Branta backar, picknick och brist på fokus

Idag stod den rekognosering av den hårdaste etappen i Danmark Rundt, från Aarhus till Vejle, på programmet. Backe upp och backe ner hela dagen och vi passerade bl.a. Danmarks högsta punkt (jag trodde det var Himmelsbjerget, men så är det inte).

Efter 100km var det dags för den sedvanliga pausen med en macka, en bakelse, någon banan och en cola. Idag satt vi i gräset vid en vacker gammal kyrka :-)

Ganska snart efter pausen började det regna rejält. Det öste verkligen ner, men var inte särskilt kallt eftersom det ju var 25 grader och sol strax innan. Mitt i "eländet" fick jag punktering och när jag kom ikapp igen visade det sig att de andra bestämt sig för att kasta in handduken och åka hem till en bekant som bodde någon kilometer därifrån för att duscha och byta om.

Jag blev faktiskt riktigt besviken och nästan lite sur över att behöva avbryta passet. Har jag rest ner till Danmark för att träna och reka etapper så vill i alla fall jag göra just det. Att sitta hemma hos någon man inte känner, dricka kaffe och titta på några som spelar Nintendo Wii känns rätt tråkigt och meningslöst. Framförallt stjäl det tid från kvalitativ avkoppling hemma eller något annat vettigt eftersom, blir träningen här mycket lättare än jag tänk så vill jag ju träna hårt när jag kommer hem. När man väl gör något (och i det här fallet inte har möjlighet att göra nått annat man vill) så är det väl värt att göra fullt ut, 100% fokus.

Nå väl, skit (läs: regnväder) händer! Dessutom fick jag ju se sista 30km av etappen i bilen och den är imponerande backig med tanke på att vi befinner oss i Danmark :-)

När jag skrev detta kom jag även på att det kanske är den här inställningen som gör att jag oftast undviker att stanna och fika på träning, vilket ju en hel del cyklister gör. Varför i hela friden vill man fika iförd svettiga cykelkläder, med viss tidspress och sen behöva uthärda att starta om kroppen igen? När man istället kan vänta tills man kommer hem och då verkligen koppla av, iförd sköna kläder och sitta så länge man önskar...