onsdag 26 augusti 2009

Motivationen kommer och går

Senaste veckorna har jag fokuserat rätt hårt på backintervaller, närmare bestämt i Baggbo och med inriktning syreupptag. Har legat på så hårt att fyra vändor uppför backen har räckt per pass. Det ger ca 18min effektiv intervalltid.


Igår körde jag sista passet i backen och inspirerad av VM så klämde jag till med nytt personligt rekord på första intervallen, 4min 18 sek. Tydligen var jag lite väl inspirerad. Jag stekte benen rätt rejält eftersom de "stod rakt" ut från start på 2:a och 3:e intervallen vilket gav tiderna 4:35min och 4:33min. Sista gången lyckades jag dock, med livet som insats, dra till med näst snabbaste tiden någonsin, 4:23min. Motivationen var på topp!

Idag när jag drog ifrån gardinerna efter en god natts sömn sjunk träningslusten igen. Regn och +14 grader. 5 timmar distans känns inte supergött. Efter en flukt på yr.no där jag kunde konstatera att det skulle regna hela dagen, men bli bättre imorgon, bestämde jag mig för att skjuta på distansträningen en dag.

Nu ska jag gå ner och köra någon timme på rulle... det är nog lagom aktivitet idag :-)

måndag 24 augusti 2009

VM 2009

Så sweet! Fick precis besked om att jag är uttagen till tempo-VM i år också. Ska bli så sjukt jävla roligt. Darrar faktiskt fortfarande lite av upphestning :-)

Förra året blev det en 20:e plats och jag tror jag har goda möjligheter att förbättra den placeringen i år. Då var jag debutant i VM-sammanhang. Jet lag från en USA-resa och lite småont i ett knä gjorde träningen lite darrig (men jag genomförde i princip allt) sista två veckorna. Förra året var det just två veckor träning innan loppet, medan det i år blir ett par perfekta uppladdningslopp. Förra året stressade jag med min D-uppsats sista månaden. Har faktiskt utvecklats ytterligare som tempoåkare till i år, eftersom jag ju har 25% mer erfarenhet av tempolopp sen jag körde mitt första 2006.


Programmet fram till VM och resten av säsongen ser preliminärt ut som följer:

29 aug Glasrikeresan
2-6 sept Slovakien Runt UCI 2.2 (etapp 3 är ett tempo)
13 sept Crono Champenois (tempo) UCI 1.2
16 sept GP Wallonie UCI 1.1
18 sept GP de la Somme UCI 1.1
20 sept Duo Normand (partempo) UCI 1.2
24 sept VM-tempo
25-27 sept Tour du Gévaudan Languedoc-Roussillon UCI 2.2
3 okt Münsterland Giro UCI 1.1

söndag 23 augusti 2009

Pick nick

'Cause there's a place in the sun
Where there's hope for ev'ryone
Where my poor restless heart's gotta run
There's a place in the sun
And before my life is done
Got to find me a place in the sun

Steve Wonder är underbar och det är även det minsta man kan säga om min och Annas pick nick idag. Vi tog min nya pace-moppe ut till badplatsen vid Varpan ute i Berggården (uttalas "Bärsgårn"). På vägen stannade vi och köpte doughnuts, mazarin, brownie, morotskaka och en muffin. Solsken, gott te, sötsaker, frukt och så djupa diskussioner som bara riktigt goda vänner kan ha. Det var vi värda!

Nostalgi

Idag gick VM i långlopp nere i Graz-förorten, Stadtegg. Loppet i Stadtegg har jag kört två gånger förut, en gång som EM 2003 och en gång som världscup 2004. Senaste gången blev jag dessutom god vän med familjen Keller som jag hyrde boende av.

Banan var då en riktigt bra långloppsbana med långa klättringar (1400möh som högst och ca 400möh som lägst), varierande utförskörningar och en fin mix av stigar, grusväg och lite asfalt.

Kollade en del på "live streamen" från tävlingen och blev GRYMT sugen på att åka lite MTB igen :-)

Så här såg prispallen ut 2004. Heinz Verbnjak vann före Alban Lakata och mig.

Överlycka!

