Dagen efter

Fick en dansk tävlingslicens igår. Den ser ju minst sagt proffsigare ut än de papperslappar man får av svenska cykelförbundet. Danskarna klagar på att deras förbund inte gör tillräckligt mycket för sporten. Det är nog svårt för dem att sätta sig in i hur illa det kan vara när de kommer från ett land med ProTour-laget Saxo Bank, fem Continentallag, ett Hors Categorie etapplopp (strax under ProTour), massvis med 1.2-tävlingar, 6-dagarstävlingar och världscuptävlingar på velodrom och ett förbund som tills för ett par månader sen hade en anställd tränare som av väldigt många anses vara världens bästa cykeltränare (Heiko har nu värvats av det extremt rika och hårdsatsande Brittiska Cykelförbundet). Däremot är de nog lite väl optimistiska om de tror att jag ska gå runt och säga att jag är av dansk nationalitet!
Vi har även fått lagets alla SRM skickade ner hit. Det kom en låda med 18 system och med tanke på att varje kostar 3600€ så får man väl säga att det var en rätt dyr låda.
Idag är det vilodag och vi passade därför på att gå ut igår kväll. Nöjesutbudet i Magaluf är väl rätt välkänt. Det är få saker som utstrålar "klass" så mycket som en skylt som denna utanför...
Angående Saxo Bank så verkar de ha varit på läger här en hel del...
Jag vågade inte gå in och undersöka vad en "Mugg med tuppsvans" var för något.
För min del ska dagen innehålla ett återhämtningspass med jogging och simning, en intervju med danska TV2 samt lite "toppfysikande".

Seger!

Idag hade vi åkare utmanat mekanikern Jonas att köra uppför en ruskigt brant backe här på ön. Backen stiger 280m på 2km, vilket alltså är 14% i snitt, men då skall man veta att den är platt ca 200m på mitten. Den är ruskigt grym helt enkelt!

Jonas fysik är dock allt annat än ruskigt grym. Alla åkare och ledare hade därför slagit vad om hur långt upp i backen han skulle orka. Insatsen var 10€ per person. Jag trodde på 1100m... Dessutom skulle Jonas själv få 100 danska kronor per 100m han orkade cykla upp.

I slutet av dagens pass mötte vi upp Jonas och de ledare som inte var med ute på rundan i foten av backen. Iförd cykelkläder, men självklart med sin sedvanliga basballkeps bakåfram (inge hjälm här inte), och slängdes han upp på en cykel utrustad med en 12-28 krans i bak. Varje 100m var uppmärkt på asfalten. Redan efter 250m började han sick-sacka rejält över vägen och kadensen låg kring 30-40. Jag började ana att mitt tips inte skulle gå hem. Han stretade dock på och lyckades med nöd och näppe klara sig fram till det platta partiet efter ca 700m. När han kom upp på platten och kunde pusta ut genom att cykla jättesakta även där började jag bli segerviss. När det brantade till igen var det ju bara 200m till 1100m märket.

Med andan i halsen och panik i blicken gav han sig in i branten. Redan efter 50m såg det ruskigt tungt ut. Han kämpade vidare, ivrigt påhejad av hela laget samt filmteamet från danska TV2 (som gör en dokumentär om laget) som filmade hela äventyret. Efter 1070m sick-sackade han så mycket att han nästan började vända neråt. Efter 1105m orkade han inte svänga runt uppåt igen utan kraschade. Ta-da, tipset gick hem och jag och Jonas Aen, som också tippat 1100m, blev 110€ rikare i var :-)

(För de som vill testa backen så ligger den mellan Puigpuyent och Establiments. Kommer man från Puigpuyent så svänger man in till vänster på en liten väg strax efter avfarten upp mot Calvia. Därifrån är det ca 2km till botten av backen)

Backen slaknar

Idag körde vi Puig Major igen. Min vana trogen känns det bättre och bättre ju längre lägret fortskrider och det blev en bättre tid än förra gången, trots blåsiga förhållanden. Klockades för 34:27min och var 2:a upp 8 sekunder efter klättermusen Rasmus Guldhammar. Lyckades kräma ur 433W i snitt, vilket var förvånande bra. Nästa gång blir det sub-34 :-)

Mina ansträngningar att minimera hjälmbrännan uppe på hjäsan har återigen varit helt futila. 8 timmar ute i solen med hjälm på lämnar sina spår hur man än gör. Jag ser numera ut som en mer blek-brun-röd versin av Darth Maul...

