Studiebesök

Idag har jag varit nere i Skara för möte med cyklister och föräldrar på cykelgymnasiet där nere på Västgötaslätten. Till min stora glädje hade en av landsvägskillarna förberett sig inför vårt möte med en mycket välkammad back slick och solbrillor ;-)

Jag passade naturligtvis även på att genomföra ett testcykelpass i den legendariska träningslokalen i källaren på Katedralskolan tillsammans med delar av "svensk cykels finest", Alexander Wetterhall, Kim Magnusson, Matthias Wengelin och Tomas Kristoffersson. Tobias Ludvigsson avslutade sitt pass samtidigt som vi andra drog igång och fick agera "vattenbärare" när vi druckit slut på våra flaskor. Det blev 5x30s högkadensintervaller, 3x2min enbensträning per ben och en trevlig tröskelpyramid på 6-10-14-10-6min med 2min vila mellan.

På väg ner mot Skara i morse laddade jag upp med att lyssna på alla hittills publicerade avsnitt av Cykelradion, vilket måste betraktas som en mycket trevlig satsning som jag tror de flesta cykelintresserade kan uppskatta :-)

Mycket resande blir det...

För ett tag sen räknade jag samman hur många dagar jag kommer att vara borta hemifrån under året. Kom fram till att jag kommer vara borta ca 27 av årets första 36 veckor. Den intensiva perioden börjar nu i februari och vid en mer noggrann sammanräkning kommer jag vara borta 149 dagar av de 218 dagar som går från 1/2 till 6/9 då VM i mountainbike är över.

När jag meddelade den glada nyheten för syster Ängsås d.ä. lade hon sig på vårt köksgolvet i en märkligt ihopkrupen ställning...

Att flänga runt så mycket är ju lite påfrestande och det är inte så kul att vara borta från flickan på bilden ovan. Det är ju som tur är mestadels roliga resor eftersom de nästan uteslutande har ett idrottsligt tema, antingen som förbundskapten eller träningsläger med JoFre Sport. 2010 bjöd på några nya länder som jag inte varit i förut, t.ex. Israel, Förenade Arabemiraten och Kanada, men till 2011 är det inga nya länder inplanerade, men flera favoriter i repris som Cypern, Spanien, Kanada och Danmark :-)

En kär gammal vän?

Dagens Enervit-föreläsning gick tämligen bra. Det är ju typ 6-7:e gången jag håller i princip exakt samma genomgång, så det börjar sitta hyfsat, även om det alltid blir olika "spinn" på det hela beroende på vilka frågor som ställs.

Efter föreläsningen stack jag ut på skejtskidorna och lyckades med konststycket att gå i väggen rejält. Det var ett par månader sen jag "väggade" senast (var mer frekvent förekommande när jag satsade som mest). Jag får ju naturligtvis skylla mig själv eftersom jag körde på ganska hårt i 90min utan att äta och dricka något. Eller jo, jag började fumla efter gelen i bakfickan när jag redan frustande hade stapplat fram i ett par kilometer. Lite ironiskt med tanke på att huvudtemat på föreläsningen är vikten av att äta och dricka bra under träning och tävling. Jag kanske borde leva som jag lär...?

Planen var att jobba lite med en annan föreläsning ikväll, men nu är detta blogginlägg det mest produktiva jag lyckats åstadkomma sen middag :-/

Mörkaste Värmland

Befinner mig för tillfället i mörkaste Värmland, närmare bestämt på Långberget. Ska hålla en föreläsning å Enervits vägnar under morgondagen men passar även på att klämma lite skidor.

Nu är ju inte jag någon expert gällande marknadsföring, men hade jag varit värmlänning hade jag krävt pengarna tillbaka av den reklambyrå som tog fram detta koncept för att locka besökare till Värmland ;-)

IQ Stars

RF har tillsammans med IQ-initiativet (ett dotterbolag till Systembolaget) inlett ett samarbete som kallas IQ Stars. Målet med satsningen, som startar idag, är att engagera idrottande ungdomar mellan 13-17 år, gärna i samtliga 70 specialidrottsförbund, att ta ställning för en alkoholfri idrott. På så sätt hoppas man att ungdomarna ska vänta med att dricka alkohol så länge som möjligt.