Andra dagen på rad som jag vaknar en timme efter att klockan ringde och har fixat frukost lagom till Gilmore Girls!

lördag 22 augusti 2009

Idrott när den är som bäst

Jag blir glad. Det här visar att man inte behöver vara en vinna-till-varje-pris-psykopat för att nå toppen. Det är ju egentligen självklart hur man ska prioritera i en sådan här situation, men ändå skönt att få det svart på vitt, att när det verkligen gäller så tar folk rätt beslut. Man kanske skulle satsat på orientering istället?

Hårt motstånd i Baggbo

Jag har kört en hel del backintervaller uppför Baggbo i Bjursås senaste veckorna. Idag mötte jag hårt motstånd, från en familj som bor utmed vägen. Tjockispappa stannade mig och så åt mig att jag måste cykla långsammare förbi deras hus när jag åker utför. Annars kunde jag köra på någon av hans ca 200 snorungar som ränner omkring. Jag försökta förklara att jag inte cyklade särskilt fort. Faktum är att jag inte trampar, utan rullar förbi med händerna på bromsarna. Det sista man vill göra är ju att köra på ett barn.

Mamma i huset stod en bit ifrån stöttade sin man med tillrop lite då och då. Självklart hade hela familjen "Foppa-tofflor" på sig. Trots att jag försökte hålla min fick jag veta i otrevlig ton att om jag inte "saktade in" så skulle det minsann "vara slutcyklat i backen för min del".

Hm, jag undrar just hur han tänkte förbjuda någon att cykla inom fartbegränsningarna på en allmän väg? Jävla Hillbilly!

Lycka är att...

... kliva upp en timme senare än planerat och börja dagen med att avnjuta ett underbart avsnitt av Gilmore Girls. Länge leve kulsprutedialoger och North East putt-i-nutt.


Nu ska jag köra backintervaller i Baggbo...!

Lervälling!

Efter nästan ett helt års väntan släppte Svenska Cykelcrosscupens führer idag programmet för årets drabbningar:

fredag 21 augusti 2009

Oglamorös oäktning

Så skönt att få det ur systemet, "Inglorious Basterds"!

Förväntningarna var höga på den gode Tarantino och han levererar. Kanske inte som Usain, men helt i linje med vad jag hade drömt om. Intelligent dialog, snyggt foto och små detaljer som ömsom får en att skratta och ömsom fängslas. Slutscenen kan bli en klassisk hämndscen i paritet med "Carrie". För övrigt kan jag återigen bara konstatera att Brad Pitt är det närmaste jag kommit någon form av homoerotiskt förhållande. Han är banne mig min favoritskådis och troligen världens snyggaste man!


Åsa (a.k.a. "dubbeldusch") tyckte också att den var bra men "den var ju ingen Reservoir Dogs". Ronny gav den ¤¤¤¤ på TV4 imorse och den får @@@@ av mig med :-)

Åt hamburgare på Banken Bar & Brasserie efteråt. Hamburgare UTAN bröd. Försökte smickra servitrisen till att fixa bröd på min. Men min charm kom inte långt och hon meddelade att det finns gatukök ifall jag vill ha bröd, här har de serverat utan bröd de senaste 21 åren!

torsdag 20 augusti 2009

Vem minns tvåan?

Att man bara kommer ihåg vinnaren har väl aldrig varit mer aktuellt än just nu. För vem tusan kommer att minnas Panamas Alonso Edward när Bolt river av helt sjukt grymma världsrekord på rutin? 19:19 på 200m i halvdan form, ja då har man skaplig kapacitet...

onsdag 19 augusti 2009

Idi Amin

Doping, men framförallt psykologin bakom detta har fascinerat mig ända sen Festinaskandalen i Tour de France 1998.

Idag kommer rapporter att Daniel Bailey har lämnat ett positivt prov efter 100m finalen där han blev fyra efter "Lightning-Bolt". Bailey och Bolt är träningskamrater och har samma tränare och nu är förstås spekulationerna om Bolt igång. Med all rätt, eftersom det duggar tätt med dopingförseelser kring Jamaica och tränaren Glenn Mills.

Bolt har ju en skön stil som jag tror de flesta av oss i publiken uppskattar. Men vilken typ av mentalitet har en person som ler, skojor och showar samtidigt som han ljuger alla rakt upp i ansiktet genom att fuska sig till framgång...?



