Nu var enda störningsmomentet att mitt bandage lossnade lite och flaxade och skavde. Detta var dock bara något jag märkte när det gick långsamt, annars fanns det gott om annat att tänka på. Dessvärre kände jag mig lite onödigt försiktig och nästan lite rädd när kampen om placeringar inför avgörande partier hårdnade. Värst var det ute på de tre avslutande varven och framförallt i nerförsåkningen inför målbacken. Min ålder och i kombination om att jag bryskt blev påmind om hur hårt, knögligt och fullt av grus det är nere på vägen vi kör på, gjorde att jag inte hade någon riktig lust att chansa och slänga in cykeln i mer eller mindre stora luckor eller knuffa undan andra åkare i 60-70km/h.
Vill man se repotage från etappen:
http://sporten.tv2.dk/video/index.php/nodeId-24014457.html
Lyckligtvis tillhör jag enligt de flesta "intelligenstest" den mest korkade kvartilen i Sverige. Jag kan mycket väl snart ha glömt allt om gårdagens "styrt- vält - valpartij - caduta - crasch" och att jag är gammal nog att köra veternklassen. Imorgon är det fan i mej "full gas" igen!
Etappen imorgon kan bli en gäspning eller helt vansinnigt hård. Man brukar ju säga att "det inte är banan utan cyklisterna som gör en tävling hård". Väder och vind kan däremot göra det hela drygare, farligare och mer oberäkneligt. Det finns uppgifter om 20mm regn och 10-20m/s vind, det är sånt som kan bli svettigt, speciellt när banan går på kuperade och kurviga småvägar...
Första bergspriset kommer efter 43km och är väl egentligen ingen dödsbacke... om det inte vore för det att den föregås av ca 1km på en väldigt smal kullerstensväg med en del skarpa kurvor inne i en by. Tur att man har den två kilometer långa backen att pusta ut i efteråt :-)
ZZZZZZZZZ!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar