Han river

En tjej står och mockar boxen, och kör stånkande och pustande ut med skottkärran till göselstacken!

En häst till den andra:
- Vad ska hon med allt det till?
Den andra:
- Vet ej men det måste vara värdefullt, för hon har samlat på det ända sedan vi möttes!

Nu har jag för första gången i mitt liv prövat att rida. Fick en tur på islandshäst av mina kära vänner Anna, Elin och Erika när jag fylde 30år i höstas och det dröjde tills nu innan tillfälle gavs att "casha in" gåvan. Vi begav oss till Blecket utanför Rättvik.

Jag tilldelasdes hästen Dreimur. Han sades "se trött ut, men tycka om att köra på när han väl kom igång", ungefär som mig med andra ord. Oturligt för oss drog det in ett rejält åskväder precis när vi skulle ge oss av på turen, vilket gjorde oss blöta och fick några av deltagarna att vilja hoppa över turen... eller nej, de skulle nog med... eller nej, det var för otäckt med åska... eller... velpellar!

Till slut kom vi dock iväg ut i skogen. Jag är fjärde ryttaren på bilden. Jo, jag lovar... ni får lita på mig ;-)

Regnet bedarrade under turen och vi gled runt i fräsch och nytvättad skog. Till en början hade jag vissa problem med att få kusen att lyda, men efter ett tag lärde jag mig hans nycker och preferenser och vi kom betydligt bättre överens. Tempot var lite lågt (troligen p.g.a. de fega velpellarna), men det gavs tillfälle att få prova lite galopp. Lite högre fart är utan tvekan min melodi och de korta galoppen var tvivellöst turen höjdpunkter. Det är faktiskt en frän känsla att styra över ett så pass stort djur (ja, jag vet att islandshästar är en liten ras), få in rytmen och jobba med och inte mot djurets rörelser.

Mot slutet av turen visade dock Dreimur vem som egentligen bestämmer och även att han är en finkänslig och lite blyg kille. Helt plötsligt avvek vi nämligen från stigen, trots att jag drog allt vad jag orkade i tygeln åt andra hållet, rakt ut i skogen där vi stannde till. Jag undrade förstås vad som pågick tills jag hörde ett väldigt skvalande under mig. Aha, pisse-paus!

Så här galant positionering hade jag på Dreimur. Vissa påstod att jag skulle sitta mer rakt med ryggen och ner med hälarna...?


Trots regnet var vi väldigt glada efteråt!


Efter ridningen gjorde vi ett litet depåstopp hemma hos familjen Strömberg i Sätra för att duscha. Stort tack! Därefter bar det av till Sjövillan för väldigt god och välförtjänt middag.