Engelbrektsloppet

Så var det dags för lopp #2 i min lilla Vasaloppsuppladdning, Engelbrektloppet i Norberg. I Hornbergsloppet för två veckor sen körde jag motionsklassen, men sedan dess har jag löst medlemskap i skidföreningen Falun-Borlänge SK (lite lokalpatriotisk har jag allt blivit här uppe). Mina "laglamrater" tog en dubbelseger i dagens tävling genom Fredrik Östberg och Jimmie Johnsson (där de förpassade förra årets Vasaloppsvinnare till tredjeplatsen). De har radat upp fina resultat senaste tiden, med bl.a. en trippel i Bergebo Skimarathon förra helgen (Jimme Johansson, Adam Steen och Mikael Östberg) och den dubbel i Hornbergsloppet (Kalle Gräfnings och Mikael Östberg, där även Annika Löfström knep segern i damklassen). Normalt sett är detta en renodlad elitklubb, men det finns planer på att öppna upp för medlemmar som kan tillföra klubben någoting annat än segrar i skidspåren och jag är lite av en försökskanin i år :-)


Loppet mätte 60km och efter att ha studerat tidigare upplagors resultatlistor var målet att åka under 3:30 tim och komma topp 20 i H21. Loppet gick på det hela taget bra och jag kunde rätt sliten korsa mållinjen på 3:24:59 på 19:e plats i H21 (var dock 49:a i mål eftersom jag hade två damer och ett antal herrveteraner före mig). Tävlingen genomfördes i vad som kan betecknas som bästa tänkbara förhållanden, strålande solsken och ca -5 grader. Vad har vi gjort för att förtjäna detta?

Några nyttiga lärdomar samlade jag på mig under dagen:

- Jag klädde mig för varmt, vilket inte alls är bra eftersom det innebär en onödigt stor vätskeförlust och mer blod som måste till huden för att hjälpa till med kylarbetet (blod som annars kunde användas i musklerna).
- Mitt vätskebälte med småflaskor (som syns på bilden ovan) är "fippligt" att använda eftersom flaskorna är svåra att sätta tillbaka igen och de på framsidan uppenbarligen trillar ur när man stakar mycket.
- De detaljer i stakningen som jag fick här på bloggen (tackar så hjärtligt) bekräftades även av en av instruktörerna uppe på Långberget. Dagens tävling innebär alltså en rejäl förändring i tekniken, vilket kändes lite ovant först, sen kändes det riktigt bra men på slutet fallerade allt eftersom jag var så trött och ville bara skita i allt...
- Vallningen verkar ha gått halvbra, eftersom flera verkade ha en aning bättre glid samtidigt som fästet blev markant sämre sista 20km. Måste framförallt lära mig att få fästvallan att sitta lite bättre. Till Vasan tänker jag dock inte låta någon klåpare som mig själv sköta vallningen, då ska det bara fungera!

Dagens stora orosmoment är att jag har ont i höger fot i samband med frånskjut. Stortåsenan under foten smärtar, stortåsenan ovanpå foten ömmar och faktiskt är hela vristen lite svullen. Detta uppkom lite grann redan förra helgen, men jag hoppas att några dagars vila ska vara botemedel nog.