Från idol till ultraidol

I helgen tog den amerikanska multicyklisten Brian Lopes steget från att vara en av mina idoler till att vara någon form av ultraidol :-)



Det var några år sen den numera 40 år gamla 4X-fantomen (VM-guld 4 gånger och totala världscupen 6 gånger) officiellt lade av, men han har ju som flera andra gamlingar i branschen inte slutat cykla för den sakens skull, utan hållit igång med BMX, dirt, downhill, freeride, XC, landsväg, bana osv osv.

Vår svenska motsvarighet, Tommy Johansson, berättade här om dagen att Brian brukade köra nästan alla discipliner som erbjöds på en tävlingshelg, på den tiden världscuperna i USA samkördes med deltävlingar i jänkarnas NORBA-serie. Brian kunde köra 4X världscupen på kvällen, köra DH-träning på morgonen efter, köra XC-race på eftermiddagen och sen DH-final dagen efter det. Däremellan hann han med ett antal varv i pumpt tracken och en lite hopp i dirten. En klassisk "Duracell-människa"!

Nu när sprint eliminator blivit en allt mer renrasig disciplin och det talas om en sprint världscup till 2012, så har den gamle räven dammat av XC-kläderna och är med och stångas. Han har alltid varit känd som extremt start- och spurtsnabb (BMX och 4X-cyklister är ju de som producerar flesta watt/kilo kroppsvikt, nämligen ca 25W/kg), så han är extremt farlig när han lyckas hänga med hela vägen i ett heat. Även om han cyklat en massa genom åren har han främst ägnat sig åt sprintbetonade discipliner så uthålligheten räcker naturligtvis inte riktigt till mot de åkare som kommer från XC.

Nu senast i Offenburg tog han sig dock till final, där han visserligen blev sist (6:a), men då tror jag inte det är så långt kvar tills han är med in till upploppet och då får övriga det svettigt...



Brian är även en av två författare till boken "Mastering Mountain Bike Skills" som jag verkligen kan rekommendera för de som vill lära sig mer om hur man tar sig fram på bästa sätt i terrängen på en cykel. Naturligtvis kan man aldrig läsa sig till att bli en tekniskt bra cyklist, men man kan lära sig vad det är man sen måste ut och öva en massa på ;-)

Lägret i Spanien förra veckan avlöpte "muy bien". Bra väder, bra stämning och bra träning. Vi har lagt upp lite bilder från lägret på JoFre Sports Facebooksida.

Sen hemkomsten har det varit rätt mycket att stå i, vilket i kombination med att det varit något strul med min inloggning på blogger, gjort att det inte bloggats något. Nu är verkar problemet ha löst sig...

Igår var jag och kikade på XC-tävlingarna på Borlänge Tour, som är lite av en instutition inom svensk MTB och det är kul att Borlänge CK fortsätter göra ett bra arrangemang. Borlänge Tour är även lite av säsongens sociala höjdpunkt eftersom alla inblandade har möjlighet att träffas och umgås under de tre tävlingsdagarna. Jag passade även på att köra ett par på XC-banan själv. Banan gick på ungefär samma stigar som när jag själv körde tävlingen senast, d.v.s. 2004. Det är snabb och sandig terräng med ganska lite rötter och stenar och inte allt för branta eller långa backar. Den lättåkta banan gjorde att det blev tighta strider i många klasser, vilket är roligt och spännande för oss i publiken. Vill även minnas att 2004 års upplaga bjöd på en rejäl startkrasch på XC-loppet...



Att den här typen av banor finns med under en hel tävlingssäsong är naturligtvis inget problem för svensk MTB-sport. Personligen tycker jag de är roliga (jag gillar ju å andra sidan allt som har med cyklar å göra) och de ger åkare som har lite andra kvalitéer en möjlighet att vinna. MEN så ser i princip aldrig en bana ut på en världscup eller internationell mästerskap. Förr om åren fanns det inte många platser i Sverige med topografi nog för att skapa en internationell bana, men de senaste åren har banorna fokuserat allt mindre på långa klättringar med över 200 höjdmeter. Istället har banornas karaktär skiftat mer mot fler korta, men branta, backar. Dessutom försöker man normalt ha ett par partier på banan som ställer mycket höga tekniska krav och som gärna är lite farliga och "spektakulära" för publikens skull. Att lägga banor med korta branta backar är sällan ett problem, men däremot krävs ofta en del byggnation för skapa de svåra tekniska partierna, vilket naturligtvis är ett extra arbetsmoment för en tävlingsarrangör (som ofta kämpar nog mycket bara för att få ihop en tävling överhuvudtaget). Hur man bygger olika typer av banor är heller ingen allmän kunskap och något som självklart ligger på oss i förbundet att utbilda tävlingsarrangörer i. Ett första steg som jag funderat på är att ta fram någon typ av svensk "banbyggarmanual", som t.ex. International Mountain Bike Association har på sin hemsida.

Toppningsläger 2011

Nu är det en månad kvar till Vätternrundan och flera andra stora lopp som går under juni. För de flesta (formtoppning är dock en "konstform" med många individuella variationer) är en ganska viktig del av en formtoppning att träna som hårdast ca en månad innan vill vara i bästa tänkbara form.

Därför har vi (JoFre Sport) lagt vårt formtoppningsläger nu i mitten av maj. Ska man träna så mycket man orkar är det trevligast att göra det i bra väder och även om det oftast är helt ok väder här hemma i Sverige i maj så är det mer solsäkert i Spanien. Dessutom finns det en viktig poäng med att åka iväg för denna tuffa träningsperiod så att man inte har en massa vardagssysslor som tar fokus, utan bara kan koncentrera sig på att träna, äta och vila.

Idag kl 14:45 lyfter planet från Arlanda mot Valencia för en vecka med mycket och tuff träning för lägerdeltagarna. Jag själv kommer att cykla med en del, men även sitta i servicebilen bakom gruppen för att assistera med mat och dryck, hjälpa till vid ev. mekaniska problem och även köra pace ikapp med någon som kanske tappat klungan i någon backe. Vi kommer under veckan även ha seminarium om sittställning och formtoppning... och förstås en jäkla massa skoj, skratt och gott kaffe :-)

Riskanalys och glädje

Apropå Trek, så har väl veckans stora (och tragiska) händelse varit dödsolyckan i Girot där Wouter Weylandts i Team Leopard - Trek omkom. Onekligen mycket sorgligt och en obehaglig påminnelse om riskerna med cykelsporten...

Detta är kanske mest påtagligt på landsväg, där vi bland betongkanter och stolpar av stål kan susa fram i upp emot 100km/h eller trängas och armbågas i en klunga och allt iförda lycra och en liten frigolitbit på skallen. Naturligtvis väljer vi i stor utsträckning hur stora risker vi vill ta, men helt riskfritt är det förstås ändå aldrig eftersom slumpen eller någon medtrafikant kan göra att går snett vår egen försiktighet till trots. Varför utsätter vi oss då för detta? Jag tror att det främst handlar om kärleken till aktiviteten, i det här fallet cykelsporten.

Blev påmind om denna kärlek till en särskild aktivitet när jag såg ett projektarbete som en skolkamrat till min yngsta syster Ninni har gjort under sista året på gymnasiet (de tar studentexamen om några veckor):

Trek Superfly Elite

Sen 1993 när jag började med mountainbike har jag cyklat i skogen med 26"-hjul. Det har funnits ett lite större alternativ de senaste 10 åren, även om det är först de senaste åren som det slagit lite mer. Jag talar förstås om 29"-hjul. På VM-resan förra året var det rät uppenbart att "storhjulingarna" tagit den nordamerikanska marknaden med storm. Blev då sugen att delta i detta paradigmskifte och har sedan en vecka tillbaka cyklat på en Trek Superfly Elite med 29"-hjul.



Vad är då omdömet hittills? Det funkar hur bra som helst, framförallt när man cyklar i lite mer teknisk terräng. De stora hjulen bara rullar över allt stök och gör att cykeln får en mjuk och behaglig gång i all typ av terräng. Större hjul ger förstås tyngre hjul, vilket man kan känna vid igångdrag, men det är en liten nackdel jämfört med alla fördelar. På en tekniskt lätt bana med väldigt mycket kurvor, skulle man på elitnivå kanske vilja välja en 26"-cykel, men alla vi som motionerar på mountainbike har inga anledningar att köra på små hjul framöver :-)

Lägersummering

Värmland visade sig från bästa sidan under det nyss avslutade CykelVasa-lägret. När jag och två av de andra ledarna (Isak och Peter) anlände i onsdags stod en bil och gjorde "donuts" på torget, där däcksröken låg tät. På den avslutande cykelturen idag höll jag dessutom på att köra över en varg som softade i vägkanten när vi kom susande nerför en grusväg och sen visade prov på dåligt trafikvett när den sprang ut mitt framför mitt framhjul...

