Såg delar av filmen "Bend it like Beckaham" medan jag åt frukost och pysslade här hemma på förmiddagen. Inser att jag lider av svår "idrottssentimentalitet" eftersom jag inte kunde låta bli att fälla några tårar på slutet trots att jag sett den där rullen säkert fyra-fem gånger förut... Det är något speciellt med idrottsutövare som lyckas mot alla odds!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar