Attityder till idrott

Två av mina senaste inlägg har vållat en storm i det lilla dricksglas som är min blogg. Detta var ju visserligen väntat eftersom det var känsliga och kontrversiella ämnen, vilket jag var väl medveten om.

Att ett påpekande om en ELITIDROTTARES kroppsform ger så starka reaktioner tycker jag är väldigt olyckligt. Det är oerhört viktigt att lära sig skilja mellan prestationsidrott och hälsoidrott och även mellan prestationer och "människan bakom". Blir lite förundrad över dessa åsikter, som jag själv anser är naiva och faktiskt innehåller ett visst mått av hyckleri. Jag hoppas verkligen detta bara beror på okunskap... Ätstörningar är ett allvarligt problem som man inte löser genom att "låtsas som om det regnar" och förvägra idrottare kunskapen om hur kroppsvikten kan påverka prestationsförmågan, det är snarare att marginalisera problemet och inte ta det på allvar.

Dagens samhälle är tyvärr väldigt "estetiskt kroppsfixerat", vilket dock inte bör blandas ihop med "prestationsinriktad kroppsfixering". Att säga att en elitidrottare troligen skulle kunna prestera ännu bättre om denne gick upp eller ner i vikt borde inte öka risken ge ätstörningar mer än att någon skulle drabbas av alkoholism bara för att någon säger att "det kan vara nyttigt att ta ett glas rödvin till maten". Problemet med ätstörningar ligger djupare än bara en strävan att prestera så bra som möjligt. Jag förutsätter naturligtvis att ingen av de som tyckte att jag inte borde kommentera Anjas vikt någonsin skulle drömma om att dricka alkohol framför ögonen på sina barn, själv är jag absolutist ;-)

För att prestera på topp inom elitidrott krävs ibland extrema kroppsformer. Sumobrottning och bodybuilding åt ena hållet och backhoppning och gymnatik åt andra, för att ta några exempel. Det innebär naturligtvis INTE att varje idrottare måste sträva efter den optimala kroppsformen, det är upp till var och en att avgöra vad man vill göra med sin kropp. Alla kan heller inte nå den optimala kroppsformen för den idrott man valt och vilken kroppsform man kan uppnå är en talang precis som vilken "bollkänsla" eller storlek på hjärta man har.

Eftersom jag inte är någon expert överhuvudtaget när det gäller utförsåkning på skidor bör jag kanske inte gå in närmare på vilka faktorer som påverkar prestationsförmågan. Jag kan bara konstatera att Anja är mer muskulös än nästan alla andra i världseliten och jag misstänker att hon kan ha en konkurensnackdel liggande i sin kroppsform. Enligt den forskning som finns på alpina skidåkare i världsklass ser man att damerna i snitt är 1,66m långa och väger 65.1kg, vilket alltså skall jämföras med Anjas 1,70m och 78kg. Enligt den nyss nämnda forskningen var de två fysiska (det är ju dock i stor utsträckning en teknisk idrott) faktorer som påverkade prestationen uthållighet och muskelstyrka. Det är svårt att kombinera dessa två fysiska förmågor och det gäller att finna en balans, där jag tror Anja har en för stor andel styrka.

Vill man diskutera idrott, hälsa och sunda kroppar, så är min uppfattning att man först bör ta sig en ordentlig titt på vad elitidrott egentligen innebär och vilka etiska problem denna företeelse för med sig. Bara det faktum att idrott hyllar "fysisk ojämlikhet" anser jag är ett rätt kusligt inslag, som ju återknyter till den laddade symbol som jag hade med i inlägget för några dagar sen. Fysisk aktivitet är viktigt för vår hälsa, men elitidrott är absolut ingenting som per automatik är hälsosamt, snarare tvärt om. Lockar man in barn i idrottsrörelsen utan att informera om vilka risker som finns och vilka fysiska, psykiska och sociala uppoffringar som kan krävas för att "bli bäst i världen" gör man dem en rejäl "björntjänst". Precis som många andra saker vi människor gör för nytta eller nöjes skull (exempelvis sex, bilkörning och alkohol) gäller det att vara tydlig med vilka risker som finns.

Om vi fortsätter med Anja som exempel (arma kvinna att bli granskad på det här sättet) håller hon på med en idrott som visserligen inte är direkt livsfarligt tack vare dagens säkerhet i backarna men ändå är otroligt slitsamt på kroppen och ger upphov till skador vid 0,98% av alla tävlingsåk. Lägg därtill att hon, när hon tog sitt fina brons här om dagen, körde med smätstillande medel, vilket sätter kroppens egna försvarsmekanismer ur spel och kan ge hjärtstillestånd.

Elitidrott är alltså verkligen ingen hälsokur med andra ord och man måste vara medveten om alla risker oavsett om det gäller ätstörningar, skador eller sociala uppoffringar. Är elitidrott någonting vi verkligen bör värna om?

När jag föreslog att Anja skulle gå ner i vikt var det helt och hållet riktat mot hennes prestationsförmåga, vilket i mina ögon inte har någonting med henne som person att göra. Om något, så gör hennes suboptimala (förutsatt att jag har rätt om detta förstås) kroppsform som alpin skidåkare i världsklass henne mer männsklig, vilket ibland saknas hos toppidrottare. Ett misstag jag tror många gör är att förutsätta att alla elitidrottare gör allt som står i deras makt för att bli bäst. FEL, alla gör så mycket de känner för och har lust att uthärda. Det är faktiskt helt OK att bara göra så gott man kan eller har lust med...!