Jag kan inte låta bli att dra vissa paralleller till en väl känd diktator som var en skojig pajas på ytan, men som ju visade sig vara ett grymt monster.

tisdag 18 augusti 2009

Cykelcross

I nästa nummer av Cykeltidningen Kadens har jag skrivit en artikel om teknikmomenten i cykelcross. Förra veckan var jag och Luca Mara ute på Bosön och tog lite bilder som ska ackompaniera artikeln. Som vanligt blir det en gigantisk skillnad i resultat mellan när en amatör "tar lite bilder" och när ett proffs FOTOGRAFERAR.

Det enda tråkiga med dagen var att jag blev påmind om hur sjukt roligt det är med cross. I år blir det inget crossande för min del eftersom jag sålde min crosshoj igår och dessutom planerat in en inte så tråkig resa till USA när den svenska cross-säsongen går av stapeln :-)

måndag 17 augusti 2009

Ett litet skämt

Mamma skickade en rolig historia per e-post för ett tag sen. Berättade den för pappa imorse och kom just på att det kanske finns folk med humor som läser bloggen...

Here goes:

En bonde står och vaktar en stor flock med får som betar på kullarna. Då kommer plötsligt en splitter ny BMW på vägen nedanför. En kille i Broni-kostym, Gucci-skor, med Ray Ban solglasögon och en YSL-slips sticker ut huvudet ur bilen och ropar till bonden:

- Om jag kan räkna ut hur många får du har på betet, kan jag ta med mig ett av fåren då?

Bonden tittar på killen och på den spridda flocken med får och svarar:

- Det är okej för mig!

Killen kör fram sin BMW till bonden, tar fram en HP Notebook som han öppnar på motorhuven. Med hjälp av HP:s senaste 3G-telefon kopplar han upp sig mot en NASA-sida på Internet.

Med GPS hämtar han den exakta positionen, och matar in den i en satellit som skannar betesområdet med högupplösta bilder.

Efter en stund öppnar killen den digitala bild han fått mejlad till sig, importerar bilden till Adobe Photoshop, fixar till den lite och skickar den till Processing Facility i Hamburg. Inom några sekunder får han ett nytt svar via mejl där det står: "Picture processed and data stored".

Så loggar han in på en MS-SOL-databas via ODBC och laddar ner ett exceldokument med flera hundra avancerade formler. När detta är gjort mejlar han all data till en Xircom och på ett ögonblick får han svar. Avslutningsvis gör han en 150 sidors fyrfärgsutskrift på sin minimala
HP Color Laserjet och kastar ett öga på den sista sidan:

- Du har exakt 1586 djur.

- Det stämmer, säger bonden. Så du kan ta med ett av fåren.

Bonden tittar på när killen går runt för att välja ut ett av fåren som han sen jobbar hårt med att få ner i bagageutrymmet på BMW:n.

Bonden frågar:

- Du, om jag kan säga exakt vad du jobbar med, får jag tillbaka fåret då?

Killen tänker en stund på detta och säger att det är okej.

- Du är konsult, säger bonden.

- Det stämmer! svarar killen. Hur kunde du veta det?

- Det var lätt, säger bonden. Du kom hit utan att någon bett dig. Du tar betalt för svar som jag redan visste, på en fråga jag inte ställt. Dessutom har du ingen aning om hur den här branschen fungerar!

Så var nu så snäll och öppna bagageluckan och ge mig tillbaka min Bordercollie...

Det känns tomt

Vår TV-box från Tele2 pajade för tredje gången i torsdags. Hoppades att den nya skulle ha kommit med posten idag. Men nej! En kväll utan te och frukt framför Scrubs känns meningslös på något sätt...

MadAss

Igår afton åkte jag tåg och buss ner till Uppsala där pappa hämtade mig på stationen. Sov sista biten i bussen och satte mig sömndrucket i pappas bil. Kvicknade dock till blixtsnabbt när Ekot kl 22:00 trumpetade ut nyheten om Usain Bolts nya världsrekord på 9:58s. Shit vilken kille! Var tvungen att ringa Jocke och prata av mig lite om denna idrottshistoriska händelse. Hade glömt bort att 100m-finalen var igår kväll, men det har ju inte direkt varit några problem att få se loppet i efterhand...

