En intressant tanke kring detta är att kika på prestationerna som görs nuförtiden och jämföra dem med prestationer som vi vet är gjorde med hjälp av doping. Bloggen "The Science of Sport" har ett intressant inlägg om detta. Man har tittat på tider uppför kända klättringar, hur snabbt cyklisterna förflyttar sig vertialt uppför backarna (VAM) och nu för tiden även data från effektmätare.
Det är faktiskt ganska enkel matematik:
- Man vet rätt väl vilken verkningsgrad en människa har på en cykel, nämligen ca 25%
- Man vet rätt väl hur högt syreupptag som en människan kan ha utan doping
- Man vet att i princip alla i världseliten har sin tröskel kring 90% av sitt maximala syreupptag
VO2 (L/min) = (0.01141 x Power output) + 0.435
Om vi tar de värden som jag själv presterat som bäst så stämmer dessa uträkningar väldigt väl på mig.
VM tempo 2008 hade jag 410W (5,4W/kg) i snitt under ca 55min och den effektutvecklingen kräver enligt formeln 5120ml syre mer minut. Ett tempolopp av den här typen måste anses ligga väldigt nära tröskel. Min tröskel brukar ligga kring 90% av mitt maximala syreupptag och 5120/0,9=5688ml, vilket utslaget per kilo kroppsvikt är 74,9ml/kg. Det högsta syreupptag jag uppmätt är 77ml/kg, alltså helt i linje med dessa beräkningar.
Om vi tar de värden som jag själv presterat som bäst så stämmer dessa uträkningar väldigt väl på mig.
VM tempo 2008 hade jag 410W (5,4W/kg) i snitt under ca 55min och den effektutvecklingen kräver enligt formeln 5120ml syre mer minut. Ett tempolopp av den här typen måste anses ligga väldigt nära tröskel. Min tröskel brukar ligga kring 90% av mitt maximala syreupptag och 5120/0,9=5688ml, vilket utslaget per kilo kroppsvikt är 74,9ml/kg. Det högsta syreupptag jag uppmätt är 77ml/kg, alltså helt i linje med dessa beräkningar.
I diskussionen i blogginlägget på "Science of Sport" menar man 6,5W/kg bör ses som en indikation för doping. Skulle jag ha producerat 6,5W/kg istället skulle effektutvecklingen varit 494W vilket i så fall skulle kräva ett maximalt syreupptag på 6755ml eller 88,9ml/kg.
När en prestation börjar kräva syreupptag på uppåt 90ml/kg ska man generellt börja "dra öronen åt sig", i alla fall när det gäller cykel. Det maximala syreupptaget kan bli lite olika högt beroende på vilken sport det mäts i och i cykel känns definitivt 90ml/kg "omännskligt".
Oj då, kan hända att jag inte har de föräldrarna som jag alltid har trott! Eftersom jag har fått uppmätt en syreupptagning på 91 ml/kg och det skulle vara "omänskligt" börjar jag fundera på om det finns något "djuriskt" i släkten som jag inte känner till. Jag ska genast ringa min mor och be henne lägga korten på bordet. Tack för givande information. Äntligen kan jag kanske få reda på sanningen om mina släktförhållanden.
SvaraRaderaAllt hänger på mätmetoden... jag har också fått ett syreupptag på över 90ml/kg uppmätt och över 100ml/kg beräknat från slutbelastningen (effektutvecklingen) på ett test.
SvaraRaderaNär man använder tillförlitlig och validerad utrustning (t.ex. Douglas bag) och metoder (t.ex. syreupptaget sett över en hel minut och inte bara högsta förbrukningen momentant över några sekunder) så brukar syreupptaget oftast bli lite mer modest ;-)
Tack för svar. Jag har lite ytterligare undringar som jag hoppas att du kan svara på. Har man inte haft tillförlitlig och validerad utrustning på LIVI (där jag gjorde testet) ganska länge? Tyvärr har jag lyckats slarva bort testprotokollet från tillfället som var någon gång på senare hälften av 90-talet. Hoppas att du som är insatt i ämnet kanske har koll på vilken utrustning och metoder man använde/använder på LIVI för mätning av syreupptag? Vore tacksam om du kunde redogöra för dem i så fall!
SvaraRaderaHej,
SvaraRaderaUnder senare delen av 1990-talet hade LIVI och många andra svenska idrottsfysiologiska lab en syreupptagsutrustningutrustning från Medical Graphics, detta var före min tid, men jag har hört att den kallades för glädjemätaren. Numera använder de flesta svenska lab Oxycon Pro, som är en betydligt bättre produkt, som du säkert förstår går produktutvecklingen framåt även på detta område.
Sedan skall man också veta att det är INTE LÄTT att mäta syreupptagningsförmågan hon en person, anledningen till detta är helt enkelt att till skillnad mot andra typer av mätutrustningar finns det ingen standard att mäta emot, man kan aldrig veta en persons exakta syreupptagning. Visst kan man kontrollera sina gasanalysatorer mot kända referensgaser, och sin flödesmätare mot kända flöden. Men när man sedan lägger ihop alla delarna och gör det med en varierande fuktighet och varierande andningsmönster så blir saken inte helt lätt. Där är vi lyckligt lottade inom cykelsporten som kan mäta effektutveckling med bättre noggrannhet är syreupptagning.
Mvh Jens Westergren
Högskolan Dalarna LIVI
jws@du.se