Där emellan har solen lyst över deltagarna och oss ledare samtidigt som det har cyklats, övats och trixats dagarna i ända. Kan återigen konstatera att det verkligen är som det ofta sägs att man lär sig mest medan man lär ut till andra. Dessa dagar har varit oerhört lärorika för min egen del när det gäller att förstå hur man ska lära ut mountainbikecykling till någon som annan. Även om jag lade ner en del tid på att fundera igenom vilka "delfärdigheter" som viktig MTB-teknik innehåller redan innan lägret blev det flera aha-upplevelser. Tyvärr finns det dåligt med träningsmaterial med övningsinstruktioner för de som vill träna teknik på cykel. Detta har jag vissa planer på att ändra på och nedan ser ni skisser på en av övningarna vi kört under helgen:



Även om det var en hel del att stå i under lägret hann vi med lite samkväm också. Så här såg bordet i ledarnas stuga ut efter fredagskvällens snackande, historieberättande, skoj och skratt. Vissa skulle säga att det är dålig kost, jag tycker förstås det är exemplariskt, men kan inte ta åt mig äran utan tackar Reck och "Läppen" för tilltuggen ;-)

CykelVasa-läger i Torsby

Nu bär det av mot Torsby för att agera tränare vid vad som troligen är historiens första CykelVasa-läger. Mats på Enervit är initiativtagaren till det hela och har samlat ett gäng tränare och elitaktiva som instruktörer samt bjudit in ett antal leverantörer som kommer att krydda helgen.

Totalt är det drygt 70 anmälda och med oss ledare och leverantörernas representanter blir vi närmare 100 personer som ska ut och hojja i terrängen. Det blir två träningspass per dag och vid varje pass kommer deltagarna att kunna välja mellan fysisk och teknisk träning. Ska bli spännande att träffa så många cyklister på så olika nivåer och från olika bakgrunder. Så här ser schemat ut:



Lägret börjar på torsdag kväll, men jag ska dit redan idag för att reka och färdigställa banor. Jag är taggad, så nu slår jag igen verksamheten här i Falun i fyra dagar framåt och flyttar den till mörkaste Värmland :-)

I mediabruset

I vintras fick jag agera modell (ska jag nog lägga till "modell" mitt CV förresten) åt Dala Sports Academy som ville ta bilder som fångade deras tre huvudinriktningar: idrott, forskning/utbildning och entreprenörskap. Resultatet ser ni nedan och finns även med i deras egen tidsskrift.



För några dagar sen lade även min tränarkollega Mattias Reck ut sista delen av sin intervju med mig. Mattias har intervjuar flera olika tränare på sin blogg och det är onekligen ett mycket bra initiativ eftersom man nästan alltid lär sig något som tränare när man hör någon annan tränare berätta om sitt verk :-)

10x30 sekunder nästan all-out

Testade att köra 10x30 sek (2:30min vila) 90-95% av max istället för 5x30 sek (4:30min vila) på MAX (Wingate). Totalt blev det 45 minuter, vilket är perfekt för ett "rusa ner i källaren och slänga sig på trainern innan middagen"-pass.

Borde ge nästan lika hög slagvolym, men man orkar fler...? Körde 1-3 högre växlar sista halvan och tyckte mig kunna se ett bättre pulssvar. Kändes i alla fall OK och det borde inte vara helt omöjligt att klämma 15-20st på den här intensiteten med lite träning :-)

Cykelannonser.se

Lade ikväll till en RSS-feed från Cykelannaonser.se som är en ny "köp & sälj"-sida för cyklar i menyn till höger...

Börjar så smått igen

Det har varit lite dåligt med inspiration för bloggen sista tiden och dessutom har jag prioriterat att lägga min tid på annat, som att komma ifatt med jobb, umgänge med nära och kära samt att själv träna (vilket är lätt att motivera sig till när det är så fint väder som det varit senaste veckorna). Får se om jag får fart på bloggandet igen, men jag börjar i alla fall lite smått med att tipsa om två intressanta artiklar om specialisering inom idrotten (1 och 2) som jag tänkt skriva om när de kom för några veckor sen men inte kom mig för. Fick ny inspiration när jag läste en artikel på cyclingnews om Hong Kong baserade BMX-cyklisten Steven Wong som nu ska satsa på landsväg. För de som följt bloggen kommer det väl knappast som någon överraskning att jag har en stark tro på att det finns stora vinningar med att pyssla med flera olika grenar/discipliner inom cykelsporten (som träning eller att växla mellan olika under olika faser av sin idrottskarriär), även om man naturligtvis behöver specialisera (vilket INTE innebär att man BARA ska träna just detta) sig på en eller ett par för att lyckas fullt ut.