Målet med resan var att hämta den Sachs MadAss EU-moppe som jag köpt av pappa. Jag har ambitionen att börja köra mer pace i min träning och blev inte avskräckt efter vurpan när jag låg på pace i Köbenhavn. Eftersom jag ju har valt en civil karriär som tränare så är tanken att jag även ska kunna använda denna som tränare, t.ex. köra pace med träningsadepter eller åka mellan träningsgrupper på läger.

Idag efter frukost "sadlade jag upp" och började köra upp mot Falun. Hade rekat väderleksrapporten för att säkerställa att jag skulle slippa bli blöt och det verkade lovande. Som vanligt hade metrologerna FEL och jag blev regnduschad första 3 milen för att sedan få avverka de kvarvarande 12 milen blöt. Lyx!

Lyckligtvis hade jag sommarpratarna Sofia Jannok, Herman Lindqvist, Kristian Luuk och Laleh som sällskap hela resan. När jag och pappa testade att köra pace med nyss nämnda MadAss för någon månad sen tyckte jag att den gick några kilometer i timmen för sakta. Den är dock nästan helt ny (mätarställning 180km när jag lämnade Sundbro imorse) och precis som pappa förutspådde så gick den bättre och bättre på vägen upp eftersom motorn fortfarande håller på att köras in. Nu toppar den 67km/h när det går utför och marschar stadigt på ca 55km/h på platten. Det bör räcka för att få lite schysst pace-träning framöver! När jag tankade i Hofors kunde jag även konstatera att den drar 0,25L milen, vilket är aningen mindre än min trötta Volvo 850...

Pappa håller förresten på att bygga garage och målade nyss takfodren. Ser inte den här färgskrapan väldigt förvånad ut?

söndag 16 augusti 2009

Du, jag och internet

Det är inte ofta man tänker på att allt man upplever i sin vardag faktiskt är en del av den historia som skolbarn kommer att lära sig i framtiden och som historiaforskare kommer att analysera in absurdum.

DN har haft en artikelserie om internet och dess uppkomst. Detta är ju onekligen monumental en del av vår historiska övergång från industrisamhället till informationssamhället...

Idag ska jag för övrigt inte ägnat mig åt någon fysisk aktivitet utan viger hela dagen åt att sitta framför datorn och jobba, med bl.a. internet :-)

Det är en fin linje

Lite "häng" på brallorna har sedan typ mitten på 90-talet varit ett legitimt och rätt snyggt mode, även utanför kretsen med vaktmästare som haft så sen gud vet när.

Men som med mycket annat är det en fin linje mellan genialitet och dårskap... Tycker att killen vid baren på Bolanche i Borlänge igår kväll hamnat en bra bit över den linjen.



Eller som Joey skulle ha uttryckt det: "Over the line? You, you, you're so far past the line... that you can't even see the line. The line is a dot to you!"

lördag 15 augusti 2009

Hemslöjd

Fick igår en något för tidig födelsedagspresent (de duggar tätt nu, först ridningen för en månad sen som var sen från ifjol och så nu denna).

Det var i alla fall ett vackert "handarbete" med ett fint budskap:

Känna pulsen

En av de viktigaste egenskaperna för en komiker måste vara känslan för samtiden och de just nu rådande trenderna. För de flesta med en acceptabel nivå av humor är företeelser hos sig själv och sina medmänniskor bland det roligaste som finns. Så länge man inte tar sig själv på allt för stort allvar är insikten om sin egen förutsägbarhet inget annat att göra åt än att skratta.

Har aldrig varit någon större Hey baberiba-fan men dels så tipsade Wille på Cykelcity om Peter Magnussons TV-serie "Blomstertid", som fortfarande går att se på www.tv4play.se, och ikväll såg jag hans långfilmsdebut "Sommaren med Göran". Göran är inte så bra, nästan patetisk bitvis, och det värsta är att jag kände igen mig i honom. Då är det bara att börja skratta... helst med en lite lätt hysterisk touche :-)

torsdag 13 augusti 2009

Musik och cykling är mina passioner...



