Tävlingspremiär

Idag körde jag mitt livs andra lopp på längdskidor. Förra gången var för fem år sen, då jag körde 17km skejt DM i Uppland (jag kom tvärsist samtidigt som cykelkompisen Jan Mattsson vann). Idag var det Hornbergsloppet i metropolen Årsunda och 42 km (3 varv à 14km) klassiskt på programmet. Eftersom jag inte gått med i någon skidklubb ännu så var det motionsklassen som gällde. Misstänkte att det skulle gå vilt till i starten, då motionsklassen stod efter alla tävlingsklasser i starten, och tog därför "träningsskidorna". Tur var det, för shit vad trångt det blir när ett par hundra människor med 2m lång plankor på fötterna och 1,5m långa pinnar i händerna ska samsas om platsen. Första varvet var en rätt tumultartad upplevelse, men redan i slutet av första varvet tunnade det ut med åkare omkring en så att man kunde mata på helt ostört.

Tekniken är självfallet fortfarande den stora begränsningen i åkning. Så fort spåren blir dåliga tappar jag det lilla flyt jag lyckas uppbåda. Tycker ändå att det bitvis gick väldigt bra med diagonalåkningen och började även få in lite snitts på stakning med kick som jag knappt testat innan dagens lopp. Problemet är att så fort jag kör på hårt så fallerar tekniken fullständigt och det blir skidor och stavar överallt. Försökte därför hålla mig på en rätt kontrollerad ansträngningsnivå, eftersom jag misstänkte att skillnaden i hastighet ändå inte är så stor jämfört med om jag tar i allt, och därför kände jag mig ändå rätt fräsch på slutet.

Resultatlistan redovisar att jag tog mig runt på ganska precis 2 timmar och 48 minuter och var ca 36 minuter efter segraren. Tyckte att det var lite tungåkt idag, vilket en segrartid på 2:11,55 också vittnar om. Det verkar vara svårt att jämföra tider för en given distans, trots att man tycker att bankaraktären är relativt lika. Förra söndagen åkte jag ju en 52km lång träningstur på 3:05, inkl. fem vurpor och 7km utan stavar. Visst, tiden idag hade kanske varit ca 5min snabbare om jag kört tävlingsklassen och därmed stått längre fram i starten, men det är ju ändå rätt stor skillnad i fart.

När jag satt i bilen och "värmde upp" inför start med ett paket Ballerina Kladdkaka, tänkte jag på att det är många som slösar en massa energi innan start på uppvärmning. Det var ett skidande och joggande och vevande med armarna utan dess like redan när det var 45min till start. Är man elitåkare starx under absoluta toppen, så att man med god uppvärmning kan hänga med de bästa och få bra draghjälp, kan en bra uppvärmning vara en god investering. Men för alla oss som har som mål att komma runt, tror jag det är en betydligt bättre idé att spara energin så att man orkar hela vägen. Man behöver ju inte direkt vara tokuppvärmd för att stå och köa första 3 km...