Ansvar kräver tydligen energi

De senaste tre dagarna har jag varit upptagen med att rodda ett läger för MTB-landslaget här i Falun. Åkarna skötte sig bra, även om jag och min assisterande tränare Isak var tvungna att skälla lite på dem ibland...

Första lägerdagen hade åkarna två alternativ att välja på, grundkurs i bancykling på YA Arena eller crawlkurs. Tanken var att det inte skulle bli allt för ansträngande eftersom alla kört SM dagen innan och förhoppningsvis var lite slitna.

Andra dagen ägnades till 100% åt teknikträning, där jag hyrt in Tommy Johansson som tekniktränare. Vi nötte upp och ner i Lugnetterrängen i princip hela dagen och många fick chansen att "testa lite gränser" i sin åkning. Ska man träna mycket utför utan att anstränga sig allt för mycket när man ska upp igen är ju liftar väldigt bra att använda. För många i landslaget var det dock första gången de åkte lift med cykeln och dessutom krävdes en viss kroppslängd för att nå liftankaret.



Idag körde träningstävling på en 3,8km lång bana med 210 höjdmeter klättring per varv. Banan var inte tänkt att främst vara så rolig som möjligt, utan att göra ett rejält test av deras förmåga uppför och utför.

När lägret var klart efter lunch idag var det som vanligt några lösa trådar att plocka upp, men kl 16 lade jag mig i soffan för att kolla på Tour de France. Somnade ungefär 13 sekunder efter att jag slagit på TV'n, det tar banne mig på krafterna att ha ansvar för och håla koll på 20 personer i tre dagar. Vaknade som tur var när det var några mil kvar och Carlos Barredo var loss solo före en grupp på sju åkare där bl.a. Lance Armstrong fanns med. Var helt säker på att Lance skulle vinna etappen på något spektakulärt sätt och därmed skriva ännu ett kapitel i sin redan häpnadsväckande livshistoria. Väl framme i spurten var dock Lasse Armstark helt stekt och nu får han nog svårt att göra något succéartat i sin sista Tour...!