Får inte MC SpandX en MTV Music Award för detta så är det bevisat att folk inte förstår sig på riktigt riktigt bra musik!

Galningar

Det finns många galningar ute i världen. De flesta gör något kul med sitt vansinne, medan andra bara är onda.

Herr Kammerl är galen och gör nått coolt:





Kollade på några dokumentärer om Charles Manson förra veckan. Han verkar bara vara ond, vilket nog är ganska vanligt bland massmördare eller i det här fallet en person som lyckas få andra att mörda åt honom:



Men tänk om karln hade använt sin karismatiska personlighet till att påverka folk på ett positivt sätt. Som tränare skulle det ju vara en grym tillgång. Alla demontränare genom tiderna kanske helt enkelt är en Charles Manson personlighet som valt att göra nått aningen mer vettigt med sin talang...?

lördag 8 augusti 2009

Oroande trender

Ett oroande trend jag sett är att folk i min omgivning skaffar rent groteska skor. Rasmus Guldhammar visade stolt upp ett par Fred Perry dojjor som närmast kan beskrivas som ett par "kinaskor" när vi delade hotellrum i tordags. Idag avslöjade Henrik Öijer sin senaste felnavigering i modedjungeln!

Ännu mer oroande är trenden att killarna i Team Cykelcity vurpar ner varandra på tävlingarna just nu. I den här högen ligger Stenberg och Stillfors och glider på Katrineholms gator. I lördags bildade Linkan och Bjelkmark en liknande hög i slutet av Scandinavian Open.


Det är å andra sidan skönt att det inte bara är jag som tappar balansen hela tiden :-)

Tävlingsrapport och långfika i Köpenhamn

Jag och Andreas kom nyss hem efter en fikarunda, nej, snarare lunchrunda inne i centrala Köpenhamn. Först visade jag honom slutvarvet vi körde på sista etappen av Danmark Rundt och sen cruisade vi omkring på Raadhuspladsen och Ströget och "spände vaderna" på jakt efter ett optimalt fik som serverade bra kaffe och hade uteservering i solen. Vi hamnade dock till slut på Kongens Nytorv, som för dagen var soldränkt och fullt med människor. Visst är det märkligt att man är så van att vara klädd i trikåer (eller gladiatordräkt, som en f.d. granne till mig kallade det) att man utan att blinka beger sig in i centrum av en av Europas huvudstäder iförd en sådan outfit och till råga på allt sätter sig och äter i lugn och ro...

På väg in mot stan såg jag en campingplats med mycket tydlig cykelanknytning. Den heter Absalon Camping. Undrar om det är den olympiska mountainbikemästaren Julien som driver den. Julien skröt även över att de var medlem i DCU. Frågan är bara om de är medlemmar i "Danmark Cykle Union" eller "Dansk Camping Union"...?


2-dagarstävlingen Paris-Correze blev en tuff historia. Första dagen var det "tempo furioso" de första milen. Jag var helt färdig efter ca 50km när de som senare skulle göra upp om segern smet iväg. Då hade redan tre av oss klivit av och det var m.a.o. "game over" för oss. Jag kom till mål 23 minuter efter segraren i en mindre grupp där jag tyvärr var först i laget att kasta in cykeln på 42:a plats. Enda trösten är väl att det stod såhär på cyclingnews: The challenging finish concluded a race described as "harder than a stage of the Tour de France" by Sylvain Calzati, who accompanied his teammate until 10km to go in a five-man breakaway.

