Egenföretagararbetssituation

Idag har jag jobbat i princip konstant från att jag ätit frukost (09:15, ja, jag vet att det är sent men jag jobbade till kl 23:45 igår kväll) tills nu (22:15), med avbrott för lunch och middag. Hela arbetsbelastningen den senaste dryga veckan har varit lite väl hög, men samtidigt är det svårt att klaga när man får jobba med saker man älskar. Att dra på sig för mycket att göra är ju knappast särskilt unikt för personer som är genuint intresserade av sitt arbete och särskilt bland egna företagare. Fördelen är ju att jag besitter makten att säga stopp precis när jag vill...

Men så rackarns synd om mig är det absolut inte. Jag var faktiskt ute och cyklade 3 timmar och 45 minuter igår också. Här i Falun är det ju knappast brist på träningskamrater när man är cyklist och igår fanns flera träningsgrupper att ansluta mig till om jag ville. Grejen är dock att jag inte vill... jag tycker ofta bättre om att träna helt själv, med iPoden i öronen. Det är bara jag, rytmen i åkningen och mina egna tankar, som ofta är de bästa och mest kreativa jag har. Det här är säkerligen framförallt ett personlighetsdrag (läs eremit), men ju mer jag har med hårt tränande idrottare att göra, desto mer känns det som att det finns ett litet samband mellan hur "aktiv och social" man är utanför idrotten och hur vida man helst tränar solo eller måste ha andra omkring sig för att njuta av och få ut mest av sin träning.


Pratade förresten med en klient från södra Sverige i afton. Vi snackade lite om att simma utomhus med våtdräkt som återhämtningsträning under tävlingssäsongen, istället för att åka ut och rulla en timme som är "default" bland cyklister. Han berättade då att han kände någon som i samband med Solleröloppet, simmade med våtdräkt i "den där ån vid Sollerön". ÅN?!?!? Jaså, du menar Siljan... Jag lovade att hålla vederbörande anonym när jag lade ut detta på bloggen så att han slipper vedergällningar från lokalpatriotiska dalmasar i samband med landsvägs-SM på Sollerön i år ;-)