Idrottskultur

Att säga att Vasaloppet är ett anrikt idrottsevenemang är väl nästan att ta i lite i underkant. Det är en helig institution i svensk idrott och det känns riktigt skönt att ha gjort DET, eftersom det tycker jag nog varje uthållighetsidrottare bör göra någon gång under sitt idrottsliv!

I en tidigare tråd på bloggen tog någon upp ämnet om idrottare förr och nu och skillnaderna mellan idrottsprestationer idag och för, säg, 70 år sedan. Jag tror att det för ca 50 år sedan var en betydligt bättre bredd när det gäller bra idrottare. Nästan alla var mer fysiskt aktiva än de flesta är idag, så alla som hade lite talang för någonting upptäckte det. Det krävs heller inte sådär våldsamt mycket och hård träning för att nå ganska nära sin maximala prestationspotential. Exempelvis så når de allra flesta som tränar hyfsat hårt upp i närheten av sitt VO2max. Det betyder att troligen hade de bästa uthållighetsidrottarna förr i tiden ungefär lika högt syreupptag som de bästa idag. Skillnaden tror jag är att då kanske det fanns 500 skidåkare eller löpare i Sverige som hade ca 80ml/kg i syreupptag mot idag kanske 50st. MEN idag är det fler av dessa 50 som ligger över 85ml/kg än det var av de 500 förr. Breddkonkurrensen var troligen bättre förr medan konkurrensen i toppen är hårdare nu.

Jag har även fått intrycket att idrottare generellt sett var mer "allmäntränade" förr i tiden, någonting som försvunnit övet tid. Det känns dock som om det här med att vara allsidigt tränad är på väg tillbaka, vilket jag tror är jättebra.

Medan jag höll på och tränade inför Vasaloppet tänkte jag en del på det här med idrottstraditioner och idrottskultur på olika platser i världen. Som cyklist i Sverige avundas man ofta på den starka cykelkulturen som finns i t.ex. Vlaanderen i Belgien, Lombardiet i Italien, Bretagne i Frankrike eller i Danmark för den delen. Sticker man ut och tränar i dessa områden kan vem som helst möta och morsa på några av världens bästa cyklister och en ung elitsatsande cyklist kan ibland ha träningskamrater som haft bergströjan på Touren eller vunnit en vårklassiker.



Sen jag flyttade till Dalarna för sju år sedan har jag flera gånger slagits av den djupa skidkultur som finns här. Vlaanderen i Belgien anses av många som världens mest cykeltokiga område och om det mest skidgalna området i Norge får motsvara Vlaanderen så är nog Dalarna i alla fall som Bretagne när det gäller skidkultur.

När man sticker ut på ett skidpass här kan man möta Vasaloppsvinnare, f.d. världsmästare och världscupvinnare. Det är inte direkt lätt att vara snabbast i spåret om man åker upp och tränar en vardagskväll på Lugnet tre veckor innan Vasaloppet...

Vasaloppet är troligen världens störtsa skidtävling. Funderade lite på hur det skulle vara med ett cykellopp, ta Paris-Roubaix som exempel, där det var masstart med 15000 cyklister. Idag är det ca 20-22st 9-mannalag med de allra bästa proffsen som ställer upp varje år, men låt oss leka med tanken att vem som helst skulle få ställa upp. De 15000 bästa cyklisterna i världen på samma startlinje, hur skulle det se ut? Jag tror jag vet ungefär hur det skulle sluta...



Ja, det skulle bli trångt värre och ett sådant arrangemnag skulle nog skörda för många personers liv varje år för att vara riktigt genomförbart.

En annan intressant fråga jag funderat på, är vilken placering jag tror jag skulle kunna tagit på ett sådant lopp (när jag var i som bäst form). Topp 200 (som mitt långsiktiga mål på Vasaloppet)? Knappast! Topp 1000? Kanske om man stod långt fram i starten och lyckades ovanligt bra i kampen om positionerna. Å andra sidan, om ett sådant här lopp skulle få samma status i cykelvärlden som Vasaloppet har i skidvärlden så skulle troligen helt plötsligt 1000-tals f.d. proffs med en grym förmåga att placera sig i trånga och hetsiga klungor börja träna igen och vips så är det nog bara att glömma en topp 1000 också :-(