Det är inte klokt vad det är skönt!

Efter en helg med två hårda cykellopp och bara tre timmars sömn mellan de två är det en närmast orgasmisk upplevelse att lägga sig ikväll (detta skrivs från sängen).

Otroligt jävla megaskönt var det även att vinna dagens lopp i staden jag växt upp i och efter intensivt kombaterande med framförallt de forna lagkamraterna i Cykelcity. Inte för att det är extra roligt att slå f.d. lagkamrater utan p.g.a. det sätt jag lyckades göra det på. Ett tag kände jag mig som en grön prick i ett hav av rödvita Cykelcityåkare. Trodde halvvägs in i loppet att det knappt skulle gå att komma topp 5 idag. Men skam den som ger sig... kämpade, slet, frustade och t.o.m. skrek ut smärta... och det gick vägen!

Dagens musikinslag blir inspirerat av dagens lopp. The Prodigy har periodvis gått riktigt varmt i mina hörlurar, främst deras två första skivor. Deras sista platta (har för mig att de är skivaktuella igen, men har inte hört den än) är den solklart sämsta, men med den passade titeln "Always outnumbered, never outgunned" och innehåller bl.a. låten "Hot ride" :-)