Beroende

Det gtrådlösa nätverket här på hotellet är lynnigare än en flodhäst. Det fungerar mycket godtyckligt och väljer helt slumpmässigt ut vem som ska få kontakt och vem som ska få sitta och försöka koppla upp sig "in absurdum" utan framgång.

Det är vid såna här tillfällen jag inser hur löjligt beroende av det fåniga "world wide web" jag är...

Kantvindsseger

Barkhyttans stolthet, Johan Landström, vann ett lopp i Holland i helgen. Jävligt roligt!

Loppets tvåa, Sjoerd Botter, är en f.d. lagkamrat från min tid i Time-van Hemert och var jag naturligtvis tvungen att skicka ett sms för att håna honom. Vi såg filmen "The Boondock Saints" minst tre gånger säsongen 2007 och han svarade som bartendern i filmen:



Sov över en natt hos Sjoerd och hans sambo Kristin när jag var ner för att titta på cross VM i slutet av januari. De bjöd på Boerkool (bondkål) och jag tackade med att råka riva ner gardinerna i gästrummet när jag skulle gå och lägga mig och sen slå sönder ett vinglas när jag skulle diska åt dem... han svor att ödelägga min lägenhet när han kom på besök till Sverige.

Lägerliv

Det sägs att när Gene Simmons beskrev den perfekta dagen avslutades den med en 22 sekunder lång fjärt som ändrar ton fyra gånger och tvingar hunden att lämna rummet. Såna släpper jag ungefär varje kvart just nu, nått är skumt med buffén!

I övrigt måste jag säga angående vårt träningsprogram att det låter värre än det är. Det ligger inte riktigt i linje med den preussiska millimetereffektiva träning som jag brukar utöva hemma. Det vi ägnar oss åt här är avancerat tidsslöseri. Tråkigt dessutom! Det är visserligen en hel del övningar inlagda i passen, men det är mycket sitta och rulla mellan. Och vad värre är så ska det stannas stup i kvarten och t.o.m. ta långfika/lunch med färdiga mackor. Jag får mest ont i rumpan eftersom man sitter så tungt på sadeln när man kör väldigt lätt. Men eftersom jag främst ägnat mig år alternativ träning under vintern så vill jag cykla en mycket denna period.

Mer positivt är att vi har både massörer, sjukgymnast ochg kiropraktor med oss när nere och de verkar vara det nackont jag haft probelm med de senaste två åren på spåren. Ska dessutom försöka få tid för magnetröntgen av nacken när jag kommer hem. En muskel som jag länge misstänkt och som de också är på och behandlar mycket är den gamla goda M. Infraspinatus. En av anledningarna till att jag satsat på simning som alternativ träning är just eftersom simning tränar denna muskel.

Gemensam humor är viktigt i ett lag och vi har faktiskt riktigt roligt ihop. Här får ni ett smakprov på dansk humor. Som jag har förstått det hela är dessa killar ungefär som Fredrik & Filip, fast på danska :-)

Bergstest

Idag avverkades första av ett gäng riktigt tuffa pass här nere.

Bland kommentarerna efter inlägget med vårt träningsprogram här nere efterfrågades lite data från vårt bergstest. Klättringen är den klassiska Puig Major och vi körde från botten upp till tunneln, vilket enligt skylten i början av backen är 13,9km med 6,2% snittlutning.

Här är mina data:

Längd: 13,9km
Höjdskillnad: 845m
Snittfart: 23,5km/h
Tid: 35:20min
Snitteffekt: 420W
Snittpuls: 172bpm
Snittkadens: 76rpm

Totalt körde vi Sollerberget i "sweet spot", maxtest upp för Puiggen och fyra omgångar lagtempo (två före och två efter bergstestet). Det blev 190km i cykelkläder idag, men för mig bara 180km på cykeln eftersom jag fick punka 10km hemifrån precis när servicebilen åkt före för att göra iordning för vår hemkomst. Det blev taxi istället, med glada tillrop från lagkamraterna när jag kom svischande förbi i taxin med cykelhjälmen fortfarande på skallen :-)

Ungefär såhär fort gick det upp idag :-)



Andreas Lindén gav idag prov på sin totala obildning genom att inte veta vilka gruppen Just D är. Ofattbart!

Jag och Steve roade oss med att sjunga lite under det första lagtempot idag.

Dåligt inflytande

Såhär brukade Martin Pedersen se ut:
I morse när han kom ner till frukost såg han helt plötsligt ut såhär:

Känns rätt gött faktiskt!

