Partypooper

Idag tänkte jag vara riktigt riktigt tråkig och kontroversiell i mitt bloggande, så håll i er...

Alla skriver idag om Charlotte Kallas grymma prestation igår och hur kul detta är. Jag håller med, men vill vara lite "kärringen mot strömmen", gå åt motsatt håll och lägga lite sordi över firandet.

Jag tycker att det är en väldigt obehaglig attityd vi har här i landet. När det går bra för andra nationer spekuleras det gärna i att "det var ju märkligt att det går så bra för dem" och alla fattar förstås numera att det insinueras om doping. När det går bra för svenskar är det ENDAST tack vare hårt arbete, stor talang, vinnarinstinkt och självförtroende. Svenska idrottare skulle ju aaaaldrig ägna oss åt något sådant som doping, VI SVENSKAR är ju faktiskt lite bättre än alla andra. Vänta nu, den där åsikten känns bekant... just ja, den var populär i Tyskland på 30-talet och kallades då för nationalsocialism.


En vanlig motivering till detta är att det faktiskt är väldigt få svenska idrottare som åker fast i dopingkontroller. Ja tacka fan för det, Sverige är ett dopingparadis. Vi har kanske ett av världens sämsta antidopingarbete där vår syn på antidoping är att dela ut en folder där det står "aja baja, inte dopa sig, det är farligt". När skedde senaste en razzia mot en enskild idrottare, en idrottsklubb eller mot en läkare som arbetar med idrottare här i Sverige? I många andra länder har man arbetat aktivt mot doping i många år, ofta i nära samarbete med polisen, vilket har lett till att flera idrottare åkt fast utan att de lämnat ett enda positivt dopingprov.

Jag kan ju bara se till mitt eget idrottande och ta de senaste två åren som exempel. Trots att jag varit svensk mästare och deltagit i VM har bara tre av de 16 dopingprov jag lämnat under denna period skett i Sverige och inget av dem har varit ett s.k. "out-of-competition", d.v.s. den typen som verkligen gör någon nytta. Vid SM 2009 var jag dessutom tvungen att skriva in en anmärkan på kontrollens utförande på den blankett man fyller i i samband med provtagningen eftersom personen som skulle hålla koll på mig efter målgång helt plötsligt försvann och jag fick leta upp denne själv. Slarviga och oseriösa kontroller verkar vara lite av ett "signum" för svenskt antidopingarbete. Dessutom har jag inte hamnat i det vistelserapporteringssystem som det ofta skryts så mycket om. Jag har m.a.o. i lugn och ro kunnat byta ut varenda röd blodcell i mitt blodsystem här hemma på Kopparvägen 49B och jag så velat.

Inte nog med att vi inte letar efter doping här i Sverige, dessutom kommer flera av de senaste och mest avancerade dopningsmetoder från vårt land och även analysmetoder har utvecklats här, vilket ju innebär att vi sitter på spetskompetensen för hur man kommer undan kontrollerna.

Nåväl, nu har jag fått avreagera mig... stort grattis till Charlotte Kalla, jag hade ståpäls redan när hon skejtade iväg på startrakan. Däremot kommer jag nog alltid hålla liiite mer på Anna Haag eftersom jag har lättare att identifiera mig med en idrottare som nästan aldrig vinner, men som alltid håller en jämn hög nivå!