Jag dricker själv inte någon alkohol alls sedan ca 2,5 år tillbaka och under denna period börjat ifrågasätta hela alkoholkulturen allt mer. Därför tycker jag naturligtvis att det är bra med satsningar som gör att unga människor inte invigs i denna märkliga tradition. Å andra sidan brukar RF's satsningar ha en tendens att bli lite "prutthurtiga" och ha ett löjes skimmer över sig (exempelvis detta), vilket jag oroar mig för gör att de nästan kan ha motsatt effekt...?

Enkel matematik

4x4 minuter är en annan het intervallform för tillfället. Undrar om Deadmau5 tänkte på syreupptagsträning när han skrev låten "4x4=12"? Musiken gör sig ganska bra i samband med den typen av träning... men när man utsätter sig själv för sånt önskar man verkligen inte att träningseffekten följer hans matematiska uträkning ;-)

De botar nageltrång också

30-sekunder långa maximala intervaller med lång (2-7min) vila mellan har varit på tapeten de senaste två åren. Anledningen är väl att trots att det är ganska utpräglad sprintträning är effektivt för att förbättra uthålligheten. Hittills har denna uthållighetseffekt främst tillskrivits dessa intervallers påverkan på enzymer i musklerna som även används vid aerob energiomvandling. Nu har det även kommit bevis för att de även kan vara en effektiv form av träning för hjärtat och därmed syreupttaget (eftersom det främst begränsas av hjärtats förmåga att pumpa ut blod).

Denna typ av intervall ger nämligen upphov till betydligt större slagvolym (mängden blod som pumpas ut per hjärtslag) än vad ett klassiskt test för att mäta maximalt syreupptag gör, trots att man når mycket högre puls vid syreupptagstestet. Att det framförallt är slagvolymen och inte själva pulsen som är stimuli för att hjärtat ska växa till sig vet man sedan tidigare. Man (eller i alla fall jag) trodde däremot att den högsta slagvolymen nåddes (för idrottare som tränar regelbundet en längre tid) först i närheten av maxpuls. Så verkar alltså inte vara fallet...

Cardiac output but not stroke volume is similar in a Wingate and VO2max test in young men.
Fontana P, Betschon K, Boutellier U, Toigo M.

Exercise Physiology, Institute of Human Movement Sciences, ETH Zurich, Winterthurerstrasse 190, 8057, Zurich, Switzerland.

Wingate test (WT) training programmes lasting 2-3 weeks lead to improved peak oxygen consumption. If a single 30 s WT was capable of significantly increasing stroke volume and cardiac output, the increase in peak oxygen consumption could possibly be explained by improved oxygen delivery. Thus, we investigated whether a single WT increases stroke volume and cardiac output to similar levels than those obtained at peak exercise during a graded cycling exercise test (GXT) to exhaustion. Fifteen healthy young men (peak oxygen consumption 45.0 ± 5.3 ml kg(-1) min(-1)) performed one WT and one GXT on separate days in randomised order. During the tests, we estimated cardiac output using inert gas rebreathing (nitrous oxide and sulphur hexafluoride) and subsequently calculated stroke volume. We found that cardiac output was similar (18.2 ± 3.3 vs. 17.9 ± 2.6 l min(-1); P = 0.744), stroke volume was higher (127 ± 37 vs. 94 ± 15 ml; P < 0.001), and heart rate was lower (149 ± 26 vs. 190 ± 12 beats min(-1); P < 0.001) at the end (27 ± 2 s) of a WT as compared to peak exercise during a GXT. Our results suggest that a single WT produces a haemodynamic response which is characterised by similar cardiac output, higher stroke volume and lower heart rate as compared to peak exercise during a GXT.