Jag har generellt sett ingenting alls emot hård träning. Snarare tvärt om. Men till och med jag har en gräns. Detta är vad vi åkare nu lyckats förhandla ner träningsprogrammet för lägret till. Det var ännu tuffare innan...

Idag körde vi 3 timmar rätt lugnt på tempocyklarna för att ställa in dem. Jag har inte bestigit en sån apparat sen jag gick i mål på VM den 25:e september.

Torsdag: 4 timmars återhämtningspass på tempocykel med 3min max och 2x20min lagtempo

Fredag: 4,5 timmar på tempocykel med 2-3x20min lagtempo, 1st max tempolopp och 10x20/1:40min spurt

Lördag: 6 timmar med 14km bergstest, 3x20min lagtempo, 10x20/1:40min spurt och 1st träningstävling

Söndag: 7 timmar med 10x20/1:40min spurt, 6-8xspurtuppdrag, 2-3x20min lagtempo med maxavslutning och 1-2st träningstävlingar

Måndag: Fri träning

Tisdag: 4 timmars återhämtningspass på tempocykel med 3min max och 2x20min lagtempo

Onsdag: 4,5 timmar på tempocykel med 2-3x20min lagtempo, 1st max tempolopp och 10x20/1:40min spurt

Torsdag: 7 timmar med 14km bergstest, 3x20min lagtempo, 10x20/1:40min spurt och 1st träningstävling

Fredag: 8 timmar med 10x20/1:40min spurt, 6-8xspurtuppdrag, 2-3x20min lagtempo med maxavslutning och 1-2st träningstävlingar

Lördag: Fri träning

Söndag: 4 timmars återhämtningspass på tempocykel med 3min max och 2x20min lagtempo

Måndag: 4,5 timmar på tempocykel med 2-3x20min lagtempo, 1st max tempolopp och 10x20/1:40min spurt

Tisdag: 7 timmar med 14km bergstest, 3x20min lagtempo, 10x20/1:40min spurt och 1st träningstävling

Jag har faktiskt cyklat 8 timmar en gång förut i min cykelkarriär, men då ingick knappast en massa spurter, lagtempo eller träningstävlingar. Det snyggaste måste ändå vara 4 timmar långa "återhämtningspass" med 3min max och 2x20min lagtempo. Nej, det är ju få saker som gör en så pigg och pånyttfödd som ett sånt pass?!?!?!?

En strulig resa

Resan från Les 3 Jours Vaucluse till träningslägret på Mallorca blev en rätt bökig historia.

Vi gick i mål ca kl 16:15 i söndags och vår färja avgick kl 23:00. Gott om tid kan man tro, om det inte var 550km från målplatsen till Barcelona där färjan stod och värmde upp dieselmotorerna. Först hade Martin orutinen att vinna etappen så att vi blev sena iväg. Sen kom dom på att det kan ju vara bra att äta efter ett etapplopp. Surprise! Trots att vi i början körde 180km/h med naiva förhoppningar om att hinna så togs ungefär halvvägs till Barcelona beslutet att vi måste ge upp. Det var 1600€ laget aldrig får igen. Att hitta ett hotell i en storstad kan tyckas enkelt, men tydligen går det att krångla till. Gissa vilket rumsnummer man fick sen...


Dagen efter visade det sig att nästa färja inte går förrän samma tid, d.v.s. kl 23. Nu ska jag dock sluta klaga, för det var faktiskt rätt trevligt att strosa runt i Barcelona en hel dag. Skäms dock lite för att istället för att passa på att njuta lite paella eller nått annat spanskt blev det kaffe på Starbuck's och lunch på "gyllene måsen".

Dagens höjdpunkt var dock denna karikatyrteckning som en kille gjorde för 10€. Vi höll ganska hög profil under porträtteringen vilket gjorde att det blev en ansenlig folksamling runt oss :-)

Frågan är vem som skrattar mest, jag eller tecknaren?

Blev även polare med en ganska stel kille från förr.

Jag visste att Carlos Sastre var en skarp kille eftersom han vunnit Tour de France, men att han är så skarp att han fått en saxmodell uppkallad eftersig var något nytt.

Nu är jag i alla fall framme i Magaluf och hotellet är svinbra. Har varit ute och sprungit lite på stranden, gnetat lite situps och gjort några vändor i poolen. Nu ska jag gå och justera in min tempocykel!