Bloggvila

Har inte uppdaterat sen i fredags, alltså nästan en vecka, vilket jag faktiskt tror är längsta uppehållet sen jag började med detta dårskap.

Summering av de mer uppseendeväckande sakerna som har hänt sen sist:

I fredags var jag i Stockholm och gjorde ett s.k. Metakolintest. Det är ett test för att avgöra om en person har astma eller ej. Tidigare räckte det med att en läkare intygade att man hade astma, men nu behöver man bifoga resultatet från ett sådant test för att få tillstånd att använda astmamedicin vid tävling (på elitnivå). Jag är absolut för hårda regler för idrottsutövare på elitnivå när det gäller medikament. För idrott på en nivå där man inte tävlar om pengar eller OS-medaljer kan man dock ha en mer avslappnad förhållning. Vill någon ta de risker som många doping medel innebär för att spöa polarn på Vätternrundan så är detta mer av dennes enskilda problem. Blir i sammanhanget lite sur när politiker och myndigheter, som inte har något med idrotten i sig att göra, sätter käppar i hjulet för anti-dopingarbetet. Det är ytterst frivilligt att elitidrotta och man kan lätt välja att låta bli i fall man tycker att det är jobbigt med tester, intyg och vistelserapportering.

Ryggen kändes tillräckligt bra för att jag skulle våga mig ner till Danmark för att köra första deltävlingen i deras nationella cup, Post Cup. Blev ingen succédag direkt, varken för laget eller mig personligen. Ryggen skötte sig visserligen hyfsat och benen kändes bättre än väntat. Dessvärre bröt 5 av 9 i laget innan vi ens kört halvvägs och vi som var kvar lyckades inte kontrollera loppet på ett sånt sätt att han som vi körde för kunde spurta om segern. Nu smet det iväg 4 man som gjorde upp om segerkransen och Mårten spurtade in som 6:a, vilket får anses vara fiaskobetonat när vi var favorttippat.

Måndagen ägnades till fullo åt byte av bromsskivor fram på bilen. Något som bjöd på större utmaning än väntat. Fick dock ovärderlig hjälp av pappa som med hjälp av vinkelslipen till sist lyckades tvinga bort den gamla spruckna bromsskivan som trilskades mest. Satte nytt tidsrekord på vägen hem till Falun, Uppsala-Falun på 1 timme och 26 minuter...

De senaste två dagarna har jag ägnat åt träning och arbete. Körde backintervaller i Baggbo i tisdags (4:27, 4:32, 4:35, 4:29 och 4:32). Igår körde jag ett distanspass som kunde ha gått till historien som ett av de jobbigaste någonsin. Jag lyckades med konststycket att gå in i väggen efter 2 av 5 timmar, när jag var som längst bort på rundan. Lyckades med min sista krafter släpa mig till Rättvik där en cola och en dubbel-Japp visade sig vara räddningen och jag kunde yxa på hemåt.