hade varit solklart om vi alla tränade ihop, hade samma tränare eller körde för samma klubb/lag. Nu är det ju så långt ifrån verkligheten man kan komma. Vi tävlar för sex olika klubbar/lag, undantaget några få av oss så tränar vi alldrig tillsammans och mig veterligen är det bara två som haft samma tränare. What gives?

Ok, tre av oss har flyttat till Falun tack vare Högskolan Dalarnas satsning på elitidrott, så den har helt klart gjort sitt.

Kan det vara någonting i dalaluften eller i vattnet som är positivt för uthållighetsidrottare, för det är inte bara duktiga cyklister som bor i Falun? Är det månne något som sipprar ut från Koppargruvan (de två Falubor som kört i ProTour är de som bott närmast gruvan)?

3. Själv har jag lite huvudbry angående mina träningsförberedelser inför årets stora mål Post Danmark Rundt. Nyckeln till en bra placering i det loppet, för mig, ligger i att inte tappa tid på den backiga etappen till Vejle och sedan göra ett mycket bra tempolopp i Roskilde, som körs på kvällen efter en 110km lång etapp på förmiddagen.

Jag har historiskt sett ofta haft problem med dubbeletapper, vilket är roten till mina funderingar. För att förbereda mig på Roskilde lurar jag nämligen på att köra ett par dagar med ca 2 timmar pace på morgonen följt av ca 15km tempo på kvällen. Problemet med detta är att dessa "specialdagar" ju stjäl träningstid från träning som jag brukar göra för att komma i toppform. Frågan är alltså ska jag försöka träna specifikt på vad jag misstänker kan vara min svaghet eller ska jag köra min traditionella toppningsmetod?