Tre etapper på rad där marginalerna inte är på min sida är knappast otur, utan brist på fokus och skärpa! Det är bara att konstatera att jag inte har den där "killer"-inställningen som krävs på den här typen av etapplopp. Visst, att växeln strejkade i målbacken igår var en sån otur/"shit happens"-grej, men på första etappen idag tappade jag 10 sekunder p.g.a. ren och skär lathet. Hade jag varit taggad till max hade jag suttit längre upp i klungan. Nu satt jag och "trampade ur benen" och tänkte på kvällens tempolopp. Klantigt!
8:e plats på kvällens tempolopp får anses som godkänt. 43o watt i snitt på 19:01min och bra upplägg/farthållning på loppet. Har dock den där obehagliga känslan av att det fanns lite lite lite till att ta ut, vilket är irriternade när det är 5 sekunder upp till 2:a platsen. Italienaren Biondo, som vann 28 sek före 2:an, var i en klass för sig idag.
Vår sportdirre Tom har varit tydlig med att påpeka att jag hade legat 3:a sammanlagt om jag inte haft problem med växeln igår och suttit för långt bak i klungan idag. Han undrar med all rätt om inte jag har cyklat i snart 16år och borde vara mer rutinerad än så... Ja, Tom, det borde jag och det finns inget försvar när den fysiska förmågan finns där, men den ruskigt viktiga "fingertoppskänslan" är helt väck :-(
Min far ansåg att jag inte borde vara så hård mot mig själv. Kanske inte, så jag avslutar med det positiva idag. Ett såhär kort tempolopp passar inte mig särskilt bra och att då vara med i en sekundstrid med de allra bästa känns faktiskt gött. Placeringen bakom mig kom Ignatas Konovalovas från Cervelo TestTeam, som vann det avslutande 14,4km långa tempoloppet på Giro d'Italia i år. Nyss nämnda TestTeam är ju inte direkt kända för att vara usla på tempo, men ingen av dem lyckades släpa runt cykeln snabbare än mig.
Tre sekunder före mig kom Jens Mouris (Vacansoleil), som är specialist på korta tempolopp. Kommer ihåg mitt första lopp för Team Cykelcity 2006, Brabant-Wallon. Då körde vi ett ca 15km långt tempo på ett flygfält och Jens slog mig med nästan två minuter. Efter att precis ha sadlat om från MTB, kommer jag ihåg att jag tänkte "shit, om det är såna där monster man ska tävla mot så blir det inte lätt det här med landsväg". Nu är jag nästan lika snabb själv och känner dessutom Jens lite grann och han är definitivt inget monster, utan en av klungans trevligaste snubbar :-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar