PDR Dag 5

Nyss hemkommen från Danmark sitter jag vid pappas matbord och har nyss inmundigat en tallrik kräm och mjölk med en skivad banan i. Det var lagom mycket, eftersom jag åt hamburgare och tårta så jag nästan storknade innan jag åkte från Köpenhamn. Hela laget samt sponsorer, familjer och övrigt löst folk firade årets goda insats på Danamrk Rundt på Café Kellerdirk som ligger precis jämte mållinjen inne i centrala Köpenhamn. Vi tog bergströjan, ungdomströjan, placerade två åkare topp 10 sammanlagt och kom 3:a i lagtävlingen, vilket kändes som skäl nog att vara nöjda och glada.

Personligen är jag inte lika stolt över min insats (se gårdagens innlägg) men är nöjd med själva resultatet. En 10:e plats sammanlagt och 10 UCI-poäng, 8 för totalen och 2 för 8:e platsen på tempot. Inte för att rankingpoäng är särskilt viktigt (inte med dagens världsrankingsystem i alla fall), men det är ju nått "konkret och mätbart".

Dagens etapp blev rätt händelsefattig rent "trampningsmässigt" men mer innehållsrik gällande det som jag tycker är den tråkigaste delen av landsvägscykel, aggressiv närkontakt med konkurrenter.

Jag kom med i en utbrytning direkt i början av etappen, men sammansättningen var inte "rätt" för oss vilket gjorde att jag, och Martin som också var med, fick order om att inte vara med och köra. Detta skapar en del irritation hos övriga utbrytare, av två olika skäl. Några vill att vi är med och försöker få fram oss för att dra. Andra vill att vi håller oss "ur vägen" och ligger längst bak. Hur man än beter sig i såna situationer brukar det nästan alltid innebära att alla inblandade blir griniga. Jag hade en rätt otrevlig ordväxling med Cervelos Martin Reimer och det var allmänt kaos i gruppen, vilket resulterade i att fyra man kom loss (utan mig och Martin) och alla andra blev inhämtade.

När nu en bättre sammansatt grupp kommit loss, tog Saxo Bank över och kontrollerade loppet genom att hålla ett lagom tempo. Bakom dem anser de flesta sportdirektörer att hela sitt lag ska sitta och gastar denna order över radion. Detta skapar ett problem, det är nu 80 man som promt ska placera sina cyklar där det finns plats för ca 10 åkare. Krydda med lite vinnarskalle, testosteron, envishet, fysisk och mental utmattning samt stress... och voilà, vi har utmärkta förhållanden för konflikt. Helt plötsligt idag såg jag att det började viftas och skrikas en bit framför mig i klungan. Folk började väja och det bildades ett "hål" i klungan. Det hade utbrutit vilt slagsmål mellan italienska laget Flaminia Bossini (med sammanlagda tvåan Maurizio Biondo) och belgarna i Top Sport Vlaanderen. Flera åkare gick omkull, bl.a. två stycken som pucklade på varandra körde in i ett vägräcke precis bredvid mig och när jag tittade tillbaka på dem hade de ställt sig upp och fortsatt boxas. Såg senare att italienaren som körde in i räcket blivit diskvalificerad, men jag tycker nog av de två så var det mest belgarens fel.

Den gruffiga delen av landsvägcykling är inte min grej och jag skulle nog inte vara någon vidare anfallare i fotboll heller... inte ens om jag, rent hypotetiska alltså, hade världens bästa teknik och bollkänsla :-)

Väl inne på slutvarven i Köpenhamn skruvades farten upp, utbrytarna blev planenligt inhämtade med 12km till mål och det hela slutade i en klungspurt. Återigen en faslig massa åskådare utmed de 6.6km långa slutvarvet, vilket skapar en skön känsla.