Motionär?

Dagens lopp, Route Adélie de Vitré, gick väl sådär. För mig personligen i alla fall, laget som sådant körde rätt bra. Vi var aktiva hela tiden och hade med folk i alla viktiga utbrytningar. Kampen om vilken som skulle bli den bästa danska banken (Capinordic vs. Saxo Bank) fixade Martin, när han slutligen spurtade i mål som 4:a med bästa Saxo på 8:e plats. De vann dock "breddelitligan" med 6 av 8 i mål medan vi var 3 av 6.

Prestationen var väl kanske lite väntad efter att ha legat nedbäddad i tre dagar. Det gick segt från start. Trodde jag var på gång ungefär mitt i loppet och var rätt aktiv. Dessvärre uppnådde jag bara en enda sak, att köra slut på mina sista krafter. Med ca 20km till mål fick jag ge mig i en backe.

Det är märkligt med landsvägscykel. Benen står rakt ut och man får släppa klungan. Men när man väl givit upp så ligger klungan där, ca 100m framför en väldigt länge känns det som. Tankarna kommer genast smygande, "va fan gav jag mig så lätt", "kanske orkar dra en långspurt och komma ikapp?" eller "hm, jag kanske inte är så trött". Ha ha, idag kunde jag rätt snart så alla såna tankar ur huvudet eftersom jag fick säga åt de andra "offren" som jag körde med att hålla lägre tempo uppför så jag orkade hänga med. De hade uppenbarligen gett upp trots att de var klart mycket piggare än mig!

En av killarna var den sista i sitt lag som var kvar i loppet och hade fått order om att "han under inga omständigheter fick bryta". Deras teambil låg bakom oss och på slutet fick vi lite pace så att vi faktiskt bara var 34 sekunder efter klungan i mål :-)

Fick nyss reda på att i Italien finns inga amatörtävlingar för cyklister som är äldre än 26år. Har man inte blivit proffs innan dess är man förvisad till motionslopp, s.k. Gran Fondos. Jävla tur att man inte är italienare, då hade jag varit motionär idag!