De botar nageltrång också

30-sekunder långa maximala intervaller med lång (2-7min) vila mellan har varit på tapeten de senaste två åren. Anledningen är väl att trots att det är ganska utpräglad sprintträning är effektivt för att förbättra uthålligheten. Hittills har denna uthållighetseffekt främst tillskrivits dessa intervallers påverkan på enzymer i musklerna som även används vid aerob energiomvandling. Nu har det även kommit bevis för att de även kan vara en effektiv form av träning för hjärtat och därmed syreupttaget (eftersom det främst begränsas av hjärtats förmåga att pumpa ut blod).

Denna typ av intervall ger nämligen upphov till betydligt större slagvolym (mängden blod som pumpas ut per hjärtslag) än vad ett klassiskt test för att mäta maximalt syreupptag gör, trots att man når mycket högre puls vid syreupptagstestet. Att det framförallt är slagvolymen och inte själva pulsen som är stimuli för att hjärtat ska växa till sig vet man sedan tidigare. Man (eller i alla fall jag) trodde däremot att den högsta slagvolymen nåddes (för idrottare som tränar regelbundet en längre tid) först i närheten av maxpuls. Så verkar alltså inte vara fallet...

Cardiac output but not stroke volume is similar in a Wingate and VO2max test in young men.
Fontana P, Betschon K, Boutellier U, Toigo M.

Exercise Physiology, Institute of Human Movement Sciences, ETH Zurich, Winterthurerstrasse 190, 8057, Zurich, Switzerland.

Wingate test (WT) training programmes lasting 2-3 weeks lead to improved peak oxygen consumption. If a single 30 s WT was capable of significantly increasing stroke volume and cardiac output, the increase in peak oxygen consumption could possibly be explained by improved oxygen delivery. Thus, we investigated whether a single WT increases stroke volume and cardiac output to similar levels than those obtained at peak exercise during a graded cycling exercise test (GXT) to exhaustion. Fifteen healthy young men (peak oxygen consumption 45.0 ± 5.3 ml kg(-1) min(-1)) performed one WT and one GXT on separate days in randomised order. During the tests, we estimated cardiac output using inert gas rebreathing (nitrous oxide and sulphur hexafluoride) and subsequently calculated stroke volume. We found that cardiac output was similar (18.2 ± 3.3 vs. 17.9 ± 2.6 l min(-1); P = 0.744), stroke volume was higher (127 ± 37 vs. 94 ± 15 ml; P < 0.001), and heart rate was lower (149 ± 26 vs. 190 ± 12 beats min(-1); P < 0.001) at the end (27 ± 2 s) of a WT as compared to peak exercise during a GXT. Our results suggest that a single WT produces a haemodynamic response which is characterised by similar cardiac output, higher stroke volume and lower heart rate as compared to peak exercise during a GXT.

Å andra sidan kan denna typ av träning knappast ersätta traditionell uthållighetsträning, men kan vara ett viktigt komplement. Om det inte vore så skulle de flesta marathonlopp vunnits av 200-400 meterslöpare ;-)