Å andra sidan kan denna typ av träning knappast ersätta traditionell uthållighetsträning, men kan vara ett viktigt komplement. Om det inte vore så skulle de flesta marathonlopp vunnits av 200-400 meterslöpare ;-)

En kort? replik

Till min stora glädje fick inlägget om avsaknaden av landsvägscyklister på de svenska crosstävlingarna och det eventuella sambandet med en något kontraproduktiv attityd inom landsvägscyklingen avsedd effekt. Det engagerade er läsare och även om många inte håller med så tror jag att det kanske väckte funderingar kring idrottandet. Tror inte jag haft så mycket kommentarer sen jag spekulerade i om Anja Persson var lite för tung för att prestera optimalt (1 och 2) eller drog paralleller mellan "oss svenskars förmåga att alltid tro att andra länders idrottare är dopade så fort de vinner över oss" och diverse fascistiska ideologier ;-)

Nåväl, några "korta" tillägg i debatten...

Det är ytterst få saker en cyklist MÅSTE göra för att vinna cykeltävlingar, mer än att ställa upp i loppet. Att träna/tävla cykelcross är naturligtvis inget undantag. Man MÅSTE alltså inte träna cykelcross, bana eller något annat för den del för att bli bra på landsvägscykel. Det finns många sätt att träna för att bli bäst i världen... eller som de säger i USA "there's more than one way to skin a cat".

Jag tycker dock att det är märkligt att det främst är MTB-cyklister som valt att köra cross här i Sverige. Det borde vara minst 50-50% eller snarare vara fler landsvägscyklister, eftersom det i dagsläget är fler som satsar på landsväg än MTB. Lägga därtill att cross är mer likt landsväg och högst troligen är mer utvecklande för en landvägscyklist än en MTB-cyklist.

Ibland hör jag landsvägcyklister säga att de inte får ut all sin kraft när de kör cross p.g.a. att det är tekniskt och därför tycker att det är dålig träning. Men shit, är det några som i så fall behöver träna cross är det dessa cyklister. Kan man inte köra sig "sönder och samman" på en timmes cross har man så usel grundteknik för cykelåkning att det är skrämmande. Förmågan att hantera och vara bekväm på cykeln i bökiga förhållanden (kurvor, kullersten, smala vägar och regn) är helt avgörande för att kunna hålla sig långt fram i klungan vid partier av banan när den vinnande gruppen oftast slinker iväg. Dessutom blir detta mer och mer viktigt för alla som tänkt sig att komma högt upp i sammandraget på etapplopp, eftersom framförallt internationellt blir det vanligare och vanligare med etapper med grusväg eller kullersten. Det är lite sent att börja fila på detta man är 29 år, proffs och har fysiken som krävs men inser att det hela faller på en bristande grundteknik...

Är det någon som tänkt bli bra på att spurta är det inte så dum idé att lägga lite tid på att lära sig köra bana bra. Få se nu, Cavendish, McEwen (som började med BMX), Boonen, Renshaw, Zabel, Goss, ja ni fattar...

Jag är HELT övertygad om att man kan bli bäst i världen på landsväg utan att någonsin röra vid en cross- eller bancykel, MEN jag är lika övertygad om att chanserna att bli riktigt bra är större om man breddar sin "cykelrepertoar". Och då menar jag inte att tycka att man kör MTB för att man kör sin vanliga landsvägsrunda på MTB under vintern ;-)

Som en liten cykelnation med litet uval kan vi inte hoppas på att stortalangerna bara hoppar upp och sätter sig i knät på oss. Vi måste vara smarta och göra det mesta rätt för att hänga med!

Tillägg till inlägget nedan

Fenomenet jag beskriver i inlägget nedan är visserligen inte unikt för Sverige, men blir extra tydligt här, eftersom cykelsporten är ganska liten i jämförelse med de flesta andra länder i Europa. Man kan även skönja detta i intervjun med Andreas Klöden som cyclingnews gjorde för en månad sen.

Eftersom vi nu är en liten cykelnation ute i den geografiska periferin är det extra viktigt för oss att stävja alla former "dålig inställning" till idrottandet!

Var är landsvägscyklisterna?

I helgen hölls nationella mästerskap i cykelcross i de flesta länder runt om i Europa. I resultatlistorna finner man en hel del namn på cyklister som normalt specialiserar sig på mountainbike och landsväg.

Toppnamn inom MTB som gick att återfinna i helgens mästerskap var Marco Aurelio Fontana (vann italienska mästerskapen), Jaroslav Kulhavy, Liam Kileen, Eva Lechner, Lukas Flückinger, Martin Gujan, Sabine Spitz och Jelmer Pietersma. På landsvägssidan fanns exempelvis det en hel drös duktiga landsvägsproffs med vid franska mästerskapen som Sandy Casar (Francaise Des Jeux), Arnaud Labbe (Cofidis Le Credit En Ligne), Sébastien Hinault (Ag2R La Mondiale), Sébastien Minard (Ag2R La Mondiale), Jerome Pineau (Quick Step), Arnold Jeannesson (Francaise Des Jeux) och Steve Chainel (Francaise Des Jeux). Dessutom vann som vanligt multitalangen Marianne Vos holländska mästerskapen i cross...

Här i Sverige avslutandes Merida-Northwave Cup i helgen och i princip alla som deltagit i cupen är MTB-cyklister, med några få undantag, t.ex. Linus Dahlberg och Karin Aune. Var i hela fridens namn håller alla landsvägscyklister hus?

Jag har en teori... kulturen inom svensk landsvägscykling har blivit alldeles för mycket "back slick och solbrillor" och alldeles för lite "underställ och snor"! Det är banne mig för slapp inställning till träning bland svenska landsvägscyklister för tillfället. Nivån är så kass just nu att har en cyklist minsta lilla antydan till naturlig talang räcker det att åka ut på ett par timmars fikarunda några gånger i veckan för att hänga med eller t.o.m. vinna i elitklassen. Startfälten på landsväg är för tillfället större på landsväg än MTB, men genomsnittscyklisten i elitklassen är påtagligt sämre tränad i landsväg jämfört med MTB i dagsläget. Det är m.a.o. dags att börja fundera över vad man vill med sitt cyklande, är det att vara en medelmåtta eller att nå sin fulla potential? Är det det sistnämnda behöver man inse att man pysslar med en klassisk "snorsport" där det krävs en nära på manisk passion för att bli fysiskt utmattad balanserat med en livsstil som möjliggör optimal återhämtning däremellan för att lyckas. Man får helt enkelt inte vara rädd för att ta i ordentligt!

Kommer man med argumentet att man är "tävlingstrött" efter en säsong i svenska elitklungan så hoppas jag verkligen inte att man har någon som helst ambition att någon gång bli professionell på landsväg eftersom det innebär ungefär dubbelt så mycket tävlande från slutet av februari till mitten av oktober och under betydligt mer miserabla förhållanden än vad något svenskt lopp kan erbjuda...

Men ok, vill man inte köra cross som landsvägscyklist så lär man ju istället vara uppe i Falun och nöta velodrom minst en helg i månaden och dessutom köra de tävlingar som anordnas där. Rotterdam 6-dagars går just nu och band deltagarna finns åkare som t.ex. Theo Bos (Garmin-Cervelo), Niki Terpstra (Quick Step), Kenny Van Hummel (Skil-Shimano) och Bobbie Traksel (Landbouwkredit-Colnago). Även här finns några undantag bland cyklister som inte bor i Falun, t.ex. Sara Mustonen, David Ekholm eller hela Team Cykelcity.

Svensk landsväg måste snäppa upp sig både en och två nivåer om man vill fortsätta skörda så oväntat fina internationella framgångar som nu sker genom cyklister som Gustav, Emma och Tomas!

Mer BMX

Nu har jag kommit en bit i BMX-kravprofilen (sista grenen ut) och börjar t.o.m. skönja ett ljus i det kompakta mörker som sammanställandet av förbundets elitplan varit.

För supercross står det tämligen klart vilka förmågor som är viktiga för att vinna tävlingar (kortfattat): reaktionssnabbhet i starten, en grym acceleration nerför startrampen, förmågan att hoppa precis så långt hoppen är långa, bra linje och tryck i kurvorna, bra pump över whoopsen och rejäl effektutveckling med en kadens 160rpm i de korta trampsektioner. Klart!?!?!?

Att beskriva vad såna här människor håller på med är inte helt lätt, men jag misstänker att vi har att göra med en rätt spänstig kille ;-)

BMX Historia

Just nu är det "gren- och kravprofilen" för BMX som ligger i pipeline och idag råkade jag på detta klipp under min research av sportens historia :-)

Det har hänt lite sen dess...