En kort? replik

Till min stora glädje fick inlägget om avsaknaden av landsvägscyklister på de svenska crosstävlingarna och det eventuella sambandet med en något kontraproduktiv attityd inom landsvägscyklingen avsedd effekt. Det engagerade er läsare och även om många inte håller med så tror jag att det kanske väckte funderingar kring idrottandet. Tror inte jag haft så mycket kommentarer sen jag spekulerade i om Anja Persson var lite för tung för att prestera optimalt (1 och 2) eller drog paralleller mellan "oss svenskars förmåga att alltid tro att andra länders idrottare är dopade så fort de vinner över oss" och diverse fascistiska ideologier ;-)

Nåväl, några "korta" tillägg i debatten...

Det är ytterst få saker en cyklist MÅSTE göra för att vinna cykeltävlingar, mer än att ställa upp i loppet. Att träna/tävla cykelcross är naturligtvis inget undantag. Man MÅSTE alltså inte träna cykelcross, bana eller något annat för den del för att bli bra på landsvägscykel. Det finns många sätt att träna för att bli bäst i världen... eller som de säger i USA "there's more than one way to skin a cat".

Jag tycker dock att det är märkligt att det främst är MTB-cyklister som valt att köra cross här i Sverige. Det borde vara minst 50-50% eller snarare vara fler landsvägscyklister, eftersom det i dagsläget är fler som satsar på landsväg än MTB. Lägga därtill att cross är mer likt landsväg och högst troligen är mer utvecklande för en landvägscyklist än en MTB-cyklist.

Ibland hör jag landsvägcyklister säga att de inte får ut all sin kraft när de kör cross p.g.a. att det är tekniskt och därför tycker att det är dålig träning. Men shit, är det några som i så fall behöver träna cross är det dessa cyklister. Kan man inte köra sig "sönder och samman" på en timmes cross har man så usel grundteknik för cykelåkning att det är skrämmande. Förmågan att hantera och vara bekväm på cykeln i bökiga förhållanden (kurvor, kullersten, smala vägar och regn) är helt avgörande för att kunna hålla sig långt fram i klungan vid partier av banan när den vinnande gruppen oftast slinker iväg. Dessutom blir detta mer och mer viktigt för alla som tänkt sig att komma högt upp i sammandraget på etapplopp, eftersom framförallt internationellt blir det vanligare och vanligare med etapper med grusväg eller kullersten. Det är lite sent att börja fila på detta man är 29 år, proffs och har fysiken som krävs men inser att det hela faller på en bristande grundteknik...

Är det någon som tänkt bli bra på att spurta är det inte så dum idé att lägga lite tid på att lära sig köra bana bra. Få se nu, Cavendish, McEwen (som började med BMX), Boonen, Renshaw, Zabel, Goss, ja ni fattar...

Jag är HELT övertygad om att man kan bli bäst i världen på landsväg utan att någonsin röra vid en cross- eller bancykel, MEN jag är lika övertygad om att chanserna att bli riktigt bra är större om man breddar sin "cykelrepertoar". Och då menar jag inte att tycka att man kör MTB för att man kör sin vanliga landsvägsrunda på MTB under vintern ;-)

Som en liten cykelnation med litet uval kan vi inte hoppas på att stortalangerna bara hoppar upp och sätter sig i knät på oss. Vi måste vara smarta och göra det mesta rätt för att hänga med!