Nåväl, nya tag andra dagen! Jag kände mig bättre andra dagen, vilket jag brukar göra när det är tävlingar över flera dagar. Prickade dessutom in rätt utbrytning på nio åkare, som alla trodde skulle få köra iväg eftersom ingen i den låg bra till sammanlagt. Så blev det inte eftersom det italienska laget Caminooro A-style attackerade fältet, kom iväg med 15-20 man och körde ikapp oss. De hade med sig 4:an i sammandraget, Fransisco Ventoso, som de hoppades skulle kunna köra upp sig eftersom de tre första sammanlagt missat att gå med i offensiven. De tog kontroll över vår tätgrupp och satte upp två killar som bara körde allt de hade så att vi som mest fick 1:50min till klungan. När klungan trodde att de hade kontroll och hade fått ner oss till 30sek med 60km till mål så slog de två som dragit åt sidan och de satte de upp två nya killar som snabbt ökade avståndet till 1:40min igen. Dessa två yxade på som vettvillingar tills vi gick ut på sista 20km långa varvet, då attackerna från oss som suttit på hjul började. Med en mil till mål var vi 10st kvar i täten och trots att alla började bli rejält slitna avlöste attackerna varandra. Jag bestämde mig för att lägga mig bakom Ventoso, som jag antog skulle åtminstone hålla tempot uppe hela vägen in mot mål. Taktiken lyckades förträffligt. När vi körde under kilometermärket var det två man loss ca 75m före Ventoso med mig och de övriga på hjul. Med 800m till mål började målbacken och jag drog igång direkt. Precis när jag kom ikapp de två som var loss drog dessvärre även de igång sin spurt. Orkade inte riktigt hänga med dem och blev dessutom passerad av två andra de sista par hundra metrarna. En 5:e plats på en 2.1-tävling är jag rätt nöjd med :-)

Igår missade jag även flyget för första gången i mitt liv. Skulle med 07:30-kärran från Paris till Köbenhavn, men efter att jag och Andreas hamnat på fel terminal på den gigantiska Charles de Gaule-flygplatsen så kom vi 2 minuter för sent till incheckningen. Merde!

tisdag 4 augusti 2009

Obetydlig?

Det är många saker som gör att man får lite perspektiv på sin tillvaro. Det vanligaste är att kolla på nyheterna på kvällen för att inse att världen är stor och att man sitter här uppe i Sverige på en gigantisk räkmacka. Nyligen har jag haft två "perspektivupplevelser".

Ljudböcker är, efter TV-serien Vänner, den bästa mediaidén som någon fått. Den absolut största sociala vinningen är att man kan avnjuta en bok samtidigt som man låtsas sova. Folk är betydligt mindre benägna att starta en interaktion med en person som sover än med en som läser en bok.

Lyssnar just nu på "The physics of the impossible" av Michio Kaku. Dr. Kaku titulerar sig själv "Theoretical Physicist, Professor, Bestselling Author and Popularizer of Science". Som många andra forskare i världsklass har han inte bara en massa intressanta saker att säga utan kan framföra dem på ett spännande och humoristiskt sätt.

Boken handlar om teknologi som idag är omöjlig, men som i framtiden troligen kan bli verklighet. Företeelserna är mer eller mindre "omöjliga" beroende på om man har hyfsad koll på hur det ska gå till men inte riktigt är framme än upp till att man inte har en aning om det ska kunna lösas. Exempel är resor till andra solsystem, teleportering, tidsresor, tankeläsning och massförstörelsevapen.

Även om jag inte förstår fysiken bakom detta är det coolt att lära sig om...


För att återknyta till perspektiv så tar han även upp civilisationers utveckling. Ett sätt att se på detta är att dela upp utvecklingen i tre klasser beroende på energiuttag/-omvandling. Klass I har lärt sig bemästra all energi som finns tillgänglig på sin planet, klass II har lärt sig bemästra energierna i sitt solsystem (ca 1 miljard gånger mer än klass I) och klass III har lärt sig bemästra hela sin galax energier (ca 10 miljarder gånger mer än klass II).

Vår civilisation befinner sig dessvärre i klass noll, d.v.s. vi har inte ens lyckats ta hand om all energi tillgänglig på vår planet, t.e.x. som vår sol öser över oss, utan bränner fortfarande fossila bränslen.

En fråga man då ställt sig är, om det nu finns klass III civilisationer i vår galax, varför har vi inte märkt av dem? Ett svar som gör att man känner sig rätt liten och dum är, är att högre varelser sällan söker kontakt med lägre. Om du går förbi en myrstack är risken rätt liten att du försöker kommunicera med myrorna. Även om de skulle känna till att du fanns så skulle de troligen inte behöva vara rädd för dig, eftersom risken är rätt liten att du ska bemöda dig att störa dem. I det sammanhanget är det viktigt att komma ihåg att skillnaden i utveckling mellan oss och myrorna i stacken är betydligt mindre än mellan oss och en klass III civilisation...

På ett lite närmare håll än de galaktiska tankegångarna så insåg jag att jag inte har så bra koll på musik som jag själv tror. Hade aldrig hört talas om danska Nephew förrän förra veckan, men de verkar ju rätt så stora i vårt grannland...



Till råga på allt så är sångaren även medlem i humorgruppen som ligger bakom komediserien "Cykelholdet" om det danska cykellaget "Team Easy On" (sponsrat av en kondomtillverkare). Där spelar han den holländske spurtarspecialisten Pim de Kaysergracht (här närmast bilden).

Snabba ryck och ovana manövrar

Igår var jag ute på en fikarunda med Johan Lindgren...


... och idag blev det en fika vid den vackra och gamla Notre Dame i Bourges efter en resdag som började kl 05:00 (tack gode gud att du är så morgonpigg pappa)!


Måste dock säga att jag hade en administrativt, men framförallt socialt, rätt produktiv dag igår.

10:00-12:30 Tvättade kläder efter Danmark och packade om inför Frankrike hemma hos pappa

13:00-14:00 Lunch med mamma och lillasyster Ninni

14:30-15:30 Träffade Ann-Charlotte och Björn i en soldränkt park i Sommaro och beskådade det tre veckor och en dag gamla underverket Estrid

15:50-15:53 Besiktade om bilen (jepp, det tog faktiskt bara 3 min)

16:00-16:30 Kollade mail med iTouchen, liggandes på rygg i mammas soffa

16:45-18:30 Fikarunda med Linkan, där vi råkade möta min "företagarmentor" och f.d. arbetsgivaren Bosse ute på slätten

19:00-20:00 Grillmiddag med pappa och Ninni

20:00-21:45 Telefonmöte med två träningsklienter

21:45-22:30 Sista packningen inför resan idag

22:30-23:30 Glass och vattenmelon framför Seindfeld

söndag 2 augusti 2009

PDR Dag 5

Nyss hemkommen från Danmark sitter jag vid pappas matbord och har nyss inmundigat en tallrik kräm och mjölk med en skivad banan i. Det var lagom mycket, eftersom jag åt hamburgare och tårta så jag nästan storknade innan jag åkte från Köpenhamn. Hela laget samt sponsorer, familjer och övrigt löst folk firade årets goda insats på Danamrk Rundt på Café Kellerdirk som ligger precis jämte mållinjen inne i centrala Köpenhamn. Vi tog bergströjan, ungdomströjan, placerade två åkare topp 10 sammanlagt och kom 3:a i lagtävlingen, vilket kändes som skäl nog att vara nöjda och glada.

Personligen är jag inte lika stolt över min insats (se gårdagens innlägg) men är nöjd med själva resultatet. En 10:e plats sammanlagt och 10 UCI-poäng, 8 för totalen och 2 för 8:e platsen på tempot. Inte för att rankingpoäng är särskilt viktigt (inte med dagens världsrankingsystem i alla fall), men det är ju nått "konkret och mätbart".

Dagens etapp blev rätt händelsefattig rent "trampningsmässigt" men mer innehållsrik gällande det som jag tycker är den tråkigaste delen av landsvägscykel, aggressiv närkontakt med konkurrenter.

Jag kom med i en utbrytning direkt i början av etappen, men sammansättningen var inte "rätt" för oss vilket gjorde att jag, och Martin som också var med, fick order om att inte vara med och köra. Detta skapar en del irritation hos övriga utbrytare, av två olika skäl. Några vill att vi är med och försöker få fram oss för att dra. Andra vill att vi håller oss "ur vägen" och ligger längst bak. Hur man än beter sig i såna situationer brukar det nästan alltid innebära att alla inblandade blir griniga. Jag hade en rätt otrevlig ordväxling med Cervelos Martin Reimer och det var allmänt kaos i gruppen, vilket resulterade i att fyra man kom loss (utan mig och Martin) och alla andra blev inhämtade.

När nu en bättre sammansatt grupp kommit loss, tog Saxo Bank över och kontrollerade loppet genom att hålla ett lagom tempo. Bakom dem anser de flesta sportdirektörer att hela sitt lag ska sitta och gastar denna order över radion. Detta skapar ett problem, det är nu 80 man som promt ska placera sina cyklar där det finns plats för ca 10 åkare. Krydda med lite vinnarskalle, testosteron, envishet, fysisk och mental utmattning samt stress... och voilà, vi har utmärkta förhållanden för konflikt. Helt plötsligt idag såg jag att det började viftas och skrikas en bit framför mig i klungan. Folk började väja och det bildades ett "hål" i klungan. Det hade utbrutit vilt slagsmål mellan italienska laget Flaminia Bossini (med sammanlagda tvåan Maurizio Biondo) och belgarna i Top Sport Vlaanderen. Flera åkare gick omkull, bl.a. två stycken som pucklade på varandra körde in i ett vägräcke precis bredvid mig och när jag tittade tillbaka på dem hade de ställt sig upp och fortsatt boxas. Såg senare att italienaren som körde in i räcket blivit diskvalificerad, men jag tycker nog av de två så var det mest belgarens fel.

Den gruffiga delen av landsvägcykling är inte min grej och jag skulle nog inte vara någon vidare anfallare i fotboll heller... inte ens om jag, rent hypotetiska alltså, hade världens bästa teknik och bollkänsla :-)

Väl inne på slutvarven i Köpenhamn skruvades farten upp, utbrytarna blev planenligt inhämtade med 12km till mål och det hela slutade i en klungspurt. Återigen en faslig massa åskådare utmed de 6.6km långa slutvarvet, vilket skapar en skön känsla.

lördag 1 augusti 2009

PDR Dag 4

Tre etapper på rad där marginalerna inte är på min sida är knappast otur, utan brist på fokus och skärpa! Det är bara att konstatera att jag inte har den där "killer"-inställningen som krävs på den här typen av etapplopp. Visst, att växeln strejkade i målbacken igår var en sån otur/"shit happens"-grej, men på första etappen idag tappade jag 10 sekunder p.g.a. ren och skär lathet. Hade jag varit taggad till max hade jag suttit längre upp i klungan. Nu satt jag och "trampade ur benen" och tänkte på kvällens tempolopp. Klantigt!

8:e plats på kvällens tempolopp får anses som godkänt. 43o watt i snitt på 19:01min och bra upplägg/farthållning på loppet. Har dock den där obehagliga känslan av att det fanns lite lite lite till att ta ut, vilket är irriternade när det är 5 sekunder upp till 2:a platsen. Italienaren Biondo, som vann 28 sek före 2:an, var i en klass för sig idag.

Vår sportdirre Tom har varit tydlig med att påpeka att jag hade legat 3:a sammanlagt om jag inte haft problem med växeln igår och suttit för långt bak i klungan idag. Han undrar med all rätt om inte jag har cyklat i snart 16år och borde vara mer rutinerad än så... Ja, Tom, det borde jag och det finns inget försvar när den fysiska förmågan finns där, men den ruskigt viktiga "fingertoppskänslan" är helt väck :-(

Min far ansåg att jag inte borde vara så hård mot mig själv. Kanske inte, så jag avslutar med det positiva idag. Ett såhär kort tempolopp passar inte mig särskilt bra och att då vara med i en sekundstrid med de allra bästa känns faktiskt gött. Placeringen bakom mig kom Ignatas Konovalovas från Cervelo TestTeam, som vann det avslutande 14,4km långa tempoloppet på Giro d'Italia i år. Nyss nämnda TestTeam är ju inte direkt kända för att vara usla på tempo, men ingen av dem lyckades släpa runt cykeln snabbare än mig.

Tre sekunder före mig kom Jens Mouris (Vacansoleil), som är specialist på korta tempolopp. Kommer ihåg mitt första lopp för Team Cykelcity 2006, Brabant-Wallon. Då körde vi ett ca 15km långt tempo på ett flygfält och Jens slog mig med nästan två minuter. Efter att precis ha sadlat om från MTB, kommer jag ihåg att jag tänkte "shit, om det är såna där monster man ska tävla mot så blir det inte lätt det här med landsväg". Nu är jag nästan lika snabb själv och känner dessutom Jens lite grann och han är definitivt inget monster, utan en av klungans trevligaste snubbar :-)